Avloppsvattnets innehåll och förändring i tid kan informera om pandemier i rum och tid förutsatt att man har goda kontrollfunktioner och samordning med andra relevanta myndigheter i samhället. Här jämförs strukturerna i Indonesien, Japan och Vietnam.
Av: Jörgen Hanaeus
Sammanställningen jämför organisationsformer för länderna Indonesien, Japan och Vietnam, från riksövergripande koordination till lokala avloppsorganisationer för att undersöka om avloppssystemen kan informera om utbredningen av COVID-19. Förhoppningen är att genom jämförelserna kunna finna samarbetsformer mellan myndigheter och övriga intressenter för att snabbt kunna överblicka och förstå de effekter som den rörliga pandemin medför.
Bakgrund
Pandemin rapporterades först från ett utbrott av halsinfektioner med okänd etiologi i Wuhan, Kina, december 2019. Sjukdomen befanns vara orsakad av ett nytt coronavirus som av WHO i februari 2020 benämndes coronavirus disease 2019 (COVID-19). I mars 2020 deklarerades sjukdomen av WHO att utgöra en global pandemi. I slutet av juli 2020 uppgav WHO att det varit 15,5 miljoner bekräftade sjukdomsfall som medfört 640 tusen dödsfall. Vid denna tidpunkt hade de tre här aktuella länderna testat < 1 % av befolkningen.
Ca 18-31 % av infekterade individer har bedömts symptomfria, men har fortsatt att sprida viruset. Det gör beräkningar vanskliga, men här kan analys av avloppsvatten tänkas förbättra bedömningen av sjukdomsomfattningen. Här kan också variation i virusarter och geografiska skillnader detekteras.
Ungefärligt har Indonesien ca 275, Japan 126 och Vietnam 97 miljoner invånare. I slutet av juli hade Indonesien 97 286 fall av COVID-19 (12 % av ca 800 000 testade), Japan 30 426 fall (4,1 % av ca 606 000 testade) och Vietnam 450 fall (0,1 % av ca 450 000 testade).
Obehandlat avloppsvatten kan kopplas till tre olika befolkningsgrupper: a) De med kända och dokumenterade fall av COVID-19, b) okända, ej dokumenterade, och c) de icke-infekterade. Avloppshanteringen kan indelas i tre kategorier: centraliserat behandlingssystem, decentraliserat system och obehandlat avloppsvatten.
Befolkningens anslutning till centraliserade avloppssystem har uppskattats vara 0,5 % / 75,8 % / 12,5 % (Indon/Jap/Viet). Decentraliserat avlopp: 76,4 % / 24,1 % / 50 %. Utan avloppsbehandling: 23,1 % / 0,1 % / 37,5 %. De centraliserade systemen är förhållandevis enkla att kontrollera och mäta med den lokala myndighetens medgivande medan övriga kategorier är svårare att övervaka. Uppsamlat slam från decentraliserade enheter kan ge en möjlighet. De senare kategorierna kan dock ha mest att vinna på en avloppsövervakning. Här återfinns evakueringsläger, flyktingläger och områden med informellt boende där resurser för klinisk testning saknas.
Flera kategorier, nivåer av intressenter behöver involveras i ett kontrollerande nätverk som bör omfatta provtagning, information, feed-back och beslutsfattande i en pandemisituation. Sju nivåer av beslutsfattande vid komposition och vidmakthållande av ett sådant nätverk har identifierats i de tre länderna.
Den nationellt högsta nivån är för Indonesien: ”The Committee of COVID-19 Handling and National Economy Recovery” direkt under presidenten. För Japan: ”Cabinet Office”, direkt under premiärministern och för Vietnam:”The National Steering Committee for COVID-19 Prevention and Control” direkt under vice statsministern. Nivå tre, rörande central avloppshantering är för Indonesien: ”Ministry of Public Works and Human Settlement”; för Japan :”Ministry of Land, Infrastructure, Transport and Tourism” och för Vietnam: ”Ministry of Construction”.
Nivå fyra, decentraliserad avloppshantering: Indonesien ”Ministry of Public Works and Human Settlement”, Japan ”Ministry of the Environment”, Vietnam ”Ministry of Natural Resources and Environment”.
Därunder följer implementeringen via ”Local Governments” för alla länderna.
Analyser och teknisk utveckling hänförs till akademiska/forskande institutioner; offentliga i Indonesien och Japan, offentliga eller privata i Vietnam.
Utmaningar på respektive nivå
Regeringen: ”Frusen” budget som försvårar tvär-samarbete.
Regeringen och lokal/kommun-styrelse: Brist på politisk vilja.
Lokal förvaltning: Brist på pengar eller kvalificerad personal.
Rädsla för negativ opinion till följd av provtagning i avloppsvatten med risk för hemlighetsmakeri, dålig transparens.
Akademiska/forskande institutioner: Brist på pengar eller kvalificerad personal. Brist på effektiv koordination. Administrativa utmaningar. Kunskapstävling ledande till skyddande av information fram till publicering eller patent.
Rekommendationer
Bygg en multinationell eller regional plattform för att utbyta information och erfarenheter. Inkludera postpandemiskt samarbete.
Utveckla en nationell plattform för att koordinera och samordna intressentkategorier. Involvera aktivt underrepresenterade grupper.
Bygg en kultur av kunskapsdelning och information över flera kategorier.
Slutsatser
Ambitionen att söka multinationellt och tvärfackligt samarbete kring avloppsdetektering av COVID-19-infektioner är intressant liksom viljan att öka transparensen och kunskapsdelningen i dessa frågor. Internationellt tar det sig olika uttryck, men önskemål att öka öppenhet och snabbhet i kunskapsdelningen finns säkert på många håll idag.
Källa: Takeda, T.1), Kitajima, M.2), Huong, N.T.T.3), Setiyawan, A.S.4), Setiadi, T.5), Hung, D.T.6) & Haramoto, E.7) (2021): Institutionalising wastewater surveillance systems to minimise the impact of COVID-19: cases of Indonesia, Japan and Viet Nam. Water Science & Technology 83 (2) pp 251-256.
Författarna från:
Natural Resources and Ecosystem Services Area, Institute for Global Environmental Strategies, 2108-11 Kamiyaguchi, Hayama, Kanagawa 240-0115, Japan.
Division of Environmental Engineering, Faculty of Engineering, Hokkaido University, North 13 West 8, Kita-ku, Sapporo, Hokkaido 060-8628, Japan.
Faculty of Biotechnology, Chemistry and Environmental Engineering, Phenikaa University, Hanoi 10000, Viet Nam and
Phenikaa Research and Technology Institute (PRATI), A&A Green Phoenix Group, 167 Hong Ngan, Hanoi 10000, Viet Nam.
Environmental Engineering, Institute Teknologi Bandung, JI. Ganesha 10, Bandung 40132, Indonesia.
Centre for Environmental Studies, Institute Teknologi Bandung, JI. Sangkuriang 42 A, Bandung 40135, Indonesia.
Laboratory Center, Hanoi University of Public Health, 1A Duc Thang Road, Duc Thang Ward, North Tu Liem District, Hanoi, Viet Nam.
Interdisciplinary Center for River Basin Environment, University of Yamanashi, 4-3-11 Takeda, Kofu, Yamanashi 400-8511, Japan.
