Vid beredning av ytvatten till dricksvatten är ozonering en attraktiv metod för att desinficera och oxidera organiskt material, särskilt persistenta föreningar. Dock är oxidationen sällan fullständig, det vill säga att allt organiskt material oxideras till koldioxid och vatten. Vid ozonering av organiskt material bildas nämligen ofta biprodukter, som kan vara ytterligt svåra att detektera. Halten biprodukter och deras eventuella hälso- och miljöpåverkan behöver ändå förstås för att effekten av ozonering skall kunna övervakas och sättas in sitt sammanhang.