Annons Kamstrup 2024

Hur vattenbespararbeteende fäster: Vilka faktorer avgör?

Internationell VA-utveckling 4/21

Mycket forskarmöda ägnas åt vad som påverkar upptagandet av nya beteenden, så har väldigt lite forskning ägnats åt hur nya beteenden som accepteras hos en individ eller en grupp ska fortgå. Australiensiska forskare har i en ambitiös och storskalig studie undersökt hur olika beteenden, individuella och kontextuella egenskaper påverkar beteendemässigt bibehållande. Studien visar att det finns möjligheter att på samhällsnivå stärka förutsättningarna för att vattensparande beteende bibehålls över tid.

Av: Erik Winnfors Wannberg

Det är väl belagt att kampanjer för att ändra beteenden kring vattenförbrukning kan bidra till minskad vattenkonsumtion. Över tid så minskar dock effekterna och en del individer överger sitt vattenbesparande beteende och återgår till tidigare konsumtionsmönster.
 
De australiensiska forskarna pekar därför på vikten av att inte enbart förstå drivkrafterna kring att få en befolkning att anta ett vattenbesparande beteende utan att även se om beteendet fortgår eller överges. De två faktorer som undersöks handlar om underhåll av ett beteende. Dels egenskaper hos specifikt beteende och dels egenskaper hos individer som utför beteenden.

Adaption av nya beteenden är påverkat av beteende egenskaper som komplexitet, testbarhet, observerbarhet, kompatibilitet och upplevda fördelar. När det gäller underhåll av beteende över tid så handlar processen också om tillvänjning. Tillvänjningsteori beskriver tre nyckelprocesser: kontextstabilitet, regelbundenhet och konsekvens samt komplexitet och ansträngning.

Forskarna ger också en bakgrund till vilka levnadsvillkor som gör att människor är mer eller mindre mottagliga för budskap om vattenbesparing.

Studien
Forskarna kunde dra nytta av studier som påbörjats i samband med och åren efter stora torrperioder i Australien 2001-2009. De flesta storstäder införde då vattenbegränsningar och arbetade med att få ner hushållskonsumtionen av vatten. Efter 2009 togs restriktionerna generellt bort och besparingskampanjer upphörde. Resultatet blev att vattenkonsumtionen ökade generellt men i några områden så tog det längre tid för befolkningen att närma sig konsumtionen från innan torrperioden.

Den data som forskarna hade tillgång till omfattade frågeställningar om vattenbesparingsvanor och också om huruvida respondenter tillämpat ett särskilt beteende men slutat med det. Det gick också att utläsa vanliga sociala och ekonomiska skillnader hos respondenterna. Levnadsomständigheter och erfarenheter har ägnats stort intresse. Totalt kunde 4 872 individer analyseras i materialet efter ett bortfall på knappt åtta procent.

Resultat
Den mest frekventa vattenbesparande åtgärderna hos respondenterna var att stänga av kranen under tandborstning/rakning, enbart tvätta fulla tvättmaskiner och laga läckande kranar. Över 75 procent av respondenterna svarade att de gjorde detta ofta eller alltid. Den minst tillämpade åtgärden var att samla in duschvatten för bevattningsbruk. Mindre 20 procent rapporterade att de gjorde detta ofta eller alltid.

De beteenden som visade längst hållbarhet att fortgå över tid var att enbart tvätta fulla tvättmaskiner. Bara 2,6 procent av deltagarna svarade att de upphört med den vanan. Även vanan att laga läckande kranar fortsatte att vara nästan oförändrad. Att däremot samla in duschvatten för bevattningsändamål hade över 33 procent av de som först tillämpade detta upphört med.
Forskarna har också dragit en del slutsatser kring huruvida personerna till exempel äger eller hyr sitt boende.

De menar att beteenden som är förknippade med en speciell plats, som tvättstugan, är mer trolig att fortgå. Utmaningen är att påverka beteenden som inte är frekventa och som inte är kopplade till en viss situation. Där måste även känslomässiga faktorer stimuleras. Fysisk ansträngning var den faktor som mest underminerade ett adapterat beteende.

Slutsatser
Forskarna menar att motiverande faktorer som normer, identitet och kunskap stärker fortgående beteendeförändringar. När väl en vana är formad minskar de i betydelse. Specifika sociala normer värderade på beteendemässiga nivå och allmänna normer värderade på individnivå var båda förknippade med större fortgående beteendeförändring.

Kunskaper om vatten var också positivt förknippat med en fortgående beteendeförändring. Detta trots att kunskap i andra studier betraktats som nödvändigt men inte tillräckligt för beteendeförändring i andra studier. De australiensiska forskarna menar att kunskap stödjer en beteendeförändring och är viktig för att det nya beteendet ska bibehållas. Det är också möjligt att de som har fått en kunskap om vatten också enklare tar till sig nya rön som publiceras i media löpande.

Även effekten av installation av vattensnål VVS tas upp som en möjlighet att de boende påminns om vattenfrågor i vardagen som kan förstärka ett fortgående beteende.
En slutsats kan vara att det under normalläge är vettigt att satsa på lågt hängande frukter som enkelt kan nås, som att stänga av kranen vid tandborstning. Andra mer långtgående besparingsåtgärder kanske ska övervägas få fluktuera över tid då de kan vara svåra att bibehålla.

Källa: A J Dean, S Kneebone, F Tull, N Lauren, L D G Smith. Stickiness of water-saving behaviours: What factors influence whether behaviours are maintained or given up? Resources, Conservation & Recycling 169 (2021) 105531.

Annons Wateraid