PFAS-kemikalien GenX såldes in av kemiföretaget Dupont som ett säkrare alternativ än PFOA vid teflontillverkning. Tio år och flera miljöskandaler senare har EU identifierat GenX som särskilt farlig för hälsa och miljö. Den är långlivad, rörlig i miljön och giftig. Det är första gången i kemikalielagen Reachs historia som rörlighet har använts som egenskap i en sammanvägd farlighetsbedömning.
GenX används istället för PFOA som ett processmedel vid framställning av fluorpolymerer, som till exempel teflon (PTFE). GenX har en kortare kedja än PFOA, och är inte bioackumulerbar. Den europeiska kemikaliemyndigheten Echas medlemsstatskommitté (MSC) bedömning är dock att den utgör en fara för hälsa och miljö eftersom den är mycket långlivad och kan spridas över stora områden, är rörlig i vatten och kan ackumuleras i växter genom vatten i jord. Människor exponeras via dricksvatten, mat och luft. GenX har även hittats i Mälaren.
»Klassiska« perfluorerade föreningar som PFOS och PFOA, består av en helt fluorerad alkylkedja med en funktionell grupp, som till exempel sulfonat i ena änden. De nya PFAS-ämnena kan ha andra strukturer och exempelvis bestå av eter eller cykliska molekyler. Forskare konstaterar också att det finns en stor del okända PFAS även i svensk miljö.
I somras identifierade medlemsstatskommittén PFAS-etern GenX, med tillverkarnamn HFPO-DA, som särskilt farlig för hälsa och miljö. GenX blir nu det första persistenta, mobila och toxiska ämne (PMT) som förs upp på Reachs kandidatförteckning, EUs lista över så kallade SVHC-ämnen (Substances of very high concern).
– Beslutet är en stor framgång för dricksvattenproducenterna i Europa som länge har krävt åtgärder mot PMT-ämnena. Dagens reningstekniker klarar inte av att helt eliminera GenX och andra kortkedjiga PFAS. Höga halter av GenX har hittats i flera stora vattentäkter i Europa och USA, konstaterar Anders Finnson, miljöexpert på Svenskt Vatten.
Anders Finnson är också medlem av kommissionen för Avlopp, miljö och kretslopp i den europeiska branschorganisationen Eureau, som anser att effekten av dessa kemikalier på vattenmiljön och dricksvattenresurserna måste tas på större allvar i Reach.
Flera miljöskandaler utgör bakgrunden till att GenX nu återfinns på kandidatförteckningen. Det är heller ingen slump att ämnet föreslogs av Nederländerna, som har drabbats hårt av förorenade vattentäkter och påverkat dricksvatten. 2012 ersatte DuPont (numera Chemour) tillverkningen av PFOA med GenX i sin fabrik i Dortrecht i Nederländerna. GenX släpptes ut i stadens avloppssystem, och eftersom GenX fanns kvar efter avloppsvattenreningen spred den sig långt nedströms fabriken i regionen, och orsakade problem för flera dricksvattenproducenter.
Chemour tvingades minska utsläppen från 6 400 kilo till 2 000 kilo per år. För ett år sedan beslutade företaget att investera motsvarande 785 miljoner kronor i olika typer av reningsåtgärder för att minska utsläppen av GenX och andra PFAS.
I Italien upptäcktes 2013 stora PFAS-föroreningar i regionenen Venetien med Venedig som huvudstad. Det handlade både om kort- och långkedjiga PFAS, och extremt höga halter av PFAS påvisades i grund-, yt- och dricksvatten. Enligt amerikansk media har det ansvariga företaget Miteni också tagit emot GenX-avfall från Chemours anläggning i Dordrecht. Förra året visade prover att GenX hade spridit sig till grundvatten och brunnar i närheten av Miteni. Företaget har nu gått i konkurs.
I USA hittades GenX för några år sedan nedströms Chemours anläggning Fayettville i sydöstra North Carolina. Inte heller här klarar dricksvattenrening av att rena råvattnet från GenX, och ett stort antal privata brunnar i närheten av anläggningen har också påverkats. Chemour har nu gjort en uppgörelse med North Carolina, och ska betala staten drygt 100 miljoner kronor för föroreningarna.
Även Fayettville har tagit emot GenX-avfall från Nederländerna i form av ett vattnigt slam, som GenX-salter utvinns ur. Vad som händer med resterande avfall är oklart men troligen skickas det vidare till andra företag som specialiserar sig på så kallad Deep Well Injection, en teknik som uppfanns av Dupont på 1950-talet. Den innebär att giftigt avfall trycks ner långt under marken för att förvaras där. En teknik som föga förvånande inte varit särskilt framgångsrik utan istället har förorenat grundvatten.
