Hur påverkar vätskebalansen människans kognitiva förmåga? Eller enklare uttryckt, kan vi bli smartare av att se till att dricka vatten regelbundet?
Av: Kenneth M Persson
Att upprätthålla hälsosam hydrering är avgörande för både hälsa, kognitiv prestanda och humör. Frågan är därför redan vetenskapligt besvarad genom att flera studier visar att en person som har en störd vätskebalans kan förbättra sin kognitiva förmåga genom att dricka vatten. Det gäller för alla människor men effekten är störst för dem som är rejält uttorkade. Den underliggande mekanismen varför det är bra att dricka vatten för kognition är inte beskriven i detalj, men det finns ett antal fysiologiska och psykologiska förslag till förklaringar. Fysiologiskt ökar blodflödet när vätskebalansen förbättras vilket ökar syresättningen av hjärncellerna. Hormonet kortisol stiger med ökande uttorkning och minskar när vätskebalansen förbättras. Psykologiska förklaringar är att törstiga människor blir distraherade och tappar förmågan att fokusera.
Men när börjar vi bli smartare av att dricka vatten – är det när vi just skall börja svälja, eller när vattnet har svalts ned och blandats med magsafterna i kroppen? Den psykologiska effekten av förväntan kan vara mycket stark och i flera sammanhang definiera en mental förändring innan den fysiologiska förändringen inletts.
Studien
Studier av när dricksvatten påverkar kognitionen har gjorts i begränsad omfattning. Caroline J. Edmonds och medförfattare genomförde därför en psykologisk undersökning på 87 personer som fick testa sin uppmärksamhet och sitt minne i två olika tester vid två omgångar mätningar. Den första omgången var gemensam för alla utan någon manipulering med vatten. De fick också skatta hur de mådde och hur törstiga de kände sig på en skala på 1-10.
Deltagarna testades för sin uppmärksamhet och sin minneskapacitet i två övningar. Uppmärksamheten undersöktes genom att de under 30 sekunder skulle hitta 38 st bokstäver U på ett papper med totalt 400 bokstäver där också O, V och C förekom. I testet kunde de få som mest 38 rätt. Minnet testades genom att försöksledaren läste upp en serie siffror för deltagarna med en ny siffra varannan sekund i allt längre sekvenser. Deltagarna skulle upprepa serien i den ordning siffrorna presenterades upp till som mest 10 siffror i sträck. De fick två chanser per omgång och fick gå vidare till allt längre sekvenser efterhand som de klarade minnestestet, men fick lämna testet om de inte förmådde återupprepa sifferserien korrekt. De poängbedömdes efter längden på den längsta serien de klarat att memorera och återge korrekt, så som mest kunde de få 10 poäng.
Därefter delades de in i tre grupper på cirka 30 där en grupp var referensgrupp, en grupp fick skölja munnen med dricksvatten men inte svälja, och en tredje grupp fick torka ut munhålan med två bomullsrullar av det slag som tandläkarna använder för att torka upp saliv. Inga av grupperna drack således något vatten, men den ena gruppen fick känna vattenkänslan i munnen, den andra var referens och den tredje gruppen hade en torrare munkänsla än vanligt då de gjorde sina kognitiva övningar. Efter vattenpåverkan gjordes minnestestet och uppmärksamhetstestet om och resultaten för jämfördes.
Munsköljning förväntades resultera i förbättrad uppmärksamhet hos personerna, eftersom munnen redan vid förväntan om att dricka skulle signalera till hjärnan att vätska var på väg in i kroppen. Om minnet också skulle påverkas var mera oklart eftersom hjärncellerna fysiologiskt behöver fungera för att minnet skall vara aktivt. Vid vätskebrist är cellfunktionen nedsatt. Muntorkningen skulle eventuellt kunna minska uppmärksamhet och minneskapacitet, men det var mera oklart då ny salivutsöndring kan kompensera för momentant upplevd muntorka tämligen snabbt.
Resultaten av undersökningen visade att munsköljning förbättrade visuell uppmärksamhet signifikant, men inte korttidsminne. Humör eller subjektiv törst ändrades inte i någon grupp. Muntorkning påverkade inte dessa försökspersoners resultat alls. Edmonds och medarbetare tolkar sina resultat som att det verkar finnas olika mekanismer bakom hur dricksvatten påverkar olika kognitiva processer.
De diskuterar att munsköljning är en förändring av så att graden av upplevd vakenhet ökar. Försökspersonerna blir litet mera uppmärksamma. Med vetenskaplig terminologi åstadkoms en hedonisk förändring i munkomfort (det känns litet bättre) och en stimulering av orofaryngeala receptorer (receptorer i munhålan och svalget signalerar att vatten är på ingående).
Dock påverkas inte minnesfunktionerna. Förändringar i minnesprestanda verkar komma först sedan vattnet förbättrat vätskebalansen och påverkat blodcirkulationen så att hjärncellernas syresättning förbättras. Stora mängder vatten verkar behövas för att förbättra minnesprestanda. Men psykologiska tester har främst ägnats åt tester av korttidsminnet. Ur kognitivt perspektiv önskar Edmonds och medarbetare även se flera mätningar som omfattar effekter på långtidsminnen.
Känslan av törst påverkades inte av om försökspersonerna sköljde munnen eller inte. Teorier om hur törst uppfattas tyder på att den påverkas av förändringar i osmoreceptorer, hur kroppen känner av en förändrad balans i blodet av vatten och salter. Även neuroner i hjärnan verkar kunna följa upp om vi är på väg att förändra vätskebalansen genom att äta vilket ger en törstrespons för att kompensera för kommande förändringar i saltbalanser.
Slutsats
Men en spännande slutsats av Edmonds med fleras arbete är väl att vatten behövs för att uppmärksamheten skall fortsätta ligga på topp. Kommen så här långt i texten uppmanas läsaren att ta dricka ett glas vatten och kanske läsa om artikeln från början. Vem vet vad en andra genomläsning kan ha för positiva effekter på kognitionen?
