Två viktiga faktorer gör den här metoden intressant i jämförelse med andra sätt att rensa dammar. Den ena innebär att muddermassorna kraftigt reduceras innan de transporteras till slutförvar. Tömning och avvattning görs direkt på plats. Den andra fördelen är gentemot exempelvis användning av grävmaskin, att undervegetationen finns kvar efter utfört arbete.
Trots årets mörkaste dag kan solen ta sig upp ovanför trädkronorna och lysa över en arbetsplats där jobbet just är på väg att avslutas inför jul- och nyårshelgerna. Vattenreningsföretaget Järven Ecotech från Örnsköldsvik är sedan en tid etablerat, anlitat av Sigtuna Vatten & Renhållning för att rensa upp och återfå den ursprungliga bottensektionen i en dammanläggning strax utanför Märsta, norr om Stockholm.
På avstånd syns en delvis uppblåst jätteballong. Är det början på barnens hoppborg utan skyddsväggar eller vid närmare påseende – en enorm läckande vattensäng?
Det här verkar spännande. Men först lite om vad det är för en damm som behöver restaureras. Att den ingår i ett rekreationsområde märks när en fågelintresserad man
följer oss och berättar att strömstaren håller till här ibland. Det är ett gott tecken för hur vattenmiljön står sig, brukar limnologerna upplysa om – de som har koll på sötvattnet.
VA-ingenjör Björn Johansson Sigtuna Vatten & Renhållning representerar beställaren.
– Som nyanställd fick jag uppdraget att inventera dagvattendammar i kommunen. Nu är det dags att åtgärda de som är i störst behov. Här är den första, berättar Björn.
Fältvägsdammen ingår i Märstaån som tar emot dagvatten från hela Arlandaområdet, stora jordbruksmarker och delar av Märsta samhälle. Utloppet från dammen går in i en dagvattentunnel som leder till Steningedalen för att senare rinna ut i Steningeviken, en del av Mälaren. Dammen används som fördröjningsmagasin och för att minska slamavsättningar i tunneln nedströms.
– Det är säkert tjugo år sedan den senaste rensningen. Under tiden har 60 centimeter sediment lagt sig mellan inloppet och 65 meter ut i dammen. Volymen har uppskattats till 440 kubikmeter och det är den mängden som ska hämtas upp och avvattnas, säger Björn Johansson.
I upphandlingen ingår sedimentrensning av dammens övre del där merparten naturligt ansamlas. Borttagningen ska utföras utan omrörning av sediment för att inte påverka resten av vattenvolymen samtidigt som dammen är i bruk – det går inte att stänga av inloppet. Under själva sedimentrensningen omhändertas massorna samt avvattnas. Klarvattenfasen ska kunna återföras till dammen utan att påverka vattenkvaliteten. Provtagning krävs av sedimentet och klarvattnet samt i själva dammen. Efter avvattning tas nya prov för att bestämma »föroreningsgraden« av sedimentet för vidare transport till rätt ställe.
Järven Ecotech AB vann upphandlingen tack vare beskrivningen av hur sedimentrensning kan utföras både tekniskt och miljömässigt till ett försvarbart pris med dammen i full drift samtidigt.
– Företaget har under många års tid arbetat med att anlägga nya dammanläggningar för olika typer av vattenrening. Efter en viss tid började vi även intressera oss för driften och underhållet av sådana anläggningar. När vi tittade närmare visade det sig att underhållet och skötseln var mycket knapphändig och att effektiva metoder saknades. Därför kändes det naturligt och passande för oss att erbjuda även den sortens tjänster till våra kunder. Med den kunskapen inom utformning och anläggande av reningsdammar har vi stor nytta vid den här typen av åtgärder, säger Järven Ecotechs vd Emil Eriksson.