Det här var första gången som Echas bedömt att ett persistent, mobilt och giftigt ämne (PMT) har likvärdiga farliga egenskaper som övriga SVHC-ämnen. Med andra ord av motsvarande betänklighetsgrad som kemikalier som är cancerframkallande, mutagena och reproduktionsstörande (CMR) eller persistenta, biockumulerbara och toxiska (PBT). Även mycket persistenta och mycket bioackumulerbara (vPvB) räknas som SVHC ämnen.
– Det här öppnar för att mobilitet ska beaktas inom Reach, så att fler PMT-ämnen kan regleras och bytas ut. Hittills har dessa ämnen undkommit reglering för att de inte fullt ut är PBT- eller vPvB- ämnen. Men de orsakar förmodligen lika stora problem i längden, säger Anna Lennquist, senior toxikolog på Chemsec, Internationella kemikaliesekretariatet, som är en oberoende organisation som vill driva på omställningen från skadliga kemikalier till säkrare alternativ.
– Eftersom rörlighet inte är ett specifikt SVHC-kriterium kommer varje PMT-ämne prövas och förhandlas. Det diskuteras nu om att införa PMT som ett nytt kriterium i REACH. Tyskland driver frågan men det är svårt och kommer ta tid, fortsätter Anna Lennquist.
– När ett SVHC-ämne förs upp på kandidatförteckningen innebär det vissa skyldigheter. Till exempel måste alla som tillverkar, importerar eller säljer varor som innehåller mer än 0,1 viktprocent av ämnet ge sina kunder sådan information att varan kan hanteras på ett säkert sätt, säger Ilona Silins , toxikolog på Kemikalieinspektionen.
Ett ämne på kandidatförteckningen kan omfattas av tillståndsplikt, och det får då inte användas eller sättas ut på marknaden utan tillstånd av Echa. För vissa ämnen kan en begränsning eller förbud av ämnet vara mer lämpligt.
– Nederländerna planerar nu att gå vidare med GenX, men om de kommer att föreslå en begränsning eller om ämnet går vidare in i tillståndssystemet är inte klart i nuläget. En fördel med begränsningssystemet är att det också kan omfatta import av varor medan tillståndsplikten enbart gäller användning av ämnet inom EU, säger Ilona Silins.
Förra året publicerades en kinesisk screeningundersökning av ytvatten i Europa, Kina och USA i Environmental Science&Technology. Den visar att GenX hittas i ytvatten globalt. Halterna är som störst i nedströms produktionsanläggningarna. I Sverige upptäcktes ett medelvärde på runt 1,5 nanogram HFPO-DA per liter i Mälaren, ungefär samma som PFOA-halten i sjön.
– HFPO-DA är ännu inte ett prioriterad ämne enligt vattendirektivet utan vattenproducenterna i Sverige tar endast prover på elva PFAS, säger Anders Finnson. Men det finns en stor oro över att de kortkedjiga PFAS är så vattenlösliga. Avloppsreningsverken tar inte bort dem utan stora delar släpps ut i råvattnet. Den enda hållbara lösningen på sikt är att dessa ämnen fasas ut från marknaden.
Naturvårdsverket har initierats en screeningstudie av gamla och nya PFAS-ämnen i den svenska miljön med inriktning på akvatiska miljöer. Den genomförs av Institutionen för naturvetenskap och teknik på Örebro universitet, och beräknas vara klar inom ett år. Institutionen har också en pågående studie tillsammans med naturvårdsverket där gamla och nya PFAS-ämnen analyseras i blodprov från svenskar. Även den beräknas vara färdig inom ett år.
Tidigare i år publicerade Nordiska Ministerrådet en motsvarande rapport avseende Norden inklusive Färöarna och Grönland. 99 gamla och nya PFAS analyserades i 102 prover med i snitt två prover vardera från fågelägg, fisk, vatten- och jordlevande däggdjur, ytvatten, utgående avloppsvatten och slam samt luft. Dessutom undersöktes extraherbart organiskt fluor (EOF) för att se massbalansen mellan kända och okända PFAS.
– Vi har inte hittat GenX i några av våra matriser, berättar Ulrika Eriksson, forskare vid Institutionen för naturvetenskap och teknik på Örebro universitet. Däremot upptäckte vi ytterligare en av de nya PFAS. Det är perfluoretylcyklohexansulfonsyra (PFECHS), en cyklisk PFAS som används för att ersätta PFOS. PFECHS detekterades i låga halter i lever från fisk och marina däggdjur, men hittades även i ytvatten och utgående vatten från reningsverk.
Screeningen upptäckte också ofta ultrakorta PFAS med kolkedjelängder mellan två och fyra i ytvatten och utgående avloppsvatten. Föregångarämnen bidrog också till den totala PFAS-halten i många provmatriser.
– Massbalansen mellan kända och okända PFAS skiljer sig mellan matriserna. EOF-analyserna visade att det finns en stor del okända PFAS i den nordiska miljön, säger Ulrika Eriksson.
