I ett kvarts sekel har Brannäs våtmark i Oxelösund utvecklats från ett experiment till en fungerande avloppsreningsanläggning av hög klass. Inte hela vägen har kantats av rosor, men i nuläget är det välkända rekreationsområdet i prima form. Det firades med en våtmarksvandring i slutet av maj övervakad av en gassande sol.
Brannäs våtmark ligger på en halvö i Örsbaken mellan Oxelösund och Nyköping. Den var i första hand utformad för kväverening men har under tidens gång även visat mycket goda reningsresultat för BOD och fosfor. Tekniken bygger på att stora grunda bassänger ömsom fylls och töms. Växtnäringskväve omvandlas till vanligt luftkväve genom nitrifikation och denitrifikation.
En av de viktigaste förutsättningar för ett lyckat resultat med den här metoden är att den kontinuerliga skötseln vidmakthålls. Våtmarken är ju inte som ett konventionellt reningsverk – bassänger med fasta väggar och en volym under kontroll. Den förändras hela tiden beroende av årstider, väder och vind. För en drifttekniker innebär det en hel del utmaningar. I Oxelösund finns Anders Tollén som ansvarar för skötseln av våtmarken.
Innan Sverige gick med i EU kom krav på kväverening för landets kustnära avloppsreningsverk. Från Norrtälje till Strömstad skulle verk med mer än 10 000 pe byggas ut för att reducera kväveutsläppen med 50 – 70 procent.
Peter Ridderstolpe från konsultföretaget WRS (Water Revival Systems Svenska AB:
– Det var det här som fick Hans Wallin, gatuchef i kommunen att reagera när konsulten presenterade kostnaden för en utbyggnad av avloppsreningsverket. 35 miljoner var en betydande investering för Oxelösundsborna. Då – i början av nittiotalet – hade det också vuxit fram en rörelse som ifrågasatte konventionell storskalig avloppsrening. Urinseparering sågs till exempel som ett sätt att återvinna i stället för att rena bort kväve, en metod som testades av många så kallade ekobyar. Naturnära system som våtmarker, vattenbruk och bevattning var i ropet och prövades i olika experimentbyggen. När så en anställd på gatukontoret kastade fram idén att omvandla de gamla åkrarna norr om SSAB till kombinerade reningsvåtmarker och »put and take« vatten för öring, blev det startskottet till våtmarksprojektet.
Av kommunen fick Hans Bertil Wittgren och Peter Ridderstolpe uppdraget att ta fram en skiss på hur området skulle kunna fungera. Processidén byggde på kunskapen om att kvävereduktion sker i mark som ömsom dränks och torrläggs. De förhållanden som lantbrukaren ville undvika skulle optimeras för att gynna de jordbakterier som lever på att omvandla växtnäringskväve till luftkväve. Med förutsättningen – billigt och driftsäkert – utformades anläggningen med stora grunda dammar på gamla åkermarken där vattnet skulle ledas i kanaler, reglerade med enkla träluckor och handvinschar. För att våtmarken på nästan tjugo hektar skulle upplevas positiv för närboende lades en hel del kraft på att få den tillgänglig och attraktiv.
Myndigheterna såg inte med blida ögon på nytänkandet. Främst Naturvårdsverket var emot hela idén. I början fick våtmarksprojektet därför gå under namnet rekreationsområde, men alla farhågor kom på skam.
– Med omfattande uppföljningsprogram kunde vi visa mycket goda resultat. Dåvarande SMI (Smittskyddsinstitutet) var en av myndigheterna som var inblandad. Frågor utreddes kring lukt, smittrisker, myggtillväxt med mera. Bland annat togs prover på grisar och kor som vistades en tid i området. Även kväve- och fosforavskiljningen studerades intensivt under de första åren. Så här efteråt kan jag kanske tycka att vi var lite väl våghalsiga på den tiden. Eftersom vi var först fanns inga gamla erfarenheter att stödja sig på. Vår projektering var också i enklaste laget. I dag skulle det knappast gå att starta något liknande med de krav som beställare och myndigheter ofta ställer, avslutar Peter Ridderstolpe.
VA-chef Jonny Jakobsson, Oxelö Energi kom från Bravikens pappersbruk utanför Norrköping för knappt tre år sedan och trivs utmärkt. På frågan om hur det ekonomiska läget ser ut, svarar han:
– Det är första året som vi särredovisar våtmarken. Än är det för tidigt med skarpa siffror, men att det rör sig om extremt låga kostnader är säkert. Under de 25 åren som anläggningen har fungerat har VA-abonnenterna varit klara vinnare. Nu har vi också en skötselplan som WRS tagit fram tillsammans med oss. Den förbättrar och underlättar driften av anläggningen effektivare.
Myndighetskontakterna då?
– Kommunens miljöenhet övervakar ledningsnätet fram till reningsverksstaketet. Sedan tar länsstyrelsen över tillsynen vidare till Örsbaken. Det funkar mycket bra, konstaterar Jonny Jakobsson.
Reningsverket i Oxelösund utvecklas naturligtvis också.
– Vi har sedan en tid lagt en hel del på förbättringar i reningsverket som är en SBR-anläggning med järnkloridfällning. Tillsammans med driftteknikerna har vi fått till en väl fungerande anläggning. Eftersom jag har erfarenhet av projektering har vi inte behövt anlita så mycket konsulthjälp. Med min bakgrund anser jag att det behövs mer av industritänk i de kommunala VA-verken. Bravikens reningsverk är betydligt större än både närliggande Nyköpings och Oxelösunds anläggningar tillsammans.
Nu åter till drifttekniker Anders Tollén som ansvarar för driften av våtmarken. Hur kom det sig att du hamnade här hos Oxelö Energi?
– Jonny Jakobsson hörde av sig när jag jobbade på Bravikens pappersbruk. Han bjöd mig hit för att kolla anläggningarna. Efter besöket i våtmarken var saken klar. Förra jobbet innebar skiftjobb och tidigare var jag skogsarbetare med egen maskin. Kan man begära bättre arbetsplats än den här? I oktober blir det två år. Vid Svenskt Vattens introduktionskurs i Stockholm besökte vi ett reningsverk däruppe. Hade Oxelösund visat liknande arbetsmiljö hade jag blivit kvar på Braviken.
Tjänsten som drifttekniker delas på 90 procent reningsverket, tio procent våtmarken. En kollega har 90 procent pumpstationer och tio procent reningsverk. En tredje jobbar med det som krävs kring Revaq (certifieringssystem för slam på åkermark), vattenmätarbyten och tidvis reningsverket.
– Ibland behöver jag mer tid vid våtmarken, exempelvis det här året när vi har gjort lite extra. Bävern finns här och har förorsakat en hel del skador. Träluckor har bytts ut mot stål. Den nya skötselplanen följs i stort sett. Avvikelse förekommer som nu när det är extremt lågt tillflöde (2 300 kubikmeter mot normalt 4 000). Från bassängtömning tre gånger i veckan till två innebär att vattnet får uppehålla sig längre i bassängerna för bättre utsläppsvärden, som redan vid utloppet från reningsverket ligger under kravgränsen. Det känns bra att ingen ska behöva känna oro att vistas här. Det är ju ett rekreationsområde, avslutar Anders Tollén.
