Sök
Cirkulation 1/21
partners logo

Södra Bergunda­sjön 2019. Vattenresurs i arbete på väg ut mot läggning av aluminiumsalter. FOTO: Andreas Hedén

partners logo

Andreas Hedén är sjömiljöansvarig vid Tekniska förvaltningen. FOTO: Växjö kommun

Växjösjöarna mår bättre än på 150 år

Växjösjöarna har restaurerats med hjälp av utfiskning och fällning med aluminiumsalt. Åtgärderna har fungerat utmärkt och med minskad internbelastning i sjön kan också vattenreningen få full effekt.

Text/Erik Winnfors Wannberg

Under åren 2015 – 2020 har omfattande reduktionsfiske, återhämtning av växtlighet och behandling med poly­aluminiumklorid (PAX) förvand­lat Södra Bergundasjön och Växjösjön från en sommartillvaro som grön soppa, till klart vatten med bättre balans och badglada Växjöbor. Samtidigt har tonvis med braxen kommit till nytta vid reningsverket.

Andreas Hedrén har som sjömiljöansvarig vid Tekniska förvaltningen i Växjö lett projektet.

– Mitt uppdrag tar vid där alla andras uppdrag slutar, för att miljöarbetet vid VA-avdelning, miljökontor och andra ska göra skillnad, förklarar Andreas.

Det handlar om ett sjösystem med fyra sjöar; Trummen, Växjösjön, Södra Bergundasjön och Norra Bergundasjön. I Växjösjön och Södra Bergundasjön har övergödningen varit ett uppmärksammat fenomen länge.

– Det har varit ett problem i långt mer än hundra år med storskaliga, påkostade och långt framskridna planer där man bland annat tänkte göra en kanal för att leda ner friskt vatten från Helgasjön, berättar Andreas som stötte på ritningarna för det stora kanalprojektet vid ett besök i kommunarkivet för några år sedan. Kanalen blev aldrig av.

Växjösjöarna har dålig vattenomsättning och redan år 1872 motionerades om en restaurering i stadsfullmäktige. År 1906 fick dåvarande VBB i uppdrag att utreda vad som skulle vara bäst;  kanalbygget eller avloppsrening. VBB föreslog något som skulle blivit det första biologiska avloppsreningsverket i Sverige. Efter 20 år av utredningar och administrativt krångel kunde en betydligt enklare avloppsrening med slamavskiljning komma på plats år 1927.

– Mycket av vår vattenvård i Växjö när det gäller förbättrade utsläpp och liknande har bedrivits väldigt bra. Det har kommit ganska nära vägs ände. Det är inte det som är problemet. Det som kvarstår är att vidta åtgärder i sjön, för att alla andra åtgärder ska kunna få en riktigt positiv effekt, säger Andreas.

År 2010 togs ett beslut om att göra en restaurering av Södra Bergundasjön, vilken är nummer tre i systemet och den största sjön.

– Trots att den inte varit recipient på många decennier och det har muddrats och dagvattnet renats, så var sjön fortfarande usel. Det var som grön målarfärg från maj till oktober, berättar Andreas.

År 2011 fick Tekniska förvaltningen ett skarpt uppdrag om restaureringsförslag och då inbegreps hela sjösystemet. Arbetet inleddes med provtagningar och mätningar samt sammanställningar av vad som gjorts framförallt under de senaste 50 åren.

– Vi landade i att de negativa interna tillstånden i sjöarna är huvudsaken. I några av sjöarna finns också problem med oönskat hög tillförsel av dagvatten på några ställen men man kunde se att i Södra Bergundasjön, som varit den värsta sjön, så är det en utsläppssituation som inte är något anmärkningsvärt alls. Fokus blev på de läckande bottnarna och de ogynnsamma biologiska strukturerna, säger Andreas.

Det mest uppenbara var enorma stim av braxen, en bottenätande fisk som suger upp små larver och annat i mjukbottnar och frisätter väldigt mycket näring.

– De går som vildsvin och rotar upp partiklar och grumlar upp och frisätter fosfat. De driver på algblomningen och försämrar siktdjupet väldigt mycket. Vi har nu tagit upp över 100 ton braxen, säger Andreas.

När braxen tas bort blir det mer abborrar som når upp till fiskätande storlek. Jämvikten blir bättre.

Den rotade undervattensvegetationen var också nästan helt utslagen.

– Vi hittade inte ett enda exemplar i Södra Bergundasjön på två försök. Det borde finnas olika natearter och andra som fungerar ungefär som blåstången i Östersjön. De har en väldigt viktig roll. De använder näringsämnen i bottnarna och stabiliserar sedimenten. De innebär också biofilmyta. När växtligheten kommer går sjön från grumlig till klar, säger Andreas.

