Annons Kamstrup 2024

Om mikroföroreningar: en holistisk approach

Internationell VA-utveckling 1/22

EurEau, den europeiska paraplyorganisationen inom VA med EU-länder som medlemmar, har presenterat ett så kallat position paper.

Av: Lars Nordén

Mikroföroreningar kan komma in i vattencykeln på flera sätt och därmed utgöra en risk för dricksvattenkällor och akvatiska ekosystem. Nuvarande teknologier är inte helt effektiva för att ta bort mikroföroreningar. Den mest hållbara lösningen är att hindra mikroföroreningar inklusive mikroplaster att komma in i vattencykeln.

EurEau anser att EU-institutionerna ska skapa lagstiftning kring försiktighetsprincipen och att förorenaren betalar. Detta för att skapa en verklig cirkulär ekonomi.

På senare år har ett antal länder, Schweiz, Nederländerna, Sverige, Tyskland, Danmark och Flandern, börjat titta på end-of-pipelösningar i avloppsreningsverk. Dock bara för en specifik kategori av mikroföroreningar, läkemedel.

Vad är mikroföroreningar
Mikroföroreningar är organiska eller mineraliska föroreningar som är antropogena eller naturligt förekommande som innebär risk för toxisk påverkan av vattenmiljön. De kan förekomma från mikrogram/liter till nanogram/liter. De kan härröra från industriprocesser, läkemedel, hygienprodukter, hushållsprodukter, tvättmedel, kosmetika, textilier, pesticider eller från mikrosubstanser i ytbeläggningsprodukter och färger. Vissa har reglerats inom EU de senaste 50 åren för skydd av vattenresurser.

Varför mikroföroreningar är en utmaning
Mikroföroreningar är en utmaning för avloppsreningsverk som vill skydda miljö och ekosystem och för dricksvattenproducenter som måste kunna lita på sina vattentäkter.
Mikroföroreningar kan förekomma i avlopp från hushåll och industrier, sjukhus, dagvatten och jordbruk. Eftersom mikroföroreningar inte är helt bionedbrytbara så kan de ackumuleras och därmed innebära risk för dricksvatten och för det akvatiska ekosystemet.
Nuvarande teknologi är inte effektiva för att reducera mikroföroreningar. De är också dyra, energiintensiva och ofta substansspecifika.  Lösningen är alltså att hindra mikroföroreningarna att komma in i vattencykeln. Utsläpp ska förhindras vid källan. Prioritering av utsläppskontroll är en utmaning inom EU.

EurEaus lösning; kontroll vid källan.
EurEau förespråkar försiktighetsprincipen i miljöpolicys. EU-lagstiftning bygger på försiktighetsprincipen, källkontrol och att förorenaren betalar, inskrivet i Art 191(2) i Treaty on the Functioning of the European Union som fastslår: Unionens policy för miljön skall syfta till en hög skyddsnivå och ta hänsyn till de skilda situationer i Unionens regioner. Den ska baseras på försiktighetsprincipen, att skyddsåtgärder skall vidtas, att åtgärder mot skador ska vidtas och att förorenaren betalar. Genom att applicera dessa principer kan myndigheter begränsa kemiska substanser även om vetenskapliga bevis är osäkra. Till skillnad från t ex USA där vetenskapliga bevis för skadliga effekter erfordras för att kunna reglera en kemisk substans.

Uppmaning till Europeiska institutioner att agera.
EurEau uppmanar Europeiska institutioner att ta fram strategier för mikroföroreningar baserat på källkontroll, att överväga livscykelanalyser vid lagstiftning, att använda ecolabel i större omfattning och att öka medborgarnas medvetenhet.

Strategi för läkemedel
EurEau stöder direktivet Priority Pollutants som anger att hänsyn ska tas längs hela livscykeln hos en läkemedelsprodukt, design, godkännande, marknadsföring och eftermarknad. Det betyder att analyser och mätningar ska ske hos läkemedelsindustrin, myndigheter, läkare, patienter och slutligen avloppsreningsverket.
I mars 2019 antog Europakommissionen en efterlängtad strategi som tyvärr missar godkännandeprocessen och interaktionen mellan läkemedelslagstiftningen och lagstiftningen om kemiska ämnen, t ex REACH och CLP (EU:s förordning om märkning av kemikalier) och finansiella och tekniska hinder för avancerad avloppsrening.

Mikroplaster
Mikroplast är marint skräp som primärt är ett avfallsproblem men infrastrukturen för avlopp kan vara en av vägarna till den marina miljön.

EurEau förespråkar kontroll av källor till mikroplaster, t ex mer forskning kring källor för mikroplaster, lagstiftning om förbud och sökande av ersättningsmaterial i hygienprodukter och kosmetika, mer användande av ecolabeling, förbud mot icke nedbrytbara våtservetter i avlopp och forskning kring bättre teknologier för tvätt och textilbehandling.

Pesticider
Pesticider är substanser som hindrar, förstör eller kontrollerar en skadlig organism eller sjukdom, eller skyddar växter under produktion, lagring och transport som t ex herbicider, fungicider, insekticider, växtregulatorer mm. Jordbruk anses vara den största källan till pesticider i ytvatten och grundvatten som används för dricksvattenproduktion vilket innebär ökade kostnader för dricksvattenproduktionen som konsumenterna får bära.
På EU- nivå anser EurEau att adekvata dricksvattenkriterier skall innefattas i godkännandefasen. På eftermarknaden bör de som fått pesticider godkända åläggas att kontrollera dessa i den akvatiska miljön.
Utifrån den nya lagstiftningen om pesticider ska medlemsstaterna vid godkännande ta med målen i WFD (The EU Water Framework Directive) vilket dock inte är tillräckligt för att sänka graden av rening vid dricksvattenproduktion.

