Annons Kamstrup 2024

Råttbekämpning i spillvattennät

Internationell VA-utveckling 2/22

Bekämpning av råttor i avloppsledningar har i de flesta fall skett genom användning av råttgift, vanligen med medel som orsakar dödliga inre blödningar. Upptäckt av sådana ämnen i t ex fisk har medfört att giftfria bekämpningsmetoder fått ett ökat intresse. För att nå framgång utan råttgift krävs dock ett flertal olika samordnade åtgärder i avloppsnätets upptagningsområde.

Av: Hans Holmström

I Tyskland har råttbekämpning i avloppsnät utan att använda råttgift diskuterats livligt under senare år. Det traditionella sättet att begränsa problem med råttor har varit att lägga ut råttgift på mark där man observerat råttor. I avloppsledningar har man vid behov hängt upp beten innehållande råttgift. Betet bör dock inte hamna under vattenytan eller lossna och följa med avloppsvattnet. Under året har utplacering av råttgift vanligen skett vår och/eller höst.

Idag används råttgift av generation 2 (antikoagulantmedel) som orsakar dödliga inre blödningar hos råttor. Exempel på sådana är brodifacoum, bromadiolon och difenacoum. Konventionell avloppsrening kan dock inte avskilja dessa gifter fullständigt om de skulle hamna i avloppsvattnet. Spridning på mark kan givetvis medföra att råttgift via dagvattnet kan tillföras recipienter. Mätbara halter har uppmätts i levern hos fisk i många tyska floder, särskilt i brax.

Utläggning av råttgift på mark medför en risk att andra djur än råttor kan förgiftas, till exempel rovfåglar och rävar. Med beten innehållande råttgift i avloppsledningar blir dock risken liten att andra djur än råttor påverkas.

År 2018 stramades användningen upp för råttbekämpning med gift på grund av risken för oönskad spridning till miljön. Tillstånd ges nu bara för några år i taget och användarna ska noga se till att giftiga beten upphängda i ledningsnät inte hamnar under vattenytan eller lossnar.

Ofta har åtgärder enbart baserade på utplacering av råttgift medfört att råttpopulationen snabbt återfått den ursprungliga nivån på grund av tillgång på bra boplatser, snabb reproduktion och gott om föda. För att nå framgång utan  giftanvändning måste mer genomgripande åtgärder vidtas. Staden Erfurt (ca 210 000 p) i Tyskland  är ett bra exempel på lyckad giftfri råttbekämpning. För att nå bra permanenta resultat krävs ett ”batteri” av åtgärder, som berör många parter i samhället:

  • Undvik att lämna matrester på allmänna platser (t ex i parker) och i privata trädgårdar.
  • Se till att hemkomposter för matavfall är utformade så att råttor inte får tillgång till föda.
  • Utforma sophanteringen för allmänhet och industrier så att tillgången på råttmat minimeras. Överfyll till exempel inte soptunnor eller sopcontainrar.
  • Filma misstänkta ledningar och brunnar och åtgärda vid behov upptäckta skador.
  • Installera gärna fjärrövervakade mekaniska ”råttdödare” i spillvattennätet för att få en uppfattning om var problem med råttor finns.
  • Spola regelbundet utsatta spillvattenledningar för att motverka ansamling av sediment, som kan innehålla matrester. Ibland används nog WC-stolen för att bli av med vissa typer av blött matavfall.
  • Proppa ledningar från anslutna fastigheter som inte används i anslutningspunkten till det kommunala ledningsnätet. Annars kan de bli utmärkta råttbon.

Källa: Frisen, A. m fl (2012): Das Erfurter Modell – Giftfreies Rattenmanagement in der Kanalisation. Korrespondenz Abwasser, nr 2/2022, sid 95 – 101.

Annons Wateraid