Den europeiska paraplyorganisationen inom VA har tagit fram rekommendationer apropå EU:s nollvision om skadliga utsläpp.
Av : Lars Nordén
Implementering av vattenresurser i European Green Deal innehållande Zero Protection Action Plan (ZPAP) är fundamentalt för skapande av säkra dricksvatten- och avloppssystem.
EurEau rekommendationer
EurEau stöder fullt ut ambitionen om noll föroreningar där kommissionen framhåller vattnets viktiga roll. Förutom detta så förväntar vi oss att VA-sektorn inte lämnas ensamma i denna strävan. Industri och jordbruk har en viktig roll i att kontrollera utsläpp av föroreningar och att rätta till skador på miljön och att göra detta så mycket som möjligt med åtgärder vid källan.
SPAP bör presentera konkreta åtgärder snarare än undersökningar och framtagande av digitala verktyg. Undersökningar och digitalisering är en del av lösningen men relevanta vetenskapliga data är tillgängliga och kan användas redan nu vid skapandet av en ambitiös lagstiftning utifrån följande rekommendationer:
- Skapa tydliga regler och betrakta REACH som nyckelinstrument för att kontrollera farliga ämnen.
- Tillämpa relevanta åtgärder vid källan
- Tillämpa att Polluter Pays Principle (utsläpparen betalalar) och producentansvar
- Gör strategierna i EU-lagstiftning och EU Green Deal kompatibla
- Sammanfatta skyddet av vattenresurser i sektoriell lagstiftning
- Främja innovativa och realistiska lösningar
Nollutsläpp och VA-sektorn
Europeiska Green Deal har utryckt intentionen till EU att bedriva ”en nollvision för utsläpp och ambition för en giftfri miljö, inkluderande luft, vatten och jord, och skydd av hälsa och välfärd för medborgare för miljörelaterade risker och påverkan” såsom utryckt i förslaget till 8Th Environmental Action Programme.
Påpekandet av förorening av vatten i European Grenn Deals med sin Zero Pollution Action Plan är fundamentalt för framtida säker dricksvatten- och avloppsverksamhet.
Vår ambition och förväntningar på nollvisionen har två perspektiv:
- Dricksvattenproducenter måste kunna lita på oförorenade dricksvattenkällor så att de kan producera säkert och hälsosamt dricksvatten 24/7 med minimalt behov av behandling.
- Avloppsverksamheter strävar efter att kunna återföra behandlat avloppsvatten till naturen utan att utan skada akvatiska ekosystem och badvatten och att kunna producera högkvalitativt slam som vid jordbruksanvändning ökar jordkvaliteten. Möjligheten att åstadkomma detta påverkas av kvaliteten på inkommande avloppsvatten.
VA-sektorn måste ta hänsyn till ”gamla” föroreningar, kväve och fosfor, som diskuterats sedan 80-talet och till ”nya” föroreningar, t ex PFAS. Detta försvårar en högkvalitativ service.
Behovet av dyra behandlingsmetoder för dricksvatten- och avloppssektorn lägger bördan på vår sektor och äventyrar ambitionen at leverera service till rimligt pris och påverkar både energiförbrukning och potentialen för cirkulär ekonomi.
EurEau stödjer fullt ut ambitionen om nollutsläpp och uppmanar Kommisionen att sätta vatten i fokus. Alla sektorer måste steppa upp och ta ansvar. Vi kan inte agera ensamma, industri och jordbruk har en viktig roll.
VA-branchen behandlar råvatten och avloppsvatten i enlighet med lagstiftning och givna tillstånd men pressen på våra behandlingsystem ökar. Mycket av pressen beror på ohållbar produktion, konsumtion och utsläpp av farliga ämnen i miljön. Detta ligger utom va-branschens kontroll.
Avancerade behandlingsmetoder finns men de är dyra, energikrävande och ofta substansspecifika. Faktum är att varje ytterligare end-of-pipe-steg mot nollvisionen har konsekvenser, ytterligare energiförbrukning och ytterligare resursanvändning. Detta fördyrar vattenbehandlingen och kan äventyra tillgången av service till konsumenterna.
