Olika tester av tätheten hos fullskaliga avloppsservisledningar har utvärderats i en tysk undersökning. De metoder som provats gav mycket gott resultat avseende läckande ledningar, däremot klassificerades några täta ledningar som läckande.
Av: Jörgen Hanaeus
De metoder som provats är över- eller undertryck med luft, vatten med lågt tryck eller vatten med högt tryck. Alla metaoderna detekterade läckande ledningar väl. Metoderna följde också DIN-specifikationerna väl.
Problem uppstod emellertid vid klassificering av täta ledningar. Svårast hade testmetoden vatten med högt tryck som läck-förklarade 20 % av de täta ledningarna. Även de övriga tre metoderna gav täta ledningar för dåligt betyg med ca 10 % av dem läck-förklarade. Visuell inspektion (kamera) av ledningar ovan grundvattennivå (utan externt vattentryck) var tämligen opålitlig med ca 50 % fel åt båda hållen (tät/läckande).
Bakgrund
Enligt gällande tysk resurshushållning (2009) är operatören av avloppssystem skyldig att själv ansvara för mätning av kondition och funktion av systemen. Åsidosättes detta kan systemet belastas av infiltrerande grundvatten eller läcka ut avloppsvatten till omgivningen. Olika testmetoder finns för att kontrollera tätheten hos avloppsserviser. Den förenklade DIN 1986-30 från 2012 kan användas för ledningar i drift. Läcktest med luft eller vatten ska göras för nybyggda eller förnyade ledningar enligt DIN EN 1610 från 2015 och visuell inspektion ska följa DIN 1986-30 från 2012. Läcktesterna ska utföras på expertnivå och bedöms med ”failed” eller ”passed”.
Studier har utförts relaterat till grövre avlopps- och dagvattenledningar, men någon väldokumenterad rapport beträffande testmetoder för avloppsserviser har inte presenterats, vilket motiverar föreliggande studie som alltså syftar till en kvalitetsbedömning av sådana metoder.
Material och metod
Undersökningen genomfördes med en ställning med 10 ledningar nedtill och 18 ledningar upptill, utgående från en betongbrunn och mynnande i en uppsamlingsledning av betong, φ 300 mm. Ledningarna var utsatta för olika skador och reparationer. De utsattes också för varierande flödesbelastningar.
Sju utnämnda experter genomförde närmare 1 000 läckageförsök. Experterna som hade erfarenheter av nätdrift fick genomgå en tre dagars kurs med examination. Var och en av dem genomförde sedan 1) visuell inspektion med kamerateknik (DIN 1986-30) 2) Test med luft, övertryck 100 mbar, 3 min (DIN EN 1610) 3) Test med luft, undertryck -100 mbar, 2,5 min (DWA-A 139) 4) Test med vatten, lågt tryck, 50 mbar, 15 min (DIN 1986-30) 5) test med vatten, högt tryck 200 mbar, 30 min (DIN EN 1610).
Som referens utfördes oberoende mätningar med 8 kamerainspektioner under externt vattentryck varvid ledningarna klassificerades: 1) Läckande – med flödande vatten 2) Läckande – med droppande vatten och 3) Täta. 25 av 28 ledningar kunde klart karakteriseras efter dessa definitioner. Härefter jämfördes detta referensutfall med experternas värderingar: tät eller läckande.
Resultat
Testresultaten för ledningstillståndet ”Läckande – flödande vatten visade att 307 av 308 individuella tester bedömdes ”Läckande” av de sju experterna. Den återstående, kom vid metoden luft – undertryck.
För tillståndet ”Tät ledning” överensstämde 195 av 224 utförda individuella tester (87 %). Avvikande 29 utfall kom från lufttryck, över = under = 6 st, vatten med högt tryck,12 st, och vatten med lågt tryck, 5 st.
Experterna fick också göra en visuell inspektion (kamera) utan yttre vattentryck på ledningarna och bedöma troliga: Läckage/Flöde, Läckage/Droppar och Täta. Utfallet blev här klart sämre: För L/F blev 56 % rätt, för L/D 48 % rätt och för T 50 % rätt.
Slutsatser
Alla de fyra testade metoderna gav gott utfall, nära 100 %, när det gällde att identifiera läckande ledningar (avloppsserviser). Förutsatt dock: kompetent personal och välhållen provutrustning. För täta ledningar var osäkerheten större, ca 10 % av täta ledningar bedömdes läckande. Störst avvikelse för metoden ”högt vattentryck”, ca 20 %. Kamerainspektion av ledning utan yttre vattentryck gav sämre utfall; endast ca 50 % rätt i de olika kategorierna.
Källa: Ulutas, S.1), Wichern, M.2) & Bosseler, B.1) (2021): Evaluation of testing procedures for real-scale sewage pipes. Water Science & Technology 84.4 pp 810-819.
Hela artikeln i Water Science & Technology finns att läsa gratis här.
Författarna från:
- IKT – Institute for Underground Infrastructure, Exterbruch 1, 45886 Gelsenkirchen, Germany.
- Chair of Urban Water Management and Environmental Engineering, Ruhr-Universität Bochum, Universitätsstrasse 150, 44780 Bochum, Germany
Kontakt: ulutas |a] ikt.de
