Lantbrukarnas Riksförbund, LRF, är en av flera remissinstanser som är starkt kritiska till vattenmyndigheternas förslag till åtgärdsprogram inför nästa förvaltningscykel av vattendirektivet.
Enligt LRV ställer åtgärdsförslag stora krav på boende och företagare i landsbygdskommunerna. Vattenförvaltningens förslag visar på systemfel både när det gäller möjligheterna till politisk styrning och kopplingen mellan kravställande och statlig finansiering.
LRF har yttrat sig över remissen avseende Vattenmyndigheternas samrådsunderlag för Åtgärdsprogram, Förvaltningsplan samt Samhällsekonomisk konsekvensanalys.
I havs- och vattendirektiven ställer EU krav på att vattnet i hav, sjöar, vattendrag och grundvatten ska ha bra kvalitet. För att uppnå kraven har landets vattenmyndigheter och fem länsstyrelser fått i uppdrag att ta fram åtgärdsprogram som pekar ut vilka insatser som behöver göras. LRF är kritiskt till det svenska genomförandet av ramdirektivet i sin helhet och anser att dagens vattenförvaltningsmodell måste utvärderas.
– Vi anser att åtgärdsprogrammen inte förankras politiskt, de tas fram utan dialog med varken kommunerna eller de enskilda som ska utföra åtgärderna. Programmen bygger på många faktafel och åtgärderna är ofta kostsamma men ändå ineffektiva, säger Helena Jonsson, LRFs förbundsordförande, skriver LRF i ett pressmeddelande.
LRF menar att vattenmyndigheternas förslag saknar både politiska avvägningar och en diskussion om ambitionsnivån och rimligheten i förslagen. De faktiska åtgärderna mot fosforläckage från åkermark, enskilda avlopp och småskalig vattenkraft som myndigheterna anser ska genomföras riktar sig framförallt mot företagare och boende på landsbygden, samtidigt som de särskilt drabbar landsortskommunerna.
– Vattenmyndigheterna redovisar inga förslag på hur finansieringen ska ske utan hänvisar genomgående till principen om förorenarens betalningsansvar. Det innebär att det läggs orimligt stora kostnader på landsbygden och det gör mig orolig både för vad gäller svenskt lantbruks konkurrenskraft och konsekvenserna för enskilda människor, anser Helena Jonsson. (EW)
