I artikeln »Fettvett – en lönsam affär« i Cirkulation 2/15 hävdas bland annat att VA-huvudmannen inte kan ställa krav på installation av fettavskiljare och att »avfallsförvaltningen behöver agera för att för att ta hand om fettet innan det når avloppet«. Det problematiseras också att varken avfallsförvaltningen eller VA-huvudmannen har någon myndighetsstatus och därför hamnar problemet hos Miljöförvaltningen, som inte har resurser för tillsynen och därmed uppstår en »moment 22-situation«.
Det hävdas också att VA-huvudmannen inte har juridisk rätt att ställa krav på verksamhetsutövare vilket ju är korrekt men däremot kan VA-huvudmannen ställa krav på VA-abonnenten som i allmänhet är fastighetsägaren ifall verksamhetsutövaren krånglar. Mellan VA-huvudmannen och VA-abonnenten finns ett civilrättsligt förhållande reglerat i Lag om allmänna vattentjänster (SFS 2006:412), allmänt kallad Vattentjänstlagen, och kommunens ABVA. Kommunens rätt att utfärda ABVA fastställs i Vattentjänstlagens § 23 och i Förordning (2007:701) om allmänna vattentjänster.
