Sök
Cirkulation 6/19
partners logo

Hur plastgranulat och mikroplaster sprids från konstgräsplaner har överskattats grovt.

partners logo

Fredrick Regnell från Ecoloop har fungerat som projektledare.

Mikroplast från konstgräs litet problem

Tidigare uppskattningar av den potentiella spridningen av plastmaterial från konstgräsplaner kan ha överskattats upp till 50 gånger. Med rätt åtgärder är inte spridning av mikroplast från konstgräsplaner något stort miljöproblem.

Text/Erik Winnfors Wannberg

Artikeln har tidigare publicerats i en kortare version på cirkulation.se. Den här versionen innehåller även uppdaterade resultat från provtagningen som inte finns i pappersversionen i Cirkulation 6/19.

Mätningar som gjorts över lång tid visar nu att det dels verkar spridas betydligt mindre volymer plast från konstgräsplaner än vad som tidigare antagits, och dels att åtgärder för att hindra det mesta av den spridning som ändå finns, är enkla.

Flykt av mikroplaster från konstgräsplaner ser ut att vara ett förhållandevis litet miljöproblem. Efter att under ett år ha spårat och mätt mikroplaster vid Bergaviks IP i Kalmar i ett forskningsprojekt, är projektledaren Fredrick Regnell hos Ecoloop säker på att de mängder mikroplaster som kan spridas från konstgräsplaner, är mindre än vad som tidigare antagits. Dessutom finns potential att med enkla medel vidta mycket verksamma åtgärder.

– Enligt våra mätningar är den totala potentialen granulat som kan spridas från Bergaviks IP i Kalmar 52,3 kilo per år, berättar Fredrick Regnell för Cirkulation.

När vi träffas i slutet av augusti är forskningsstudien så gott som klar och resultaten entydiga. Det kan komma justeringar på marginalen fram tills dess att rapporten ska redovisas i slutet av oktober, med några kompletterande provtagningar under september.

Resultaten visar dock tydligt att de grova antaganden som förekommit kring spridningen av mikroplaster från konstgräsplaner är överskattade, och det rejält. Naturvårdsverket hänvisar idag officiellt till att den totala mängden granulat som årligen potentiellt kan spridas från svenska konstgräsplaner uppgår till 630 – 2 460 ton per år, samtidigt som de påpekar att siffrorna är osäkra.

De volymer som Fredrick Regnell och hans grupp nu mätt fram pekar snarare åt 40-80 ton granulat per år som möjligen kan spridas. En noggrannare titt på siffrorna visar att med rätt åtgärder vid planerna, så är det uppskattningsvis mindre än ett ton mikroplaster som är svåra att komma åt med enkla åtgärder. För tydlighetens skull‚ mindre än ett ton per år från dagens samtliga cirka 1 300 konstgräsplaner i hela landet. Sammantaget.

Sedan kommer den andra överraskningen. Mindre än en procent av den mycket lilla mängd mikroplaster som inte gått att fånga upp vid Bergaviks IP kommer från granulaten. Det är andra plastrester som dyker upp i proverna.

– Vi har identifierat fyra spridningsvägar. Via spelarna, via driftsfordon på planen, via ytvatten och via dräneringsvatten, berättar Fredrick Regnell.

Bergaviks IP, invigd hösten 2018, är byggd för att minska spridningen av mikroplaster och även för att få en bättre kontroll av dem. Under planen finns till exempel en bentonitmatta som gör vattenavrinningen mer kontrollerbar. All dränering som går igenom planen vid Bergaviks IP, går till en provtagningsbrunn med en flödesmätare för att få ingångsvärden i systemet. Därifrån går dräneringsvattnet till ett partikelfilter och vidare till en samlingsbrunn med provtagare. Där blandas ytvattnet in som samlats upp och provtagits på samma sätt, med den skillnaden att det även finns en inledande partikelfälla i ytvattensystemet. Sedan går vattnet vidare till en dagvattendamm där en slutprovtagning görs.

Även snöröjning är förberedd. Planen har en särskild vinterlinjering där den blir lite smalare. Det gör att plogad snö kan läggas upp i kanterna av planen. Granulaten stannar på plastmattan.

I försöket valdes sex lag ut som under året har borstats av när de går ifrån planen. Spelarna har stått på presenningar i en särskild zon vid avborstningen. Dit har även driftsfordon som kör på planen åkt för borstning med tryckluft  för att det granulat som fastnar ska åka av och kunna mätas.

Uppsamlat material i granulatfällor och även granulat som samlats upp från spelare, fordon och vatten har samlats in och mätts under hela perioden.