Utfiske och utsättning av rotad vegetation sattes igång parallellt 2015. Det fanns en liten skyddad växtpopulation i en vik i Trummen där växtdelar kunde tas.

– När vi fick fart på fisket och vi fick bort braxen kunde jag lägga ned vegetationsutsättningen, den kommer av sig självt nu, berättar Andreas.

Annons:
VA-mässan 2022


Bottenbehandlingsentreprenaderna genomfördes 2018 i Växjösjön och 2019 – 2020 i Södra Bergundasjön. Cirka 2 000 ton PAX användes. Även den föregicks av många tester och gav i slutänden väldigt bra resultat.

I Växjösjön användes först vattenbehandling, när aluminumsalt sprids i vattnet nära botten, och sedan sedimentbehandling. Fördelen är att i en första omgång kunna jobba snabbt och faktiskt undvika algblomning redan första året. I Södra Bergundasjön blev det enbart sedimentbehandling. Risken med vattenbehandling är osäkerheten i spridningen. I en grund sjö som Södra Bergundasjön är vattnet inte skiktat så där skulle till exempel en storm kunna flytta allt aluminium från stora områden.

Vid sedimentbehandling trycks aluminumsaltet ned någon decimeter i sedimenten med ett verktyg som liknar en gödselspridare. I änden av varje rör sitter en platta som förhindrar att strålen går rakt ned. Rören går ned tio centimeter i dyn och strålen blir som en dimma upp mot sedimentytan.

Synlab fick uppdraget att följa upp Växjösjöns tillstånd. Deras rapport blev klar i december 2020, drygt två år efter den sista entreprenaden. Slutsatsen från rapporten är att den interna avgången av fosfor från sediment på ett betydande sätt hålls tillbaka.

Återetableringen av rotad växtlighet har gått fort i båda sjöarna. Andreas berättar om riktigt täta ängar ner till två och en halv, tre meter. Intresset från allmänheten är stort.

– Den vanligaste frågan till mig under de senaste åren har varit om man kan bada i sjöarna. Det badas mycket och jag gör det själv också. Utnyttjandet har ökat väldigt mycket. Det har varit väldigt roligt på jobbet, säger Andreas.

Fisken från reduktionsfisket hamnade på Sundets reningsverk. Över två ton fosfor från fisken har i slutänden blivit jordförbättringsmedel. På vägen dit har den genererat biogas, cirka 50 000 normalkubikmeter motsvarande 50 000 liter bensin. Marknadsvärdet vid pumpen har varit 700 000 kronor. Projektet kostade tre miljoner kronor varav staten bekostade hälften, så inkomsten från biogasen var betydande.

– Reningsverket tar ändå emot köksavfall från storkök och liknande. När jag pratade med VA-chef Steve Karlsson om detta, om det går att hantera 5 000 kilo stora Braxar på en dag, så sa han bara att det nog inte blir värre än ett julbord, avslutar Andreas.

–––

Växjösjöns siktdjup mer än fördubblades. Statusen för siktdjup ändrades från »måttlig« till »hög«.

Vattenväxterna spred sig till stora delar av sjön ner till 2 – 3 meters djup.

Klorofyllhalterna minskade med storleksordningen 60 procent, vilket överensstämmer med en minskad växtplanktonbiomassa i samma storleksordning. Näringsstatusen avseende växtplankton ändrades från »otillfredsställande« till »god«.

Blågrönalger (Cyanobakterier) har nästan helt försvunnit från ­Växjösjön och har ersatts av växtplanktonsläkten som är mer typiska för mer näringsfattiga sjöar, fram­förallt kiselalger och guldalger.

Vattnets grumlighet (turbiditet) minskade med cirka 65 procent. ­Fosforhalterna minskade med cirka 50 procent. Statusen avseende fosfor ändrades från »otillfredsställande« till »god«.

Mängden läckagebenägen fosfor i sedimenten minskade. Den potentiella internbelastningen av fosfor minskade med cirka 30 procent i grundare och medeldjupa områden och cirka 60 procent i djupare områden. Minskningen kan dock vara större. De vattenkemiska undersökningarna tyder på att den faktiska internbelastningen minskade med storleksordningen 75 – 80 procent.

Bottenfaunan från sjöns djuphåla indikerade svagt positiva resultat. Stora förbättringar av bottenfaunasamhället har dock sannolikt skett i sjöns grundare områden tack vare den stora spridningen av undervattensvegetation.

Fisksamhällets struktur förbättrades då vitfisken minskade kraftigt till fördel för abborre.

Källa: Fosforfastläggning i Växjösjön. Synlab, Rapport 2020.

Publicerad 2021-02-17 08:00

Uppdaterad 2021-02-17 08:00