Riskkommunikation om PFAS i dricksvatten bör ske med metoder anpassade till varje lokalsamhälles förutsättningar. Det är slutsatsen från en amerikansk forskargrupp.
Av: Erik Winnfors Wannberg
En grupp forskare har testat två uppsökande strategier för bedömning och begränsning av PFAS ur ett riskkommunikationsperspektiv. Studien visar vikten av ett tillräckligt flexibelt ramverk för att möta speciella behov i lokalsamhället.
Bakgrund
Följdverkningarna i lokalsamhället om PFAS upptäcks i vattenförsörjningen kan vara betydande med stor pressbevakning och aktivitet på sociala medier. I den aktuella artikelns inledning konstateras att allmänhetens reaktioner kan ta sig väldigt olika uttryck men att det finns flera exempel på till exempel kollektiva stämningar vid domstol, att medborgare som själva tar vattenprover och offentliggör samt ställer mycket specifika krav på vattenförsörjningen att rena vattnet till icke spårbara nivåer. Detta jämfört med huvudmännens normala åtagande att leverera ett vatten som uppfyller forskningsgrundade lagstadgade krav baserat på risk.
I USA skiljer sig regelverken åt när det gäller PFAS olika delstater, vilket också försvårar för lokala myndigheter att kommunicera risk. Jämför med olika länder inom EU.
Ytterligare en utmaning för riskkommunikationen är att forskningen inom PFAS-området går framåt mycket snabbt, samtidigt som det fortfarande finns en del osäkerhet kring till exempel hur hälsopåverkan av PFAS fungerar.
I undersökningen testas två fallstudier där olika verktyg inom riskkommunikation användes.
Metoder
De båda delstudierna gjordes i lokalsamhällen i USA där PFAS har förorenat vattenmiljön med påverkan på kommunalt dricksvatten och enskilda brunnar. I samhällena har ansvariga påbörjat en process med att utvärdera föroreningen och besluta om framtida åtgärder.
I båda samhällena förbereddes en plan för uppsökande PFAS-information till offentligheten. En kommunikationsverktygslåda fanns tillgänglig som innehåll specifika materialguider och mallar. Verktygslådan innehöll en process i åtta steg för att underlätta och integrera en löpande dialog med allmänheten och intressenter.
Inledningsvis gjordes delstudier av nyhetsflöden i media och diskussioner på sociala medier. En strategi skräddarsyddes utefter förutsättningarna i lokalsamhällena. Där värderades till exempel olika engagemangsnivåer hos allmänheten. Faktorer som beräknades öka engagemanget var till exempel om PFAS-halterna i kommunala vattenbrunnar låg över gränsvärden. Detta ökade till exempel behovet att kommunikation kring provtagning och resultat samt framtida åtgärdsplaner.
Strategin baserades sedan på nyckelfaktorer i kommunikationen som riktades till allmänhet eller intressenter. Det praktiska kommunikationsarbetet inklusive större möten hölls digitalt på grund av covid-19-pandemin.
Fallstudie samhälle 1
I samhälle 1 hade grundvattnet som är vattentäkt för en större region förorenats av PFAS. Det aktuella samhället köper vatten från ett grannsamhälle. Nyckelfaktorer i delstudien var: kommunikation till allmänhet och näringsliv av stadens plan för provtagning och begränsning. Kommunikation av analysresultat samt att navigera förhållandena mellan närliggande orter på ett sätt som bidrog till bibehållen positiv kommunikation.
Fallstudie 2
I samhälle 2 så gjordes en preliminär bedömning av hur spridningsplymen av PFAS såg ut lokalt samt hur PFAS tog sig vidare i kretsloppet, här används begreppet PFAS-cykel. Resultatet bidrog till att kunna identifiera separata föroreningskällor som påverkar akvifären som används som vattentäkt. I PFAS-cykeln togs också in hur PFAS potentiellt kan konsumeras i hushåll och återföras genom avfallshantering (deponier) och avlopp (via vattendrag och slamhantering/slamspridning).
Nyckelfaktorer i delstudien var att nå ut med kommunikation om tillämpliga regelverk för naturmiljöer som är troliga att påverkas; kommunikation om offentliga instansers roller i PFAS-bedöming och -hantering; kommunikation om PFAS-provtagning och analysresultat som klart och tydligt visar den potentiella risken för boende och abonnenter i samhälle 2.
Not: artikeln är här något otydlig med förutsättningarna i samhälle 2 men även här finns en PFAS-spridning i grundvatten.
Kommunikationsstrategier
I samhälle 1 rörde PFAS-hanteringen aktiviteter kring dricksvattenprovtagning. Kommunikationsstrategin utvecklades kring potentiella resultat av provtagningen och att kommunicera relativ risk till allmänheten kring möjliga resultat. Det fanns också ett fokus på att hitta och koppla ihop invånare med kompetens att svara på frågor och mildra allmänhetens oro över exponeringsrisken.
Samhälle 2 karaktäriserades av en generellt hög (högre) engagemangsnivå hos allmänheten med ett starkt intresse för PFAS-föroreningar i dricksvattnet och även spridning till deponier och via slam. Flera mycket engagerade personer och grupper i lokalsamhället kunde identifieras redan under studierna av mediaflödet.
En kommunikationsgrupp sammansatt från myndigheter, förvaltningar och andra intressenter fick tillgång till en verktygslåda som togs fram speciellt, bland annat en uppdragsbeskrivning, regler för gruppen och för enskilda medlemmars roller och ansvarsområden samt kritiska framgångsfaktorer.
I samhälle 2 handlade de konkreta kommunikationsåtgärderna om att hålla stadens PFAS-hemsida aktuell med FAQ och fakta. Målinriktade kommunikationsmaterial som pressmeddelanden och digitala samtalsgrupper integrerades på olika sätt.
Diskussion
I lokalsamhällena är beslutsfattare, utförare och tjänstepersoner även medborgare. Därför känner de sig förpliktigade att skydda samhället mot riskerna med PFAS. Det gör det naturligt att visa att det är bråttom med åtgärder och att visa transparens. Båda samhällena var angelägna om att visa nya data så fort som möjligt och att offentliggöra information som hjälper invånarna att förstå PFAS-problematiken.
Slutledning
Såväl PFAS-cykeln som ämnenas påverkan på folkhälsan är komplexa. Effektiv kommunikation om PFAS bör ske med hänsyn till lokala förhållanden för att kunna vara rakt på sak om hur vilka problem som kan förväntas i lokalsamhället. Detta bygger enligt artikelförfattarna förtroende och gemenskap lokalt i kommunen/staden och de åtgärder som vidtas. En detaljerade bedömning av läget på kommunnivå i kombination med teknisk expertis inom PFAS-området kan minimera möjligheterna för missförstånd och missuppfattningar. Kommunikationsstrategin ska var inkluderande, utan inbördes ordning och anpassningsbar.
Artikeln är något rörigt uppställd men ämnet är intressant. Angreppssättet att noggrant anpassa information och kommunikation till de lokala förhållandena är tankeväckande. Om material sprids från centrala myndigheter kan också lokal anpassning vara nödvändig.
Källa: M Harclerode, Sarah Baryluk, H Lanza och J Frangos (2021). Preparing for effective, adaptive risk communication about per- and polyfluoroalkyl substances in drinking water. AWWA Water Science e1236.
