På Källby Vattenverkstad i Lund är det meningen att försök med olika typer av utrustning ska visa vägen mot bästa metoderna för tidiga varningar om försämrad vattenkvalitet. Det är Vinnova som stöder projektet där VA Syd, NSVA och Sydvatten samarbetar med forskare och innovatörer för att utforska den allra senaste tekniken för att mäta kvalitet på vatten.
Det är filterbyggnaden i gamla nedlagda Källby vattenverk som kommer till användning igen. Det var Vinnovas utlysning »Testbäddar för samhällets utmaningar« som ledde till ett bidrag på en halv miljon kronor för förberedelsefasen, fas 1, av vattenverkstaden. Det var 2020 och pandemin innebar en del begränsningar i antalet fysiska möten, testningar och internationellt deltagande av innovationsföretag och forskning.
Fas 2, genomförandefasen, innebar ett Vinnovabidrag på nära halva projektbudgeten, 2,5 miljoner kronor från 2021 till 2024, och nu är testningarna i full gång.
– Vi vill utmana de konventionella metoderna och hitta system för »early warning« när det gäller vattenkvalitet. Då vill vi täcka in alla typer av vatten, från vattentäkt till avlopp. Därför har vi också ett samarbete med exempelvis projektet Urbana Bad, berättar Petra Larsson, som är projektkoordinator för Källbyprojektet.
– Samarbetet med Urbana bad handlar om att vi kan stötta med kunskap kring det tekniska, samtidigt som vi ser det som ett led i arbetet med att bredda vår kompetens att även täcka havsvatten och mättekniska problem som kan finnas där, säger Markus Fröjd som är projektledare för Källby Vattenverkstad.
Dagens traditionella mätmetoder, främst när det gäller mikrobiologi, tar alldeles för lång tid. Oftast har förbrukare redan drabbats när svaret kommer om att vattnet drabbats av en förorening. System som ger tidigare varningar begränsar skadan och exempelvis en kokningsrekommendation kan gå ut nära inpå mättillfället.
– Det är en knäckfråga för branschen att kunna identifiera koliforma bakterier i nära nog realtid. Men kanske är det något annat vi ska mäta i framtiden än koliforma bakterier eller andra patogena mikroorganismer, någon annan signal på att de kan förekomma. Då skulle vi kunna jobba proaktivt istället för reaktivt, säger Petra Larsson.
Driftsbolagens samägda forskningsbolag Sweden Water Research deltar i projektet. Det sker också samarbete och deltagande med två andra testbäddar: Forskningsstation Bolmen och Reco Lab. Recirkuleringsexpert deltar också i projektet. Till det finns samarbete med innovationsföretag och universitet.
Källby Vattenverkstad gör testerna på dricksvatten. Forskningsstation Bolmen gör tester på råvatten och har inriktningen att undersöka hur ett förändrat klimat påverkar sjöns ekosystem. Reco Lab i stadsdelen Oceanhamnen i Helsingborg är fokuserat på återanvändning av avloppsvatten av olika renhetsgrad.
– För att sprida kunskaper, samla erfarenhet och skaffa inspiration har vi startat ett supernätverk där många av VA-Sverige driftbolag ingår. Det är öppet för relevant personal vid VA-bolag om intresse finns, berättar Markus Fröjd.
Genom nätverket går det att undvika dubbelarbete. Många andra stora VA-aktörer testar också utrustningar och det är onödigt att samma typ av nya mätmetoder provas på många ställen samtidigt.
Det är både ultramodern och charmig uråldrig utrustning som möter Cirkulation när vi besöker filtersalen över de gamla sandfiltren i Källby. Styrpulpeter som andas 1950-tal har nämligen sparats, liksom gamla underjordiska vältärda rörfynd med hundra år på nacken.
Verket vid Höje å i Lund har en historik som sträcker sig ända tillbaka till 1907 då Vattenbyggnadsbyråns grundare J Gust Richert projekterade anläggningen. Från början fanns några tiotal rörbrunnar, men dessa började sina redan inom något år när kapaciteten sjönk i takt med att förbrukningen ökade i Lund. Under decennierna har sedan verket fått vatten från en rad olika håll, bland annat Vombsjön, Bolmen samt brunnar på andra håll.
För 20 år sedan blev Källby vattenverk till slut en reservvattenanläggning som inte var i drift, men som kunde användas om det behövdes. 2016 togs det helt ur vattenförsörjningsplanen för Lund, men är fortfarande en knutpunkt för distributionsnätet i delar av Lund och en samlingsplats för driftpersonalen. Då kommer det omgjorda maskinhuset väl till pass.
Det vackra maskinhuset anses vara kulturhistoriskt värdefullt och finns med i ett bevaringsprogram för Lund. Det är medeltidsinfluerad industriarkitektur med små trappstegstorn i hörnen som har tydlig dansk influens. Gavlarna är i en kraftig rundvälvd båge med vitmenade blindfönster och småspröjsade fönster. 1991 blev det verkstad och nu har det blivit kontor och personalutrymmen i och med dess centrala betydelse för vattenförsörjningen i Lund.
