Det finns ett stort och nästan yrvaket intresse för säkerhetsfrågor kring VA-produktion i allmänhet och vattenproduktion i synnerhet. Men det kan bli för mycket av det goda. Det gäller att våga lita på sin egen säkerhetsanalys.
Allt som försiggår eller finns på ett vattenverk är inte hemligt.
– Om man kan fotografera nere i en svensk ubåt, varför kan man inte fotografera i ett vattenverk?
Frågan ställs av Robert Nilsson som i vintras tillträdde en tjänst som säkerhetschef. Roberts tid delas mellan Norrvatten, med huvudkontor i Sundbyberg, och Käppalaförbundet på Lidingö. Den ena en av Sveriges största dricksvattenproducenter, den andra ett av Sveriges största reningsverk. Och den tidigare officeraren och säkerhetskonsulten är inte rädd att sticka ut hakan.
– Om för mycket definieras som hemligt kommer det inte att gå att arbeta. Det är asjobbigt med kryptotelefoner i verksamheten och vi har inte det behovet, säger Robert när vi träffas ute på Görvälnverket som förser 14 medlemskommuner med dricksvatten i norra Storstockholmsområdet.
En enkel googling ger syn för sägen när det gäller användningen av bilder från Norrvatten. På Wikipedia finns bilder på verket och omgivningar. På Norrvattens egen sajt finns flygbilder på verket som ursprungligen invigdes 1929.
– Det man måste fråga sig är; Vad har en antagonist för nytta av bilden? Vad är syftet med bilden? Ett fotoförbud är inte absolut, det är ett verktyg, säger Robert.
I bilen på väg in till Görvälnverket krånglar öppnandet av grinden för vakthavande på driften, som är på språng. Till min undsättning kommer en drifttekniker som håller på och arbetar vid en av de närmaste byggnaderna. När jag berättat att jag ska träffa Robert Nilsson och prata säkerhet ber han mig att fråga Robban om hur han ser på en risk med inpasseringen för gående. Personalen har en fundering om konstruktionen vid grinden och är engagerad.
Robert möter mig utomhus och hinner dels berätta om det ankringsförbud på en sträckning av 150 meter utefter stranden till vattenverket som han har inne en ansökan om, och att vattenverket har en radaranläggning för omvärldsskyddet. Ankringsförbudet trädde sedan i kraft den 1 augusti.
– En enkel åtgärd som ökar möjligheterna att undvika fartygsrelaterade olyckor som påverkar vattenproduktionen, kommenterar Robert i efterhand.
Robert Nilssons väg till säkerhetsbranschen verkar vara ganska vanlig. Han berättar att många har en bakgrund som polis, militär eller väktare. Robert själv var officer inom Försvarsmakten fram till 1995. Sedan kommer en lite ovanligare examen i nationalekonomi, men som ekonom har han inte jobbat. Istället har det varit krisberedskapsfrågor inom MSB, på konsultbyråer och som reservofficer i insatsstaben på Högkvarteret.
– I säkerhetsbranschen finns ett begränsat utrymme för att hitta olika lösningar. Det behövs en större ödmjukhet bland säkerhetschefer. Vi ska undvika tyckande och motivera våra beslut istället, menar Robert.
På Norrvatten är tanken att använda den relativt nya säkerhetsskyddslagen med sina uppdateringar som just ett verktyg. Ett exempel är personalrutinerna. All egen personal och all stadig entreprenörspersonal inne på huvudanläggningen Görvälnverket är säkerhetsprövade, men inte alla som tillfälligt är inne i verksamheten.
– Det är samma förfarande som på ett regemente eller vid besök hos en myndighet, konstaterar Robert.
Den lagstiftning som i första hand finns att förhålla sig till är Säkerhetsskyddslagen med förordningar och föreskrifter samt NIS: Lagen om informationssäkerhet för samhällsviktiga och digitala tjänster.
I grunden är som bekant alla handlingar offentliga. Utöver det finns sekretess och sekretess med skydd.
– Sekretess är en beteckning, skydd är en handling. En säkerhetschefs viktigaste uppgift är att så lite som möjligt hamnar i det illröda området, säger Robert, med hänvisning till att det då inte skulle vara möjligt för medarbetarna att sköta sina jobb.
Ett annat exempel på hur den egna säkerhetsanalysen bestämmer hur verktygen i lagstiftningen ska användas, är de nya IT-system som planeras. Det gäller en utbyggnad av Görvälnverket för Norrvattens framtida vattenproduktion. En kompletterande anläggning ska byggas nära dagens verk. Utbyggnaden ska ske etappvis, bland annat med hänvisning till fördelning av investeringskostnader och till möjligheter att efterhand implementera ny teknik. Budget och tidsplan bör hamna på styrelsens bord under 2023 men en upphandling av en samverkansentreprenör är ute och kontrakt för förarbeten tecknas i höst.
