Förnyelsen av VA-Sverige innebär att ett antal reningsverk kommer att behöva avvecklas och rivas i en del av kommunerna. Vissa omvandlas till helt nya bostadsområden, ibland centrumnära. Hur går det till? Cirkulation har studerat avvecklingen av Gässlösa avloppsreningsverk i Borås, där man också hittade en gammal synd som kostar 30 miljoner att åtgärda.
Det var 2018 som det nya stora Sobackens avloppsreningsverk stod klart strax utanför Borås stad, det vill säga tätorten. Gässlösaverket låg dels i vägen för stadens expansion längs ån Viskan och dels var det för klent för utsläppskraven när befolkningen växte. 2015 fattades därför till slut beslutet att bygga en ny gemensam anläggning för avlopp, energi och avfall långt mycket längre bort. Gässlösa som en gång legat i utkanten betraktades nu som centralt.
Gässlösaverket från 1934 var dömt till avveckling, men fick finnas kvar tills det var klart att Sobacken kunde hantera allt avlopp, vilket gjorde projektet lättare jämfört med de projekt där det byggs om och till på samma plats som tidigare. Samtidigt behövdes dock en gigantisk pumpstation byggas vid den gamla platsen dit hela avloppsnätet var knutet. Den pumpstationen är en av de största i norra Europa. Sex pumpar kan klara ett flöde upp till 9 600 kubikmeter i timmen. Just nu ligger flödet på cirka 13 miljoner kubikmeter om året som lyfts ungefär 30 meter till Sobackens reningsverk. Topografin mellan pumpstationen och Sobacken illustreras i utformningen av stationens fasad.
Industrier hade etablerat sig i det som en gång var utkantsområdet, men mycket av det har avvecklats. Nu byggs det helt annat på det gamla reningsverksområdet. På ena sidan av Gässlösavägen byggs en mycket stor grundskola, Fredriksborgsskolan, för 850 elever från förskoleklass till årskurs 9. På andra sidan vägen ska det byggas bostadshus. Det finns en del småindustrier kvar runtom, men marken är attraktiv och sannolikt blir här fler och fler bostäder.
När Cirkulation kommer för att närmare studera hur reningsverket har avvecklats så träffar vi VA-chefen i den nya stora pumpstationen. Där bakom, uppe på berget, finns en mörk nyupptäckt slamlagun, något som måste tas om hand på ett varsamt sätt. En över 70 år gammal »synd«.
– I slutet på 1940-talet och början på 1950-talet pumpades det upp slam till en lagun och där finns idag 17 000 kubikmeter slam i en bergficka, berättar Per Karlsson, VA-chef hos Borås Energi och Miljö.
Det var mellan åren 1947 och 1954 som reningsverksslam ska ha pumpats upp, och det upptäcktes 2017 – 2018 när en översiktlig markmiljöinventering gjordes inför avvecklingen av reningsverksområdet.
– Man såg att det gick rör upp genom skogen och följde man dem kom man till lagunen, berättar han.
Men det är sannolikt inte bara reningsverksslam, utan även slam från industrier som pumpats dit. Provtagningar visar nämligen att det finns mycket metaller, som zink, olja och PAH, samt höga halter av DDT, PCB och dioxin och andra miljögifter.
– Man gjorde säkert det bästa med den kunskapen man hade då, på den tiden, tror Per Karlsson och nämner att tidigare, äldre personal har känt till dess existens vilket framkom vid intervjuer i samband med utredningen.
Prover visar att inget av ämnena läcker till grundvattnet. Däremot sker en ytavrinning när det kommer nederbörd och det flyter vidare via diken och dagvattenledningar som når Viskan. Viskan ska så småningom saneras från förorenat sediment och den här tillrinningen påverkar miljökvalitetsnormen.
– Viskan är sedan tidigare ett av de mest förorenade områdena i Sverige efter utsläpp från textilindustrin som med tiden lagrats som sediment i ån. Innan Viskan saneras måste tillrinningen från slamlagunen åtgärdas, berättar Per Karlsson.
Undersökningar ledde till en åtgärdsutredning som var klar 2022. I den fanns fyra alternativ:
• Ingen åtgärd, fortsatt spridning
• Rening av ytvatten uppe vid lagunen
• Rening av vattnet innan det når Viskan
• Bortschaktning och deponering
En riskvärdering gjordes sedan med riskhanteringsverktyget Samla, för beslutsstöd av förorenade områden. Den kom fram till att bästa alternativet är att rena ytvattnet innan det lämnar lagunen.
Med ett reningskrav på 90 procent kostar en sådan anläggning 30 miljoner. Till det kommer 30 miljoner som driftkostnad i ett hundraårsperspektiv.
– Det är politikerna som får ta ställning. Om man sänker kraven sjunker kostnaderna. Hela dagvattensystemet förorenar mer än det här tillflödet och frågan är vad som är rimliga krav. Det hela ligger just nu för beslut i samråd med Länsstyrelsen, berättar Per Karlsson.
Klart är i alla fall att Borås stad står för 90 procent av kostnaderna och Borås Energi och Miljö för 10 procent av kostnaderna, enligt den ansvarsutredning som en advokatbyrå har gjort.
Rivningen av det gamla reningsverket har kunnat göras lugnt och metodiskt i och med att det varit helt bortkopplat. Något av det klurigaste har varit att betongbassängerna byggts omsorgsfullt och kanske med 1930-talets överdimensionering ur hållfasthetssynpunkt.
– På den tiden byggde man tydligen ordentligt med massor av armering, berättar Per Karlsson.
Den gamla delen av verket togs om hand först. Ovan mark har det handlat om att ta bort byggnader och maskiner. Då har återbruk varit en del av lösningen, så att exempelvis fönster och annat tagits tillvara. En del av de nyare maskinerna har kunnat flyttas till Sobacken, medan andra har gått till skrot.
Bassängerna var sega och gjorde motstånd. De har rivits med en kombination av att spetta upp betongen och klippa isär armeringarna. I möjligaste mån har armeringen separerats från betongen. Det finns nämligen ett skrotvärde i järnet.
– Totalt har det sålts skrot för fem miljoner kronor, berättar Per Karlsson.
Betongklumparna som blev kvar användes sedan vid återfyllningen av groparna där bassängerna varit. Det sparade in en del transporter av fyllnadsmassor både till och från området.
Miljöinventering visade att det inte fanns särskilt mycket föroreningar i området. Bland fynden var bland annat DDT från en gammal handelsträdgård som funnits där tidigare. Dock fanns det två mindre slamlaguner. Innehållet i dessa har skickats till Vänersborg för destruering. I den gamla rötkammaren fanns också lite slam, vilket också togs om hand.
Rivningen tog två år och utfördes på entreprenad, men kommunen projekterade självt. Kostnaden slutade på 60 miljoner kronor sedan intäkter från återbruksdelarna räknats bort. Det hade blivit för stor kostnad för VA-kollektivet där årsomsättningen var 260 miljoner så Borås stad har tagit den kostnaden.
– Staden har ju nu fått ett jättefint område att bygga på.
Knappt har de hunnit borsta rivningsdammet från händerna innan nästa projekt tornar upp sig – ett nytt vattenverk i Borås.
