Och vinnaren av Sveriges torraste slam är … Blynäs reningsverk i Vaxholm! I potten för den något nördiga tävlingen finns en teoretisk besparing nationellt motsvarande 200 miljoner kronor.
Att utlysa en tävling om Sveriges torraste slam, som skånska konsultföretaget Envisys gjorde vid sitt traditionella vårmöte om slamfrågor i Helsingborg, är möjligen att betrakta som lite nördigt. Samtidigt finns stora vinster i en långt driven slambehandling.
– Skulle alla reningsverk ligga som Blynäs så skulle det bli 400 000 ton mindre slam i Sverige att ta hand om. Det skulle innebära en besparing på 200 miljoner kronor, förklarar Bengt Hansson från Envisys.
Många av övriga tävlingsbidrag som kom in var från verk där TS-halterna på slammet växlade mellan 29 – 39 procent. Vid Blynäs ligger resultatet tryggt på en jämn nivå runt en TS-halt på 33 procent. Snittet för landet ligger någonstans på drygt 20 procent.
Processingenjör Daniel Zetterström och drifttekniker Wille Schildt tar emot vid ett av Roslagsvattens mindre reningsverk, Blynäs, i Vaxholm, i Stockholms skärgård. Driftansvarig är egentligen Magnus Elander men han ansluter senare. Konsulten Bengt Hansson tror på ett positivt besök direkt.
– Man kan se på en välklippt gräsmatta att verket fungerar bra, säger han med ett leende.
Det Daniel Zetterström och Wille Schildt visar är ett mycket konventionellt reningsverk med en rötkammare. Dimensioneringen är 8 000 pe. Ingen kväverening. Tekniskt så avvattnas slammet i en rätt gammal centrifug. Polymerdosen är möjligen något hög men sticker inte ut särskilt. Externslam tas bara in i undantagsfall.
– Idag tar vi rens med en gammal Roto-Sieve från 80-talet, den kommer att bytas ut framöver till något likvärdigt, berättar Daniel Zetterström och konstaterar att en hel del fibrer smiter igenom, vilket också syns i bassängerna.
– Det kan också vara en liten pusselbit till varför avvattningen fungerar så bra. Fibrer är mer lättavvattnade, konstaterar Bengt Hansson.
En till faktor kan vara avsaknaden av kväverening som ger lägre slamålder och därmed färre trådformiga bakterier, något som kan ge ett mer lättavvattnat slam.
Renshanteringen är för övrigt en lite egen konstruktion där sand- och renstvätt i princip slagits ihop där rejektet från renset går till sandtvätten.
I förfällningen doseras järnklorid, cirka 150 ml per kubikmeter. Bengt Hansson, som samlar sina pusselbitar till varför ett väldigt vanligt uppställt gammalt reningsverk får ett så ovanligt torrt slam, konstaterar att järnkloriddoseringen är hög men inte extrem. Styrningen görs utan avancerade styrsystem. Doseringen är flödesstyrd med gammal teknik.
När vi kommer in i biosteget är det tydligt att verket generellt fungerar väl. Luften är förhållandevis bra. Slamhalten i biologin styrs mot ett inställt värde.
– Syrehalterna är förhållandevis höga beroende på aktuell belastning. Slam- och syrehalterna kan vara ännu en pusselbit i avvattningen, funderar Bengt Hansson.
Daniel Zetterström visar inblandningen av järnklorid för efterfällningen. Den sker med en propellermixer. Sedan är det dags för polymerinblandningen som görs rätt tätt inpå den gamla centrifugen.
– Det är verkligen viktigt att ha rätt laddning och rätt storlek på polymeren. Det är väldigt viktigt med en kunnig leverantör, säger Bengt Hansson som inte är förtjust när polymerer handlas upp i offentlig upphandling.
Den ingående TS-halten ligger på 1,7 – 2 procent och för förtjockat slam på 5 procent.
Efter en kort skruvtransport landar det avvattnade slammet som ett pulver i en container. Även vid omrörning i containern håller pulverformen ihop, det finns inga kladdiga kakor längre ner i högen.
Vad är då hemligheten bakom ett torrt och bra slam?
– Det beror på engagemanget hos personalen och arbetet med kemikalieleverantören, säger Bengt Hansson.
– Det är mycket som spelar in. Vi är på plats varje dag och tittar. Det gäller också att vara med på årstidssvängningarna, säger Magnus Elander som anslutit lagom till en lite bredare diskussion om slamhantering.
Bengt Hansson menar också att samarbetet mellan olika personalgrupper är helt avgörande för resultatet.
– För att lyckas med optimering så bör processingenjörer och drifttekniker jobba nära ihop.
Vid Blynäs har personalen medvetet arbetat för att få ett riktigt torrt slam.
– TS-halten har legat så här vid Blynäs under en ganska lång tid, konstaterar Daniel Zetterström.
Syftena med att få fram ett riktigt torrt slam kan vara flera. Mindre volymer att hantera är en uppenbar vinst. Bengt Hansson vill också lyfta fram att slam även måste ses som en produkt, något han menar att VA-branschen varit dålig på att göra. Om slam ska spridas inom jordbruket är idealet en torr produkt som får en god spridning utan att damma och utan att lukta. Om slam ska gå till förbränning vill också förbränningsanläggningarna ha en sådan produkt. Torrt, lätthanterligt och luktfritt.
I Blynäs fall används slammet för närvarande till täckning. Roslagsvatten har två stycken Revaq-certifierade verk och innan bolaget eventuellt går vidare med flera så vill de inte leverera icke-certifierat slam.
– Vi har jobbat mot att få ett så torrt slam som möjligt även om man alltid skulle önska sig ännu mer tid för att arbeta med detaljerna, säger Magnus Elander.
Sveriges torraste slam produceras alltså vid ett mycket konventionellt uppbyggt äldre litet reningsverk utan avancerad styrutrustning men med engagerad personal och en välskött gräsmatta.