– Vi jobbar nu med två IT-system. Ett som är igång nu där allt som inte är skyddat ligger. Det andra ska hantera skyddade informationstillgångar men det är verkligen inte allting. Kanske fem procent av allt det vi skapar, möjligen mindre, säger Robert.
En möjlighet att säkra information på ett enklare sätt är att inte skapa dokument alls, eller att inte sätta samman dem så att pusslet inte vare sig syns eller går att lägga. Det som till slut hamnar i det slutna IT-systemet kan vara till exempel uppgifter om ledningars placeringar, hur de fysiska skydden är utformade eller vilka kvantiteter kemikalier som behövs.
Samtidigt har Robert inga illusioner om att allt som borde vara skyddat i slutänden kommer att vara det. Ett exempel kan vara när en ny råvattenledning ska läggas framöver. Det kommer att vara pråmar samlade i viken och en ledning ska sänkas. Det finns inte stora möjligheter att hålla det jobbet hemligt för den som verkligen skulle vilja studera information från någon av alla de satelliter som susar förbi i rymden och hela tiden fotodokumenterar vad som händer på marken.
Efter sommaren kommer Norrvatten att ha ett samråd med Säkerhetspolisen om säkerhetsupplägget för nybygget.
– Det här är ändå en jättechans att bygga in en hög säkerhetsgrad. Det kan vara själva placeringen av anläggningen. Att använda den befintliga platsen till sin fördel. Finns det ett berg, använd det, säger Robert.
Anledningarna till att skydda anläggningar och information kan grovt delas upp i två flöden. Dels i att förebygga och beivra brott. Det är stökigt att ha skadegörelse och småbovar inne i produktionen även om deras syfte inte i första hand är kopplad till VA-verksamheten.
– Det andra perspektivet är Försvarsmaktens, att skydda viktiga funktioner för Sverige ur ett antagonistiskt perspektiv, säger Robert.
Det gäller:
• Annan stat
• Organiserad brottslighet
• Terrorism
– Varje organisation måste tänka själva i sin säkerhetsanalys. Alla VA-organisationer är inte lika. Här försörjer vi 1,5 miljoner människor dagligen och vi har många stora verksamheter och sjukhus. Vi är i ett strategiskt viktigt område, säger Robert.
Därför går det inte att bara kopiera säkerhetsåtgärder och tänkande rakt av mellan olika VA-verksamheter. Vad som är rätt och nödvändigt på ett ställe kan vara dyrt, försvårande och onödigt på ett annat. Analysen bör börja i praktiska omständigheter: antal invånare, om det finns en hamn, kritiska industrier, stora sjukhus, om området i sig är strategiskt viktigt.
– Du måste tänka själv. Sök inte det mest avancerade och dyra skyddet, är rådet från Robert.
Samtidigt förändras hotbilder över tid och de är i verkligheten sällan särskilt konkreta.
– Det finns enligt Säpo en öppen hotbild med spioneri från Ryssland, Kina och Iran, säger Robert.
På Norrvatten prövas de företag som de samarbetar med, inklusive vd, säkerhetschef och verksam personal.
– Kan Säpo godkänna dem så avgör du själv sedan vilka säkerhetsarrangemang som ska lösas. Det gäller att använda de resurser som finns. Säkerhetsskydd ska skydda oss från konsekvenser. Det är lätt att övervärdera en risk, säger Robert.
Resonemanget är att det alltid finns sårbarheter och säkerhetsområdet är ett bottenlöst hål som det går att skyffla ner hur mycket resurser som helst i. Då är det viktigt att reda själv i vilka åtgärder som ger resultat och att kunna säga nej till en hel del.
Studiebesök har i över 100 år varit en viktig del av verksamheten på såväl vatten- som reningsverk. Funktionerna är uppenbara. Ett är det som högtidligt kan kallas för folkbildning; att hålla allmänheten och politiker informerade, att attrahera och intressera barn och ungdomar för verksamheten. Till det kommer erfarenhetsutbyte med både svenska och utländska kolleger. Delegationer från andra länder förekommer där syftet kan vara diplomatiskt, biståndsorienterat eller politiskt ur ett svenskt perspektiv. Ännu ett syfte är att kunna låta branschföretag visa installationer och lösningar för att på så sätt bidra till teknikutvecklingen.
Under senare år har studiebesök på VA-anläggningar uppmärksammats och på en del håll begränsats.
– Vi tackar sällan nej till studiebesök av säkerhetsskäl men är av andra anledningar mycket restriktiva. Studiebesök från VA-utbildningar försöker vi att prioritera. Studiebesök går alltid att styra och internationella studiebesök behöver också förekomma. Ett visst mått av öppenhet är inte så dumt, säger Robert.
