I sitt öppningstal uppmanade Glen Daigger, IWA President, deltagarna av den nionde LET-konferensen med ett slående motto att ompröva sin inställning till riskhantering inom VA-sektorn: ”We should never take risks, we should always manage risks!” Den här inriktningen borde man definitivt ha i åtanke när det gäller riskvärdering/-hantering inom kommunal dricksvattenförsörjning.
Av: Alexander Keucken
Följande presentation har gett mig eftertanke vad gäller förutsättningar och tillämpning utifrån svenska VA-förhållanden:
- ”Emerging DBPs: Have We Been Looking Under The Wrong Street Light?”, Phil Singer, University of North Carolina at Chapel Hill, USA
Växande kvävehaltiga desinfektionsbiprodukter (DBP):
Forskning om DBPs har de senaste 35 åren övervägande haft fokus på reaktioner mellan klor och löst organiskt kol (DOC). De tillhörande reaktioner mellan klor och den kvävehaltiga molekyldelen av naturligt organiskt material (NOM) har i stort sett förbisetts. Således har man hittills inte gjort några större ansträngningar att karakterisera effektiviteten och avskiljningsgraden av löst organiskt kväve (DON) genom optimerad koagulation samt effekterna på efterföljande formation av kvävehaltiga DBPs (N-DBPs). Dessa N-DBPs har visat sig att utgöra en högre toxicitet jämfört med konventionella och reglerade DBPs. Följaktligen har denna studie haft som huvudsakliga mål att utvärdera potentialen till bildandet av utvalda N-DBPs före och efter koagulation av en bredd provserie av råvatten från hela USA. Avskiljningsgraden av DON och DOC genom anpassad koagulation har jämförts med bildandet av N-DBPs och THM-potentialen.
Ökande brunifiering av vattentäkter i framförallt södra Sverige har aktualiserat kraven på nya behandlingsmetoder och processtrategier inom dricksvattenberedning. För att kunna utvärdera olika processalternativ med avseende på NOM-avskiljning borde man i framtiden satsa på utökad karakterisering av organiskt material efter varje behandlingssteg. Avancerade analysmetoder baserade på 3D-EEM fluorescens och FT-ICR-Mass Spectrometry provas f.n. i ett FORMAS-finansierat projekt ”The Color of Water” i regi av SLU. I en förstudie av utvalda ytvattenverk med olika beredningsmetoder konstaterades bl.a. att klorerade föreningar med signifikant högre O/C och fler dubbelbindningar bildades jämfört med naturligt förekommande klorerade föreningar. Med andra ord finns det nya verktyg för att kunna kasta ljus på okända NOM-fraktioner och fördelningen av klorerade föreningar i dricksvattenberedningen. Frågan om cancerframkallande biprodukter inom dricksvattenproduktion, är definitivt kopplat till en avvägd riskvärdering med tillgängliga metoder.
Källa:
”Emerging DBPs: Have We Been Looking Under The Wrong Street Light?”, Phil Singer, University of North Carolina at Chapel Hill, USA (publicerat på LET2012 i Brisbane)
psinger@email.unc.edu
