Sök
Cirkulation 4/19
partners logo

Klosterruinerna i Varnhem har Sveriges mest välbevarade medeltida VA-system.

partners logo

Ragnar Sigsjö är specialiserad på medeltid och var Sveriges förste kyrkoantikvarie. Han deltog i utgrävningarna i Varnhem 1976 – 1977.

Sveriges äldsta bevarade VA-system

Antikens vattenledningar är välkända. Likaså de system som började att byggas i bland annat Sverige under 1600-talet. Frågan är hur det såg ut där emellan? ­Arkeologen Ragnar Sigsjö har intresserat sig för klostrens VA-system under medel­tiden och har studerat såväl vattentoaletter som tryckledningar i Varnhems kloster.

Text/Erik Winnfors Wannberg

Munkarna i Varnhems kloster hade från 1100-talet och framåt avancerade vattenförsörjningssystem.

– Jag bedömer att man har haft tillgång till både tekniskt vatten och dricksvatten inne i klostret, säger Ragnar Sigsjö, arkelog och tidigare 1:e antikvarie vid Västergötlands museum.

Han har på senare år börjat kart­lägga hur vattenförsörjningen vid Cisterciens­ordens kloster byggdes. I Varnhem finns tryckledningar i bly som kan vara upp till 800 år gamla bevarade.

När historia över vattenteknik i Europa skrivs, så är det lätt att medeltiden hoppas över. Antikens VA-system i Grekland och Rom blir lätt utgångspunkter. Sedan blir det 1600-tal och 1800-tal ganska fort. I klostren överlevde dock kunskapen från antiken och klostren hade ett intensivt kunskapsutbyte mellan sig.

– Jag hittade nyligen anteckningar från en dansk abbot som lånade en munkbroder från ett annat kloster under en period. Det finns ett brev bevarat där abboten ber att få låna munken några dagar extra då han hade så bra kunskaper om vattensystemen, berättar Ragnar Sigsjö när vi går utanför klosterkyrkan i Varnhem, som ligger mellan dagens Skara och Skövde.

Grunderna från delar av klostrets anläggningar finns kvar i marken, rester av en stor fungerande samhällsstruktur. Enstaka pelare står kvar på sina ursprungliga platser. Valvbågar sträcker sig över gräsytor och i marken löper stensatta kanaler. I några av de rum som markeras av låga murar finns avloppsbrunnar kopplade till kanalsystemet.

I Cisterciensorden fanns tydliga instruktioner om hur klostren skulle byggas upp. När abbot ­Henrik med en grupp på 22 medbröder etablerade sig i Varnhem på 1150-talet fanns kunnande och erfarenhet av hur anläggningen skulle byggas tillgänglig. Vattenförsörjningen var central. Dels för att driva klostrets kvarn men även för att driva verkstäder, bevattning, spolning av toaletter, sjukstuga, matlagning och hygien. Många kloster hade också fiskodlingar, något som Ragnar Sigsjö är osäker på om det verkligen behövts i Varnhem som är omgivet av mängder med småsjöar.

Klostret byggdes vid platsen för ett, redan då flera hundra år gammalt, storgods. Under de senaste åren har nya utgrävningar bidragit till att delar av historien om kristnandet av Västergötland och Sverige får skrivas om. Etableringen av klostret vid det gamla storgodset gör också att det rimligen fanns tillgång till befintliga vattentäkter. Forskarna kan visa på vattenkällor i närheten som med säkerhet använts under 1600 – 1700-talen och troligen även under klostertiden. I sådana fall bör de då ha varit överbyggda av murade brunnshus men av dem finns inga lämningar i Varnhem, däremot finns brunnshus bevarade vid cisterienskloster i bland annat Tyskland.

Ragnar Sigsjös undersökningar visar att Varnhems kloster bör ha haft ett huvudsystem för tekniskt vatten och ett mindre system för dricksvatten.

– Det är uppenbart att man har haft både tekniskt vatten och dricksvatten, säger Ragnar Sigsjö.

Annons:
Xylem 2019


På höjden sydost om klostret finns en flera hundra meter lång grävd kanal längs Billingesluttningen. Kanalen verkar ha fungerat som en avskärande ledning på sluttningen som dels samlat upp vatten från den vattenförande moränen där vattnet innan senare års utdikningar forsat friskt ur branten, dels samlade kanalen förmodligen också upp vatten från en källa något längre bort, det går att anta att det också funnits en uppsamlande reservoar vid kanalen. Ragnar Sigsjö räknar också med att det funnits en rens- och filterbrunn i systemet för uppsamling av nedfallna löv och annat.

Kanalen har lett ned vattnet till klostrets kvarn samtidigt som en kanaldel gått vidare till själva klosteranläggningen. Fallhöjden är cirka fem meter. Cirka 510 meter kanaler har lokaliserats fram till idag. Det tekniska vattnet har strömmat genom klosteranläggningen och fungerat som vatten­avlopp.

Ett långsmalt hus som kanalen strömmat igenom har tidigare getts benämningen abbothus men Ragnar Sigsjö är idag säker på att det handlar om en latrinbyggnad: klostrets centrala vattentoaletter där vattnet haft en högre fallhöjd och åstadkommit en kontinuerlig renspolning.

– Jag har omprövat abbothuset. Det kan inte vara ett abbothus, säger han.

Fem brunnar med olika funktion har hittats i området. Några är uppenbarligen avlopps/infiltrationsbrunnar medan andra troligen är anlagda som dricksvattenbrunnar.

För dricksvatten har det funnits ett tryckrörssystem i klostret. Bland de mest spännande fynd som gjorts är sammanlagt sex och en halv meter blyrör förlagda i en kanal under köksgolvet. Fragment har också hittats i lavatoriet (tvättrummet).

Rören har förlagts i särskilda kanaler där båda sidor består av råbruten kalksten, även botten har delvis varit kalkstenstäckt. Rören har gjutits av några millimeter tjocka blyplattor som rundats till en diameter på cirka 50 mm. Skarven är hopplödd med tenn. Vid röränden finns en koning så att rören har kunnat skjutas in i varandra, sedan har en kraftig blymuff lötts över skarven. En märklighet är att kanalerna där tryckrören legat även verkar ha fungerat som bräddavlopp för köksavloppet, avloppsvattnet har då strömmat i bädden runt tryckledningen.

Vid utgrävningar har även ett par kranvred hittats i lavatoriet, förmodligen från sent 1200-tal eller tidigt 1300-tal. Det visar att vattnet kunde stängas av. En gissning kan vara att dricksvattnet togs från mindre källor där vattenvolymen inte var obegränsad.

Lutad mot kyrkomuren konstaterar Ragnar att han nu kommit så långt han kan komma inom museivärlden när det gäller att tolka lämningarna efter Varnhems VA-system. Nu behövs det förmodligen historieintresserade VA-kunniga för att ta reda på mer om hur systemen kan ha fungerat.

–––

Varnhems kloster grundades av Cisterciensorden 1148. Det har eldhärjats och återuppbyggts flera gånger. Klosterkyrkan invigdes 1260 som Sveriges då största kyrka.
Klostrets ägor konfiskerades i samband med reformationen 1527. Klosterbyggnaderna brändes av danska trupper 1566. Kloster­området har grävts ut 1921 – 1929, 1976 – 1977 samt 2005 – 2008. De senaste utgrävningarna koncen­trerades på tiden innan munkarna kom till platsen.

Publicerad 2019-06-04 08:00

Uppdaterad 2019-06-04 08:00