Robert påpekar också att skyddet av anläggningar inte är någon ny tanke, även om det gått upp och ner i uppmärksamhet under åren.
– Skyddet för det befintliga Görvälnverket var rätt bra redan när det byggdes, säger han.
Handlingar från 40-talet visar att skyddet också skärptes under påverkan av andra världskriget. Det skedde på många håll i landet då tekniska chefer på kommuner begärde mer pengar för alltifrån splitterskydd för fönster till bombsäkra reservvattenuttag. Precis som idag fanns pengar till en del, men långt ifrån allt.
Här kommer vi in på en fråga som Robert tycker har blivit lite förvirrad. Säkerhetsklassning respektive skyddsobjekt.
– Det som kan säkerhetsklassas är människor, handlingar och uppgifter. Det finns ingen säkerhetsklassning för anläggningar. Däremot kan de vara skyddsobjekt, förklarar han.
Hur anläggningar klassas som skyddsobjekt varierar stort mellan olika VA-organisationer. De flesta objekten finns på dricksvattensidan men även avloppsreningsverk klassas av vissa som skyddsobjekt.
– Alla VA-huvudmän behöver kanske inte ha sina dricksvattenanläggningar som skyddsobjekt, funderar Robert.
De stora fördelar han ser med att använda instrumentet skyddsobjekt, är att kunna avhysa personer som man bedömer inte borde upprätthålla sig vid objektet, och möjligen fotoförbuden.
– Det gäller att jobba aktivt med de verktyg som man har, säger han.
Nackdelarna med skyddsobjekt är att det kan innebära mer omständliga byråkratiska processer och »upprätthålla skyddsobjektet integritet«, som Robert uttrycker det.
– Det gäller alltid att värdera betydelsen av anläggningen. I vårt fall är inte alla Norrvattens anläggningar klassificerade som skyddsobjekt. Skyddsobjekten kräver till exempel passersystem, då klarar sig inte driftpersonalen med nyckel, säger Robert.
För honom handlar säkerhetsarbetet mycket om att delegera. Det kan finnas en stor fara, särskilt i mindre organisationer, i att centralisera säkerhetsfrågorna.
– Delegera så kommer ett engagemang, det kan vara till fastighetsansvarig eller till drifttekniker på de yttre anläggningarna. Säkerhetsarbetet ska genomsyra organisationen, säger han.
Jag tar upp frågan från medarbetaren som till slut släppte in mig vid grinden. Finns det en risk med konstruktionen för inpasseringen för gående? Frågan bekräftar just värdet av engagerad personal och att säkerhetsarbetet finns på alla nivåer.
– Jag känner mig jättetrygg med personalen på Norrvatten, säger Robert.
Vi hinner även komma in på den största möjliga krissituationen, risken för ett krig. Där tror Robert att även VA-branschen skulle behöva bygga upp möjligheten att använda sig av en frivilligorganisation, typ Bilkåren. En sådan skulle till exempel kunna hjälpa till med provtagning och transporter i en kris.
Vi avslutar intervjun med ett litet test. Vi började med att diskutera hur ett fotoförbud kan användas. Vad är då okej att fotografera och vad är inte okej? Vi tar en tur runt Görvälnverket. Bassänghallen känns som en rimlig utgångspunkt. För att bildillustrera ett vattenverk, för en journalist och fotograf, så känns en bild på en av de kaklade bassängerna bra. Det ska inte vara något problem, tror Robert.
Den kanske estetiskt snyggaste bilden från bassänghallen vore nog trots allt en perspektivbild där bassänger kantar den kaklade gången i mitten, som leder fram till ett större fönster med glasbetong. Ljusinsläppet lyfter vägglamporna i funkisstil som är monterade på pelarna utefter gången. Vita glaskupor på svart arm. Kanske från den stora ombyggnaden 1962? Mitt på gångsträckan sitter stora analoga mätare med visare. Snyggt så att det går att vinna en fototävling, för rätt fotograf.
Där sätter dock Robert upp ett frågetecken. Utifrån en sån översiktsbild av helheten i hallen skulle det för någon illasinnad gå att få fram för mycket information om volymer och annat. Snyggbilden förblir otagen.
När det kommer till detaljbilder är det färre hämningar. Norrvatten har själva mycket information uppe på väggarna i verket, inklusive en större utritad sprängskiss som för all del suttit uppe några år, men där det finns en del detaljer om hur verket är byggt. Det borde gå, tycker Robert. Han vill gärna ta en snabb avstämning med produktionschefen Håkan Eklund innan han godkänner interiörbilderna.
Efter några dagar är vi överens. Vi maskerar bilden där Robert står framför sprängskissen. Det går bra att publicera det vi visar här, och det går utmärkt att titta utan att det utgör någon säkerhetsrisk.
