Två anläggningar med omvänd osmos (RO) som huvudsteg för att framställa industriellt processvatten redovisas. Genom ombyggnad och minskat arbetstryck i en äldre RO-enhet kunde energiförbrukningen sänkas betydligt.
Av: Hans Holmström
I en region med vattenbrist i Holland har en anläggning ursprungligen avsedd för avsaltning av havsvatten till industriellt processvatten byggts om till att istället använda kommunalt avloppsvatten. Behandlingskedjan för havsvatten var membranfiltrering (MF) följd av omvänd osmos (RO) med högt tryck (60 bar). Denna teknik var mycket energikrävande och gav endast ca 55 % av inkommande flöde som användbart permeat. Resten (45 %) blev rejektvatten (koncentrat).
I den ombyggda reningsanläggningen har MF-enheten ersatts av en membranbioreaktor (MBR). RO-enheten har modifierats och arbetar i två steg. Ca 500 m3/h mekaniskt renat kommunalt avloppsvatten leds till MBR-enheten. Vid behov tillsätts även renat kommunalt avloppsvatten till MBR-en för att kunna parera varierande behov av processvatten. RO-enhetens arbetstryck har kunnat sänkas till ca 12 bar. Det har medfört att utbytet (permeatet) har ökat från ca 55 % till ca 75 %, samtidigt som energiförbrukningen minskat dramatiskt (ca 95 % lägre än tidigare). Dessutom minskade kemikaliebehovet för rengöring av filtren betydligt. Reningsresultaten visade att t ex konduktiviteten minskade från ca 250 mS/m till < 2 mS/m, kloridhalten till ca 2 mg/l och ammoniumkvävet till ca 0,1 mg/l. Ingående halter på klorid och ammoniumkväve anges inte.
Ett annat exempel i Holland för framställning av processvatten till en stor livsmedelsindustri beskrivs också kortfattat i artikeln. Omkring en tredjedel av industrins processavloppsvatten (ca 2100 m3/d) renas i en egen anläggning och blandas sedan med ytvatten som redan renats i ett konventionellt tvåskiktsfilter och en UV-anläggning.
Industrireningsverket består av förfilter, tillsats av flockningsmedel, ultrafilter (UF), patronfilter, tillsats av antiscalemedel, RO, UV och pH-justering. Utbytet för reningen blev ca 65 % av inkommande vattenmängd. Inga uppgifter om energiförbrukning redovisas dock. Däremot finns en omfattande tabell med reningsresultat. Konduktiviteten sjönk t ex från 480 mS/m till < 40 mS/m, DOC från 20 mg/l till < 2 mg/l och natrium från 700 mg/l till < 40 mg/l.
Källa: Lubbecke, S. (2021): Abwasser zu Prozesswasser – zwei unterschiedliche Ansätze. Chemie Ingenieur Technik, vol 93, nr 9/21, sid 1457 – 1462.