En grund i projektet är omvärldsbevakningen där det gäller att hålla koll på vilka nya instrument och metoder som dyker upp på marknaden, eller som är under utveckling. Mycket händer internationellt sett. I det sammanhanget uppstår också samarbeten med innovationsföretag, under förutsättning att det inte är för tidigt i en utvecklingsfas.
– När det finns en prototyp kan vi hjälpa till, men inte innan dess, säger Markus Fröjd.
I det samarbetet kan testbäddarna upptäcka aspekter som tillverkaren inte tänkt på, till exempel att en mätmetod kan användas för andra vattentyper än bara en enda. Ibland kan testresultaten inte heller bli vad som är förväntat. Inför framtida upphandlingar av utrustning finns det då underlag för att ställa rätt kvalitets- och kapacitetskrav för produkterna. Meningen är också att projektet ska vara inblandat i sådana framtida upphandlingar för de ingående VA-verksamheterna.
Verksamheten i projektet i Källby är uppdelad i sex olika faser:
• Hitta instrument
• Kontakta företag och göra avtal
• Test av instrument
• Riktade tester och utvärdering
• Upphandling och avtal
• Driftsättning
En produkt som testas just nu heter Coliminder från tillverkaren Vienna Water Monitoring Solutions i Österrike. Med olika kemikalier kan olika bakterietyper i vattnet specificeras, exempelvis e.coli, eller bara totalantalet bakterier. Även mögel och alger kan detekteras, liksom ett allmänt biofilmspåslag. Det är bakteriernas metabolism som ger en enzymatisk reaktion som är mätbar. Det går att ta ett prov i halvtimmen och svaret kommer efter cirka en kvart. Svaret kan skickas direkt in i ett system och ge varningssignaler till organisationen om stora försämringar verkar ha skett.
– Det är inte lätt att mäta vattenkvalitet. När vi gjort ventilstängningar har vi via flödescytometrar kunnat detektera biofilmsfrisläppning i ledningsnätet och förändringarna är inte bara vid stängningspunkten, utan också ute i ledningsnäten. En viktig fråga att få svar på är exempelvis hur länge man behöver spola ledningarna och var det ska ske, förklarar Markus Fröjd.
Ett annat företag de samarbetar med är norska Aqualarm som har en produkt där totalantalet organiskt material ska mätas. Vattenverkstaden undersöker hur robust maskinen de just nu undersöker är och vad som händer om det exempelvis är mycket klor i vattnet.
Flödescytometern Bactosense från Bnovate används också. Den kan kvantifiera mängden mikrobiologiska celler och stora förändringar kan då föranleda åtgärder. Vid den automatiska mätningen kommer svaret 20 minuter efter själva provtagningen.
En partikelmätare från Uponor provas också. Den är kopplad till Uponors webbportal, med en slags AI-lösning. Meningen är att se om vissa partikeltyper kan indikera speciella problem. Finns det exempelvis partikeltyper som bara uppstår i samband med avloppsinträngning, är en fråga det vore önskvärt att finna svaret på.
Det är inte bara hur bra utrustningen mäter de olika parametrarna som undersöks och noteras i Källby vattenverkstad. Råd ska också kunna ges kring hur lätta de är att sköta och ungefär hur mycket driften av dem kostar, både vad gäller personaltimmar och exempelvis kemikalieförbrukning.
I Källbyprojektet vill man även bidra till att utveckla datahanteringen. Ofta är det många parametrar som man har koll på, men med bättre och smartare datahantering kan förståelsen för systemen öka. Genom att även kontrollera kvaliteten på vatten som ska recirkuleras är tanken att minska behovet av dricksvatten i vissa användningsområden.
I startfasen fanns ett samarbete med Stockholmsprojektet Iwater. Där samarbetar Stockholm stad med universitet och företag i jakten på nya smarta och digitala lösningar när det gäller att i realtid kontrollera vattenkvaliteten i samhället, det vill säga just det projektet i Lund syftar till. Iwater är en del av den satsning som Vinnova, Formas och Energimyndigheten gör under namnet IoT Sverige (Internet of Things).
Målet hos Iwater är att skapa en sensorteknologi som med molnteknik och AI, artificiell intelligens, kan samla in och automatiskt analysera stora mängder realtidsdata för att upptäcka förändringar i vattenkvalitén med minimal personalinsats. Då kan resurserna sättas in där de som bäst behövs och dessutom ökar förståelsen för hur nätet fungerar. Källby Vattenverkstads testningar av instrument kan framöver bli viktiga bidrag till detta och Iwaters jobb med datahanteringen kan eventuellt i framtiden bidra till Källbys ambitioner att förfina datahanteringsbiten.
Iwater är en del av samlingsprogramet Digital Demo Stockholm där flera andra projekt ingår, och är sedan en tid också en del av det toppsatsande projektet Digital Futures som KTH, Stockholms universitet och Rise driver tillsammans, med ambitionen att bli ett av de fem viktigaste forskningscentrumen i världen.
Men det gäller också att ha fötterna på jorden och komma ihåg de basala grunderna för varför den här typen av verksamheter finns, vilket vi påminns om väldigt tydligt i Lund:
– Alla roliga, spännande och ibland tokiga tester syftar egentligen till ett enda betydligt allvarligare uppdrag, nämligen att begränsa smittspridning via dricksvatten i ett förändrat klimat, avslutar Petra Larsson.