Det finns idag drygt 4 500 PFAS-ämnen på marknaden, många vars egenskaper är okända. De PFAS vi känner till kostar samhället mångmiljardbelopp, enligt en ny rapport från Nordiska Ministerrådet. I de nordiska länderna uppskattas de årliga hälsoekonomiska kostnaderna, som följd av framför allt förhöjda sjukdomsrisker, kunna uppgå till 50 miljarder kronor. Kostnader som inte är direkt hälsorelaterade, som exempelvis ytterligare rening på vattenverken bedöms över en 20-årsperiod ligga på mellan omkring 500 miljoner kronor till över 100 miljarder enbart i Norden.
– EU:s myndighet för livsmedelssäkerhet, Efsa, föreslog i en rapport i våras att det tolerabla intaget av PFOA och PFOS skulle sänkas med 99, 9 procent, berättar Anna Lennqust. Den maximala exponeringen av PFOS föreslogs minska från 150 nanograms per kilo kroppsvikt och dag till 13 nanogram per vecka. Och PFOA från 1 500 gram per kilo kroppsvikt och dag till sex nanogram per vecka.
Efsas förslag gäller endast två välkända PFAS. Vad kostnaden för att sänka den totala exponeringen av både gamla och nya PFAS är nog omöjligt att räkna ut.
Företagen då? Enligt Reach ligger bevisbördan på företagen som tillverkar, importerar eller säljer kemikalier. De har skyldighet att identifiera de risker som en kemikalie kan medföra för hälsa och miljö och därmed hantera och informera om dem på rätt sätt. Så går det dock inte alltid till i praktiken.
Hittills har PFAS varit en lönsam affär eftersom deras yteffektiva och stabila egenskaper är efterfrågade i industriella processer, brandskum och konsumentprodukter. Företagen har kunnat undvika lagstiftning genom att flytta produktionen till andra länder och/eller ersätta ämnen som reglerats med andra, ofta lika farliga, ämnen. När PFOA började få dålig publicitet och rättsfallen staplades på hög skapade Dupont ett spin-off-företag, Chemour, och började tillverka GenX. 3M ersatte sin PFOA-produkt med Adona, en annan PFAS-eter. Men verkligheten börjar komma ifatt. Dupont, Chemour och 3M har fått betala mångmiljardbelopp för PFAS-föroreningar, och fler fall väntar.
PFAS-industrin har också blivit en osäker bransch att investera i eftersom kostnaderna för pågående och kommande rättsfall är svårbedömda. De PFAS-producerande kemiföretagen har heller inte utvecklats på samma sätt som övrig amerikansk industri, och deras aktiekurser har fallit betydligt det senaste året.
Duponts aktier sjönk med 37 procent, trots omvänd aktiesplit för att höja kursen. 3Ms aktiekurs har fallit med 33 procent och Chemours med hela 72 procent från 2018 till idag. I siffror blir det ännu mera uppenbart. 3Ms aktievärde sjönk med drygt 446 miljarder och Chemours med 66 miljarder kronor.
Kanske börjar vi se slutet på PFAS-industrin. Den inleddes i Manhattanprojektet under andra världskriget när den första atombomben skulle framställas. Idag har PFAS spridit sig över hela världen, förorenat jordens vattentäkter och förgiftat djur och människor.
Det kommer att ta lång tid att öka kunskapen om de tusentals PFAS som ännu är okända, och att komma ikapp företagens växande produktion av nya PFAS. Många EU-länder, myndigheter och NGO:s driver på för en mycket striktare reglering. PMT-ämnena måste till att börja med föras in som ett kriterium för SVHC i Reach. Det räcker heller inta att identifiera enskilda PFAS utan farlighetsbedömningarna måste göras gruppvis.
–––
Flera begränsningar av PFAS är på gång. Begränsningen av PFOA träder ikraft juli 2020. Begränsningsförslaget av 200 C9-C14 PFCA har passerat ECHAs kommittéer men har ännu inte diskuterats i Reach-kommittén.
Begränsning av PFHxS som inkluderar 147 ämnen diskuteras just nu inom EU/Reach parallellt med diskussionen om en global begränsning inom Stockholmskonventionen (POP). EU vill ha en gemensam ståndpunkt för att PFHxS inte ska ersätta andra PFAS. Nyligen antogs en riskhanteringsplan för PFHxS inom POPs Review Committe (POPRC), den vetenskapliga kommittén inom Stockholmskonventionen för global utfasning utan undantag. Beslut tas vid nästa partsmöte inom konventionen som sker våren 2021.
Sedan håller Echa på att titta på användningen av PFAS i brandsläckningsskum och i textilier för att se om det kan vara aktuellt med att ta fram begränsningsförslag. Men det är på ett tidigt stadium så det går inte att säga i nuläget vad det kommer att landa i.
