Inger Olofsson är med i arbetet för att försöka effektivisera VA i Västerbotten. Just nu utreds möjligheterna för hur VA-driften skulle kunna skötas mer storskaligt.
Inger Olofsson, renhållningschef i Vännäs kommun, är samordnare för VA-samverkansgruppen i Västerbotten (VA-sen). Hon arbetar också med en liknande grupp på avfallssidan.
Vad har varit viktigt i VA-samverkan Västerbotten?
– I mars 2009 beslutade Region Västerbotten och länets kommuner att starta VA-samverkan i samma form som Samverkansgrupp Avfall. På hösten 2009 tog VA-sen fram en verksamhetsplan och en aktivitetsplan där man kom överens om vilka områden som man ville jobba med under 2010.
– Vi har haft det upplägget sedan dess med en aktivitetsplan och en uppföljning av vad som genomförs. Under 2010 kom vi till insikt om att vi måste göra en inventering i Västerbotten om hur läget är inom VA-området. Vi fick då medel till att anställa en projektledare som heter Stina Ljung. Tillsammans med en styrgrupp tog vi fram en manual på frågeställningar till kommunerna. Därefter åkte Stina ut till alla kommuner och samlade in information om VA-läget.
– Vi genomförde ett par workshops med tjänstemän och politiker för att informera om läget, tyvärr har det varit väldigt dåligt intresse och deltagande från politiken, men tjänstemännen har tyckt att det varit bra. Stinas arbete resulterade i Diva-rapporten, den har varit ett mycket bra bevis på hur situationen ser ut i kommunerna. Dels med personella resurser, ekonomiska resurser, vad man behöver göra samt behovet av kompetens och utbildning.
Berätta om den förstudie som gjorts nu.
– När Diva-rapporten var presenterad fortsatte vi att jobba inom VA-samverkan. Vi såg bland annat att flera kommuner inte hade full täckningsgrad på sina taxor och hade man ett överskott så kunde det användas till annan skattefinansierad verksamhet, vilket inte är rätt och riktigt. Man har funnit stora brister på särredovisningar i boksluten. Det har mycket att göra med att man inte har tid att diskutera tillsammans med sina ekonomer. I många av kommunerna har den som jobbar med VA även ansvar för till exempel gata, park, fritid, skog, belysning med mera. Man hinner inte alla gånger med att göra de här viktiga dokumenteringarna.
– Under de här åren har vi till våra politiker visat hur nära många av våra kollegor är till pension och frågat vad vi ska göra sedan men har inte fått något gehör. Vi behövde komma ett steg längre.
– Vi har 15 kommuner varav Umeå kommun har flest invånare, sedan Skellefteå och därefter Lycksele. Av cirka 270 000 invånare i länet så har de tre cirka 210 000 invånare. Vindeln, som ligger i Umeå-regionen, har köpt tjänster av Umeva för att få hjälp. Efter ett tag så påbörjades en diskussion om att starta ett driftbolag. En konsult anlitades av Umeva som har kommit ganska långt.
Hur blir det med resten av länet?
– VA-sen har utifrån allt arbete som skett fått ett uppdrag av Region Västerbottens Primär-kommunala delegation att utreda hur vi ska kunna klara av VA-försörjningen i länet.
– Utifrån det har VA-sen också anlitat konsulten för att titta på hela länet och utifrån Diva-rapporten göra en förstudie för att hitta konstellationer för driftbolag, kommunalförbund eller något annat.
– Konsekvenserna kommer troligen att bli att VA-taxorna behöver höjas. Vattnet är det viktigaste livsmedlet vi har och vi måste få fram budskapet till våra politiker.
Vad händer nu?
– Den 3 september ska vi ha ett möte där vi redovisar förstudien med ett antal olika alternativ hur man kan arbeta vidare. Beroende på gensvaret från politikerna så får vi besluta om nästa steg.
