Meddelanden och material utvecklat för att kommunicera risk till allmänheten blir ofta missförstådd. Detta för att allmänheten missuppfattar riskerna, då vetenskaplig information ofta är komplex. Åtgärderna blir då felaktiga. Ett samarbete mellan VA-förvaltningen Tuscon Water och miljö- och hälsocentret på Arizonas universitet har använts av skribenterna som en utgångspunkt. De beskriver hur det går att undvika missförstånd och lättare nå ut till alla grupper av befolkningen.
Av: Erik Winnfors Wannberg
Artikeln beskriver ett femårigt samarbete mellan offentliga Tuscon Water och Community Engagement Core (CEC) of the Southwest Environmental Health Science Center (SWEHSC) vid University of Arizona.
Bakgrund
Tuscon är en stad med drygt en halv miljon invånare i ett torrt område i Sonoraöknen, en av Nordamerikas största öknar. Staden använder såväl Coloradofloden som grundvatten för vattenförsörjningen. Under perioden 1940-1970-tal så dumpade industrier i området Trikloretylen, 1,4 dioxan, lösningsmedel och andra kemikalier i gropar. Därifrån läckte det in i och förorenade grundvattnet, något som upptäcktes i akvifärer 1981. Under 1980- och 90-talen vidtogs utredningar och åtgärder för att komma tillrätta med problemen. År 2019 identiferades även PFAS-föroreningar i området. Redan 1995 bildades UCAB (Unified Community Advisory Board) för att hitta vägar för till dialog mellan medborgare och myndigheter om säkert dricksvatten. Tuscon är en av de fattigaste storstäderna i USA.
En slutsats från det mångåriga arbetet är att allmänheten behöver information som de kan handla och reagera utifrån om hur de ska leva säkert med miljöföroreningarna samtidigt som oro kring vattenkvaliteten ska adresseras. Ett varningstecken som VA-bolaget tog fasta på var att informationsmaterial slängdes i papperskorgarna vid informationsmöten och hälsosammankomster.
Det påföljande projektet har designats för att hur riskkommunikation om miljö och hälsa, kan justeras för att skapa tvåvägskommunikation i alla sorters publik, oavsett utbildningsnivå.
För detta skapades en speciell Riskkommunikationsmodell i fyra steg.
Steg 1: Åtta fokusgrupper för att bland annat få en bild av vattenanvändarvanor och oro kring vattenföroreningar.
Steg 2: Pilot-testmaterial skapades utifrån data från Steg 1. En vanlig missuppfattning var att dimmigt kranvatten är förorenat. Därför skapades pilottestmaterialet (som faktablad, sociala medier-postningar och presentationer) kring den frågan.
Steg 3: Ett regelverk upprättades för hur meddelande och material skapas.
Steg 4: Utvecklande och testande av en träningsmodul on-line, för att undervisa vatten- och hälsoskyddspersonal att använda regelverket.
Artikeln
Vetenskapligt språk som används för att kommunicera risk- och säkerhetsfrågor i närsamhället kan vara svårt att ta till sig för den genomsnittlige invånaren.
Det är också avgörande att förstå varför det finns ett misstroende mellan påverkade kommuner och deras kranvattenkvalitet. Istället för att avfärda oroade medborgare som felinformerade, så är det viktigt att erkänna trauman och upplevd risk i områden som haft en historia med vattenföroreningar och andra miljöhälsorelaterade störningar.
För att utveckla en effektiv riskkommunikation så är det viktigt att känna till läskunnigheten specifikt om miljöhälsofrågor bland invånarna. Författarna benämner detta Environmental Health Literacy, EHL.
Läskunnighet om hälsofrågor (HL) handlar om förmågan att få, processa och förstå information nödvändig för att ta hälsorelaterade beslut. Personer i samhällen men lägre läskunnighet om hälsa, kan också ha problem med att läsa och förstå grundläggande miljöhälsoinformation, som till exempel ett flygblad om miljöexponering eller vattenkvalitetsfrågor. I områden med högre läskunnighet kan invånarna fortfarande ha svårt att förstå mer komplex information om miljö och hälsa.
Projektet
Studien utgår ifrån ett praktiskt projekt, och inte från någon forskarhypotes. De som arbetat med miljöhälsoinformation från Tuscon Water noterade att det fanns en misstänksamhet mot kranvattenkvaliteten kopplat till historiska erfarenheter. De noterade att vid till exempel möten med dialoginitiativet UCAB eller vid hälsomässor, så slängdes mängder av information om vattenkvaliteten direkt i papperskorgar. Studien försöker ta reda på varför informationsinsatserna inte fungerade.
I början genom bedömning av materialen och fokusgruppfrågor, vidare till upprättandet av principer om hur information och meddelanden kan få ett bättre mottagande. En lathund för kommunikatörer upprättades och slutligen även en on-line-utbildning.
Artikeln beskriver sedan arbetssätten i respektive fas noga.
Resultat
Det går inte att ta för givet att ett meddelande ska upplevas som trovärdigt eller att det blir förstått. Istället är det viktigt att lära sig om och ta hänsyn till historiska trauman och händelser samt tillitsnivåer mellan vattenförsörjningen och allmänheten. Undersök karaktäristiken i närsamhället, specifikt HL-nivåer, för att kunna ta hänsyn till EHL i samhället när information och material ska utformas. Slutligen; håll en konstant kommunikation öppen som inkluderar säkerhetsinformation och en medborgarpanel, som kan recensera information och material innan de är färdigställda. Utvärdera effektiviteten i spridning och revidera om nödvändigt.
Att utveckla en karaktäristisk profil över kommunen i förväg är en stor hjälp när en akut situation som kräver snabb kommunikation dyker upp. Det är avgörande att de ansvariga miljö- och hälsokommunikatörerna har en förståelse för utbildnings- och läskunnighetsnivåerna och även kulturell och språklig bakgrund hos befolkningen de arbetar med.
Att få med ett representativt urval av befolkningen är nödvändigt för att kunna ta hänsyn till riskuppfattningar som är spridda.
Det handlar mycket om att använda ett rakt språk utan att fördumma nivån i informationen.
Slutsatser
En oförutsedd effekt var utvecklandet av en online-träningsmodul som omfattar grundläggande information om modellen, tekniker och hur man identifierar olika målgrupper. Den omfattar även en steg-för-steg anvisning för hur skräddarsy material och information samt modeller för hur man upprättar dialog om riskkommunikation som berör vattenkvalitet. Modellen har gjorts publik för användare.
Kommentar
Arbetet är gediget och springer ur ett verkligt händelseförlopp och behov. I Sverige uppmärksammas allt fler dricksvattenrelaterade kvalitetsfrågor kopplade till PFAS, läkemedelsrester och lokalt även bekämpningsmedel. I vissa orter finns precis som i Tuscon gamla synder som kan skapa oro och misstro i generationer. Modellen och arbetssätten är väl värda att studera.
Källa: Marti Lindsey, Ben Richmond, Daniel R Quintanar, Jordan Spradlin, Loren Halili. Insights into Improving Risk and Safety Communication through Environmental Health Literacy. Environmental Research and Public Health. Int. J. Environ. Res. Public Health 2022, 19, 5330.
