Vid en konferens hösten 2021 diskuterades huvudsakligen olika sätt att transportera och bränna slam i monoförbränningsanläggningar. Bland annat framhölls det att slamtorkning innan förbränning sker knappast är lönsam. Fosforutvinning från slamaska diskuterdes inte. Kriget i Ukraina med kraftigt höjda energipriser har nog medfört att vissa slutsatser inte speglar dagens verklighet så bra.
Av: Hans Holmström
Dagsläget och tänkbar utveckling tio år framåt
I Tyskland ska fosfor i slam återvinnas senast år 2029 eller 2031, beroende på reningsverkets storlek. Efter år 2032 förväntas slamanvändning med dess organiska innehåll intakt nästan helt upphöra. På en konferens hösten 2021 diskuterades främst slamförbränning för att få en aska som sedan kan användas till fosforåtervinning.
Trenden pekar tydligt mot stora regionala monoförbränningsanläggningar. Idag produceras ca 7,5 x 106 ton TS, som dock förväntas minska till ca 6,5 x 106 ton TS år 2040. Här avses originaltorrsubstans som troligen betyder TS-mängd innan eventuell minskning genom t ex rötning (HH:s kommentar).
Samförbränning med brunkol antas gradvis upphöra fram till 2029. Även vissa befintliga monoförbränningsanläggningar kan tvingas stänga på grund av alltför låg belastning. Tidigare var huvudsyftet med monoförbränning att uppnå en säker avyttringsväg. Högre energipriser har flyttat fokus även mot fjärrvärmeproduktion. Högst 5 % av landets slammängd (TS) förväntas kunna hanteras på något annat sätt än monoförbränning. I första hand avses då slamförbränning vid tillverkning av cement, som med dagens kunskap ska få fortsätta efter år 2031. I Tyskland finns idag 21 stora slamförbränningsanläggningar med virvelbäddar. Det finns också en liten virvelbädd på ön Rugen, som kostade drygt 11 x 106 Euro att bygga.
I Tyskland torkas idag ca 14 % av den totala slammängden (TS). Torkat slam klassas som ett bränsle och redovisas inte längre som slam. Som exempel presenterades en befintlig monoförbränningsanläggning som årligen hanterade 35000 ton TS från slam och 5000 – 10000 ton torkat slam i form av granulat.
Ökat transportbehov
Stora regionala monoförbränningsanläggningar leder till att transporter av slam kommer att öka, vilket kan ge upphov till vissa risker. På Autobahn vid Krefeld tappade t ex en lastbil sin slamlast i juni 2021. Det gav upphov till en serie av bilolyckor och avstängd motorväg under flera timmar för räddnings- och saneringsarbete.
Vitsen med att först torka slam och sedan transportera granulatet till en förbränningsanläggning är enligt en föredragshållare tveksam. Slamtorkning har en kostnad på 70 – 90 Euro per ton TS. Endast vid ett högt pris på producerad värme blir det enligt samma föredragshållare (Dr.-Ing Rolf Otto-Witte) fördelaktigt att torka slam, som sedan ska förbrännas. Den totala behandlingskostnaden minskar inte genom en inledande slamtorkning. Transportsäkerheten förbättras inte heller nödvändigtvis. Fördelen med att transportera slamgranuler från torkning blir inte så hög som man kan föreställa sig. Transporten måste ske med silolastbilar som blir dyrare jämfört med konventionella transporter med mekaniskt avvattnat slam.
I nuläget (hösten 2021) ligger förbränningskostnaden i en stor anläggning på 70 – 80 Euro per ton TS. Härtill kommer tysk moms och transportkostnader. Efter år 2026 förväntas kostnaden stabiliseras på grund av att samförbränning upphör. För mindre reningsverk kan mekaniskt avvattnat slam (TS = 25 – 35 %) transporteras till en regional förbränningsanläggning. Aska kan sedan tas tillbaka som returfrakt till en mer lokalt anpassad anläggning för återvinning av fosfor. Det råder dock ännu stor osäkerhet vilka kostnader som fosforutvinning från aska ger upphov till.
Slamförbränning i en roterande ugn kan vara en möjlig lokal teknik om det är långt till en storskalig förbränningsanläggning. En anläggning med roterande ugn kan byggas ut i moduler och ska enligt en föredragshållare gå att driva med tillsyn endast under normal arbetstid.
Kommentarer
Konferensen ägde rum innan kriget i Ukraina började. Kraftigt höjda energipriser torde medföra att slamtorkning blir mer intressant än vad som framgår av konferensen. Slammängden fram till 2040 kanske inte heller minskar lika mycket som förutsattes, om många flyktingar bosätter sig i landet.
Källa: Zintz, K. (2022): Klärschlamm sicher entsorgen und Phosphor ruckgewinnen. Korrespondenz Abwasser, nr 3/22, sid 164 – 168.