Kompetenta myndigheter spelar en fundamental roll. De har en viktig roll i att initiera och mäta påverkan av råvattenresurser och farliga utsläpp till avloppsvatten och att minimera risken för skadliga utsläpp i miljön.
Rekommendationer till Zero Pollution Action Plan
Vi efterfrågar en ambitiös ZPAP som inkluderar full implementering av existerande/ny EU-lagstiftning som begränsar skadliga kemikalier och produkter innan de sätts på marknaden, i linje med TFEU principles Art 191.2 (försiktighetsprincipen, rening vid källan och att utsläpparen betalar) och ambitionen för nollutsläpp. Det innebär att EU bör reglera kemiska substanser baserat på dess skadliga egenskaper. Även i fall där vetenskaplig osäkerhet föreligger.
Vi vill se strikta cut-off-kriterier för att förhindra att miljöskadliga substanser sätts på marknaden. Kriterierna ska ta hänsyn till CMR (cancerogen, mutagen, reprotoxic), PBT (persistens, rörlighet, toxicitet), och EDC (endokrin störning).
För närvarande saknas mycket kunskap om (eko-) toxikologiska effekter för många farliga ämnen både vad gäller enskilda ämnen och synergieffekter av flera ämnen tillsammans. Vi insisterar på att vetenskap kring ekologiska effekter och hälsoeffekter uppdateras kontinuerligt. Information om substanser ska vara tillgängliga, speciellt kring risker för människa och miljö.
Kemikalier med likartade skadeeffekter eller egenskaper bör ses som en grupp (t ex PFAS eller mikroplaster). Detta skulle kunna ge en hollistisk/sammanhängande riskbedömning för grupper av kemikalier även för de där risk för människa och miljö är okänd.
Dagens procedurer för begränsning av vissa farliga substanser bör förkortas och tillåta åtgärder snabbare. Vi välkomnar revisionen av Industrial Emissions Directive och hoppas att detta snabbar upp kriterier för BREF (bästa tillgängliga teknik) för krav på industrier och emissioner i medlemsstaterna.
Tillämpa effektiva åtgärder vid källan
Vi insisterar på att källkontroll och undersökningar används vid existerande och ny lagstiftning för att undvika vattenförorening. Information om källor och utsläpp bör kompletteras. Vi stödjer ökad monitoring och informations- och datainsamling kring föroreningar i miljön rörande industri, större avloppsreningsverk och diffusa utsläpp från jordbruk.
Eftersom många emissioner har oklara vägar ut i miljön kommer hänsyn till föroreningarnas livscykel och mätningar uppströms deras livscykel och definition av deras ursprung att identifieras och åtgärder kunna vidtas där de är mest effektiva med minst CO2-fotspår och med rätt intressenter.
Implementera Polluter Pays Principle (förorenaren betalar)
Producenter måste bli legalt och ekonomiskt ansvariga för de mätningar som behövs för att tackla föroreningar längre ner i kedjan. EurEau noterar att för specifika föroreningar, t ex läkemedel, kan andra typer av lösningar inkluderande end-of-pipe-lösningar i va-branschen vara en oundviklig del av lösningen.
Gör EU-lagstiftning och EU Green Deal strategies sammanhängande
Skydd av vattenresurser bör styras av WFD (Water Framework Directive = ramverket för vatten) och dess dotterdirektiv Directives and sectoral legislation på samma sätt som lagstiftningen kring kemikalier, läkemedel och energi. För närvarande bedöms kemikalier var för sig utan hänsyn till synergieffekter av flera kemikalier tillsammans. Effektbaserade studier av befintliga föroreningar i vattenmiljön bör kunna öka kunskapen.
- REACH ska vara nyckelinstrumentet för kontroll av farliga substanser.
- Mer stringent och bättre implementerad sektoriell lagstiftning.
- Främja innovativa lösningar för realistiska frågor
Egna reflektioner
Detta är mycket ambitiösa rekommendationer men det blir nog inte lätt att få med alla medlemsstater på dem. Nollutsläpp kan vi nog tyvärr inte räkna med förrän mänskligheten har checkat ut från vår planet.