– Det som sprids från spelare kan helt klart förhindras med en borste, konstaterar Fredrick Regnell.

De preliminära resultaten på granulat som kan spridas på årsbasis:

Från spelare: 27,7 kilo
Från driftsfordon: 9 kilo
Från dagvattenbrunnar och ytvatten: 15,5 kilo
I samlingsbrunn ut från området: 100 gram.

– Det som är intressant är att det är de 100 grammen som inte går att stoppa, konstaterar Fredrick Regnell.

Annons:
Studia 2019


Under året har det även pågått andra mindre projekt med mätningar av granulatflykt, i Västerås och i Stockholmsområdet. Resultaten från de projekten verifierar siffrorna från Kalmar.

– Utifrån de mätningarna är de här siffrorna ganska rimliga. Det ligger i intervallet 6-35 kilo per år till dagvattenbrunnarna i de planer som kollats, säger Fredrick Regnell.

Från de övriga planerna som undersökts indikeras att spridningen till brunnar är cirka 25-35kg per år för fullstora planer (elva spelare).

– Kalmar ligger alltså väldigt lågt i jämförelse, vilket kan bero på mindre aktivitet och nästintill obefintlig snöröjning under föregående vinter. Kalmarplanen är också extremt väldriftad och inte heller jättetungt utnyttjad.

Hur kan det då komma sig att tidigare försök till uppskattning visat kanske upp till 50 gånger så hög potentiell spridning, gentemot de siffror som nu kan redovisas?

– Det finns studier i Holland som visar att hur mycket granulat som fylls på beror i hög utsträckning på att granulatet kompakteras i planen, säger Fredrick Regnell.

Tidigare överslag har alltså utgått ifrån påfyllnadsgraden av granulat. Slutledningsfelet kan bland annat bero på att byggtakten av konstgräsplaner är hög. Många har inte varit i drift särskilt länge och skötseln av planerna varierar med ålder. Under de första åren undviker till exempel de flesta planskötare harvning av planen, av garantiskäl. Först när planerna blir lite äldre så börjar man harva och luckra upp de gummigranulat som tryckts ihop i mattan.

När Fredrick Regnell beskriver idrottsplatsen och omgivningarna som en helhet så delar han in området i fyra system. Det första systemet är planen, där granulatet har sin funktion. Det andra är närområdet/idrottsanläggningen, där det visserligen är ett resursslöseri att sprida granulat men där han betraktar plasterna som ofarliga. Det tredje är omgivningen/naturen. Där kan de också vara harmlösa även om kunskapen är lägre. Det skyddsobjekt som är uppdraget att skydda är först det fjärde systemet, vattenmiljön där mikroplaster ställer till problem.

Mätningarna visar dock lite överraskande att av de 100 gram mikroplaster som smiter ut ur systemet med vattnet, trots åtgärderna, så är mindre än ett gram från granulat.

– Vi hittade inte särskilt många gummipartiklar. Andra mikroplastartiklar som vi hittade skulle kunna komma från själva konstgräset, textiler, rörledningar eller från kontaminering av proverna, funderar Fredrick Regnell.

Provtagningen på vattnet har bestått i ett antal stickprover i flödet vid samlingsbrunnen.

– Mängden partiklar har minskat med tiden och det kan röra sig om rester som kommer från de nya plaströren i anläggningen, säger Fredrick Regnell.

Storleken på de mikroplaster som hittats i utgående vatten från anläggningen är cirka 50 µm. Partiklar över 200 µm silas i fällorna och filtret tar ned till 100 µm. Detektionsgränsen ligger vid 10 µm.

– Det vi kan visa är att har man rätt åtgärder på plats så är detta inte ett stort miljöproblem. Vi kanske borde lämna den diskussionen nu, säger Fredrick Regnell.

Han är dock noga med att framhålla att de specifika resultaten gäller just planen i Kalmar utifrån de förutsättningar som finns där och det väder som rått under året, med bland annat en mycket mild vinter.

– Men sammantaget är det inte ton vi talar om som vi inte kan komma åt från en plan, utan sex till 35 kilo.
 
–––

Konstgräsprojektet vid Bergaviks IP görs i samarbete mellan Svenska Fotbollförbundet, Kalmar kommun, Ecoloop, Ragn Sells, Svensk Däckåtervinning AB och Luleå universitet. Dessutom finns Örebro universitet med och kvalitetsgranskar projektet.

Cirkulation har även skrivit om forskningsprojektet i nummer 1/19.

–––

Läs mer:
Nu ser vi effekterna av konstgräsarbetet (Cirkulation 190909)

Publicerad 2019-10-02 08:00

Uppdaterad 2019-10-02 08:00