Textilier
Förbrukningen av textilier inom EU har ökat till ca 19 kg per person och år vilket lett till ökad användning av kemikalier och råmaterial. Ca 80 % importeras från icke EU-länder. I många fall saknas information om vilka kemiska substanser som använts och information vidare till importörer och konsumenter bör förbättras. Mer än 10 % av ämnen som används i textilindustrin identifieras som potentiellt skadliga för människa, 5% förväntas kunna ge mycket skadliga effekter på miljön och mycket av dem tvättas bort och kommer därmed in i vattencykeln. EurEau ser behov av ökad reglering av textilier.

Utfasning av kvicksilver i dental amalgam inom EU
Kvicksilver är ett av de mest miljöskadliga toxiner och utgör ett hot mot människa och miljö eftersom det ackumuleras i vatten, sediment och levande organismer. Det är därför viktigt att kvicksilver fasas ut.
Svenska studier indikerar att dental amalgam står för 85-90% av det kvicksilver som kommer in till avloppsreningsverk vilket gör dental amalgam till den största enskilda källan av kvicksilver till recipient och avloppsslam p g a läckage från amalgamfyllningar i tänder och från tandvårdskliniker. Användning av amalgamavskiljare i tandvårdskliniker löser bara problemet delvis. Eftersom alternativ till amalgam finns är utfasning av amalgam enda lösningen och som redan genomförts med goda resultat i Finland och Sverige. Det är också en kostnadseffektiv metod att förhindra utsläpp till europeiska vatten och får betraktas som bästa tillgängliga teknik.

Bättre användning av REACH
REACH är ett nyckelinstrument för kontroll av skadliga substanser som tillförs vattencykeln och tillfredsställer kraven i the Water Framework Directive. Det är viktigt att REACH används mer i godkännandeprocesser och EurEau stödjer initiativet utöka användandet av REACH från miljöministrarna i Danmark, Belgien, Frankrike, Nederländerna, Tyskland, Österrike, Norge och Sverige.

I kontexten av revideringen av Drinking Water Directive (DWD) och beslutet av Europakommisionen att inte följa WHO:s rekommendationer om vissa parametrar som t ex PFAS rekommenderar EurEau kontroll av PFAS och alla PMT substanser (persistenta och mobila substanser i akvatisk miljö) vid källan. PFAS har inte reglerats tillräckligt av medlemsländerna, speciellt i grund- och ytvatten. Att skriva in ett parametervärde i DWD innebär inte kontroll vid källan utan snarare en end-of-pipelösning.

Källkontroll nyckeln till en cirkulär ekonomi
Färre skadliga substanser i miljön leder till renare grundvatten, floder, sjöar kuster och hav och en bättre kvalitet på restprodukter från avloppsrening.

En effektiv källkontroll ger möjlighet till återvinning av t ex kväve och fosfor, värdefulla resurser som kan återanvändas om de har god kvalitet. På så sätt kan källkontroll bidra till en cirkulär ekonomi som genererar jobb och ett hållbart samhälle. Färre skadliga substanser i samhället kommer också att minska befolkningens exponering av kemikalier och bli en stark drivkraft för innovativ produktutveckling.  

Nationell och regional utveckling i medlemsstater av end-of-pipelösningar
Under de senaste årtiondena startade några länder och regioner (Schweiz, Nederländerna, Sverige, Tyskland, Danmark och Flandern) utredningar eller implementeringar av end-of-pipelösningar i avloppsreningsverk med siktet inställt på en specifik kategori av mikroföroreningar: Läkemedel för människa. Erfarenheten är att reningen vid slutstationen, reningsverket, är en del av en holistisk policy för att reducera mängden mikroföroreningar i miljön och ett komplement till källkontroll.

Dessa erfarenheter ger värdefull information vad som behöver göras av myndigheter gällande mikroföroreningar inklusive tekniska begränsningar och kostnader för ytterligare rening.

Egna funderingar
Fick först slå upp vad holistisk betyder. Jo, ett filosofiskt betraktelsesätt att helheten är större än summan av delarna och att ingenting kan beskrivas enskilt utan kontext (kontext =omständigheter, sammanhang, omgivning eller övergripande situation). Tunga filosofiska grejor alltså. Kan ju jämföras med t ex synergieffekter av olika kemikalier tillsammans. Vet inte hur mycket filosofi det är i texten, snarare beskriver väl den VA-kollektivets våta drömmar. Kul är ju vissa detaljer, t ex under rubriken ”strategier för läkemedel” ska t o m patienten göra analyser. Hur tänkte man då? Ska patienten göra sina behov i en burk och skicka till analys?

Lite mer oroande är kanske att man under rubriken ”EurEaus lösning; kontroll vid källan” skriver att man ska tillämpa hög skyddsnivå men ta hänsyn till olika regioners situation. Ska varje region besluta vad en hög skyddsnivå är? Då blir det nog rätt så olika bedömningar inom EU.

Kul att man lyfter Finlands och Sveriges amalgamförbud.

Källa: EurEau. Adressing micropollutants: a holistic approach

Annons Wateraid