– Med hjälp av specialbyggda sugpontoner kan vi på ett kontrollerat sätt pumpa sedimentet ur dammen under normaldrift. Därför krävs ingen nedtömning. De finns i olika storlekar där den kraftigaste når ner till sex meters djup. Ovanpå pontonen finns styrhytten där operatören har full koll på bland annat pumpflöde, ytläge och bottenprofil, fortsätter Emil Eriksson.
Sugningen av dammen pågår så långsamt och försiktigt som möjligt för att inte röra upp det flyktiga sedimentet. På så sätt följer även den lösgjorda fasen av partiklar med, som finns ovanför den mer fasta delen. Sedimentet varierar kraftigt mellan översta lagret och det understa. Det ställer höga krav på operatören som driver utrustningen.
Det 2,4 meter breda munstycket har en gummifläns nertill. Den går fram 5 – 10 cm ovanför fast botten vilket ska innebära en skonsam beröring mot undervegetationen och eventuella tätdukar. Genom en flytande slang förs sedimentet upp till en provtagningsstation där kvaliteten kontrolleras. Vidare på väg upp till avvattningssteget sker en inblandning av ämnen i sedimentet. Det ska bidra till att större flockar skapas för effektiv avvattning.
Efter provtagningsstationen trycks massorna vidare till det avvattningssteg som har valts ut för det speciella projektet. Här används sedimenteringsbehållare där flockningen sker. Den är dimensionerad att ta den mängd som är beräknad från början. Duken är perforerad för att överskottsvattnet ska rinna av. Under arbetets gång är höjden cirka två meter. Nivån sänks i takt med att vattnet separeras från sedimentet. Därefter skärs duken upp och den avvattnade fina och torra massan är klar för borttransport. Dammen är återställd till sin ursprungliga funktion och kapacitet.
– Vi jobbar med en rad olika kemiska/icke kemiska produkter för att uppnå den optimala flocken. Den aktuella blandningen tillsätts i vårt slutna rörsystem där det blandas och reagerar med slammet/sedimentet. Det betyder ingen kontakt med övriga delar av dammen. Där tas även prover för att kolla pH, konduktivitet med mera. Här kan järnklorid/aluminiumsalter tillsättas vid behov. Anledningen är att nå fram till den bästa sammansättningen innan avvattningen, säger Emil Eriksson.
Målsättningen är att få ner den kvarvarande volymen så långt det går.
– Den här typen av slam/sediment består normalt sett av 80 – 90 procent vatten. Därför är det viktigt att vätskan separeras från den fasta massan så tidigt som möjligt i processen. Det får effekten färre men också säkrare transporter. Stora mängder vätska i lastutrymmen innebär höga risker vid lastbilstransporter, förklarar Emil Eriksson.
Innan borttransporteringen tas prov på sedimentet för att se var massorna får avsättas/deponeras. I dagvattendammar kan massorna variera mellan allt från ickefarligt avfall (IFA) till farligt avfall (FA). I exempelvis polerdammar för renat spillvatten har det till och med förekommit att restprodukten efter hygienisering fått godkänt att spridas som gödning på åkermark.
Vad har den här metoden för begränsningar?
– Kylan. Vid minus femton grader och mer fungerar flockningen betydligt sämre och igenfrysning av rörsystemen kan ställa till en hel del extrajobb. Sedan är det givetvis omöjligt att använda pontonvarianten när en damm har växt igen fullständigt och mer tagit karaktär av träsk eller sumpmark. Jag har sett riktiga träd stå mitt ibland den övriga växtligheten. Då krävs helt andra metoder, avslutar Emil Eriksson.
Den sista kommentaren kanske ger en tankeställare till alla med ansvar för drift och underhåll av dammanläggningar. Under konferensen GrönNano – innovativ dagvattenhantering, i november i fjol nämnde flera talare den viktiga ansvarsfrågan när kraven nu även ökar på dagvattenrening. Det innebär ännu fler dammar som ska skötas och underhållas för att behålla den funktion som var tänkt från början.
