Nu får till slut Kirunaborna sitt dricksvatten fritt från främmande färg, lukt och smak. Det är snösmältningen och vårfloden i Torneälv som ofta rör upp humus, vilket tidigare påverkat kvaliteten ute på dricksvattennätet. Lamellsedimentering och kolfilter eliminerar nu problemen.
Som så ofta för vattenverk som tar sitt vatten från ytvattentäkter har Kirunas vattenverk från 1961 haft ständiga problem med humuspåverkan på dricksvattnet. Sedan 1996 har det gjorts försök med en rad olika tekniker för att lyckas uppfylla livsmedelsverkets direktiv för dricksvatten de känsliga delarna av året.
– Det vi hittat nu är det effektivaste och billigaste, men det har dragit ut på tiden med alla tester, sen kom en lågkonjunktur, men 2016 beslutades om den metod som nu är i drift, säger Michael Nilsson som är avdelningschef för infrastruktur hos Tekniska Verken i Kiruna kommun.
Vattnet har återkommande vår och försommar fått anmärkningar.
– Problemen har funnits ända sedan 1961 och vattnet har klassats som tjänligt med anmärkning. Det är när snön smälter och det kommer kraftigare skyfall under en kortare period på normalt kanske två eller tre veckor som det är som värst, säger Bengt-Göran Rova, enhetschef för VA-verk i Kiruna.
Gränsvärdet för färg är 15 mg/liter, men när det är som värst kan vattnet ha haft 50 mg/l in och ringa reducering ut. Åtminstone över 15 mer eller mindre konstant under den värsta perioden.
– Förutom anmärkningarna klagar konsumenterna och rätt många köper nog flaskvatten, säger Mats Johansson, projektchef för ombyggnaden.
Totalt 35 anställda finns inom VA-avdelningen på Tekniska Verken, med administration och ingenjörer. De har hand om anläggningarna där det som längst är 38 mil mellan dem, i Sveriges till ytan största och nordligaste kommun, blott 122 år gammal. Det är totalt 19 samhällen med VA utanför tätorten Kiruna. Andra stationeringar för personalen är i Abisko, Vittangi och Karesuando.
Torne älv är Norrbottens längsta älv med sina 52 mil. Kiruna vattenverk hämtar sitt vatten på tio meters djup strax norr om Laxforsen, fem kilometer från vattenverket. Älven börjar i vattendraget Torne träsk vid Abisko närmare tio mil från Kiruna, så vattnet tas ut tidigt i flödet utan att det hunnit bli särskilt mycket påverkan. Grundkvaliteten på vattnet är därför hög.
Verket byggdes med sandfilter och klorering, för att 2009 utökas med UV-ljus som extra barriär.
– Gamla verket var funktionellt när det gäller hälsomässiga och tekniska krav på vattnet, men inte det estetiska kravet på att vattnet ska vara fritt från färg och främmande smak och lukt och direktiven på tre barriärer, säger Bengt-Göran Rova.
I tio år innan det slutliga beslutet kom provades en hel rad av saker på älvvattnet. Det har varit fällningsförsök, konstgjord induktion (inducerat ytvatten), membran, kolfilter, UV, ozon, med mera. Både aluminiumklorid och järnklorid har provats. Det har provborrats för att få induktion från älven, men det blev problem med att det läckte in mer och mer älvvatten så att uppehållstiden var för kort för att källan skulle klassas som grundvatten.
– Det är ganska mycket silt i älvsvattnet så nanomembranen vi provade satte igen ganska fort. Det blev väldigt dyrt för filter och elkostnaden var hög, ja, faktiskt dubbelt så dyr drift som det vi har satsat på nu, säger Michael Nilsson.
Idag ser processen ut så här:
- Kalk och kolsyra tillsätts på inkommande råvatten för att justera pH och alkalinitet inför fällningsprocessen.
- Polyaluminiumklorid doseras med hjälp av en färgmätare och flödesmätare på vägen in till flockningssteget.
- Polymer doseras något senare för att förstärka flockarna när vattnet är kallt.
- Flockarna och andra partiklar avskiljs i en lamellsedimentering.
- Kolfilter följer efter sedimenteringen.
- UV-ljus tillförs som näst sista barriär.
- I reservoaren tillsätts klor och soda innan vattnet går ut på nätet.
I fas ett av ombyggnaden, med start 2018, gjöt man om och och byggde om allt som hade med sandfiltren att göra. Det blev också en helt ombyggd och utbytt kalkdosering med en massa nya rördragningar. I det sammanhanget installerades även ett valvbrytningssystem som förhindrar stopp i rören. En stor del av maskinutrustningen, som pumpar, motorer, ventiler, byttes ut och samtidigt uppgraderades styrsystemet. Allt detta var klart inför hösten 2020 och prislappen hamnade på 63 miljoner kronor.
Då började fas två då en helt ny byggnad kom till för bland annat lamellsedimenteringen. Det är lameller och skrapor från Nordic Water som finns i fyra bassänger och det finns sex flockningssteg till varje sedimentering. Det smarta är att flockningsdoseringen fungerar ungefär som en modern tvättmaskin, medel tillsätts i förhållande till hur färgat vattnet är.
När lamellsteget var klart konverterades sandfiltren till kolfilter med granulerat aktivt kol.
– Det har inte varit helt lätt att drifta det gamla vattenverket samtidigt som den nya delen av vattenverket skulle integreras. Det har blivit en del störningar i processen under ombyggnaden av det gamla och ihopkopplingen med det nya, berättar Bengt-Göran Rova
Kolfilterna övervakas med en drifttryckmätare och backspolas vid behov. Spolvattnet är anpassat så att kolet stannar kvar i filtren. Backspolningssörjan går till en lamellsedimentering och sedan ut på avloppsnätet. Metoder och intervaller för reaktivering av kolet blir en senare fråga.
– Vi har inte undersökt än hur vi ska göra med det, men det blir sannolikt en kostnadsfråga säger Mats Johansson.
När nu allt är igång behöver de inte vänta med spänning till våren och snösmältningen. De hann nämligen köra en linje i våras för test och resultaten var bra. Provet gick dock inte ut på nätet utan till ett dike.
– Men det ska bli intressant hur fällningen fungerar under vinterhalvåret när råvattnet är som renast. Vi har kunnat halvera klormängderna så det är väldigt lite som går ut, säger Bengt-Göran Rova.
Från de höga färgtalen är man nu nere ända mot icke mätbart ibland.
– Det här känns jättebra. Det har varit ett långt projekt där vi har försökt tänka modernt med många olika undersökningar, men det har inte funkat med det strömmande vattnet i Torneälv, avslutar Michael Nilsson.
Fas två har kostat 150 miljoner kronor, så totalkostnaden blir 213 miljoner. Det har tagit fyra år totalt. Upp till 27 000 invånare kan nu få sitt vatten från det renoverade verket, så det finns utrymmet för staden att växa rejält.
Nu går man vidare med Abisko och Vittangi vattenverk. I Abisko ska man exempelvis hämta råvattnet från grundvatten, istället för som tidigare från en sjö.
