Borrhål i avloppsrör, drivmedel i en pumpstation och en patronhylsa med posten – det är några av hoten som reningsverket i Gnesta har fått ta emot det senaste året. Nu vidtar kommunen åtgärder för att få sina anställda att känna sig säkra.
I juni förra året upptäcktes hundratals millimeterstora borrhål i avloppsledningar som skulle läggas ut i Sigtunaån som en del i kommunens upprustning av avloppssystemet. Med ens blev sammanlagt en kilometer avloppsrör, vars värde uppskattades till drygt en halv miljon kronor, oanvändbara.
– Ledningen låg redo på marken för att sättas ner i ån och den som gjorde det måste ha varit verksam under en enda natt. Det var definitivt sabotage, säger Anna-Karin Lindblad Wieslander, samhällsbyggnadschef på Gnesta kommun.
Sedan dess har händelser med skadegörelse och hot avlöst varandra. I oktober fick reningsverket ett brev som innehöll en patronhylsa. Inget brev eller meddelande följde med och händelsen polisanmäldes. Reningsverket är dock inte de enda som har fått obehagliga brev skickade till sig – även kommunkontoret, landstinget och privata verksamheter i kommunen har fått hotbrev. De innehöll istället ett vitt pulver som efter analys visade sig vara mjöl.
– Det verkar vara någon som är arg på alla möjliga i kommunen. Polisen har säkerligen ett tiotal anmälningar vid det här laget om hotbrev och det är otroligt samhällsekonomiskt dyrt och orsakar lidande för dem som tar emot breven, Anna-Karin Lindblad Wieslander.
I januari i år skedde ytterligare fall av skadegörelse då man upptäckte att någon eller några vid minst två tillfällen hällt drivmedel i en pumpstation vid reningsverket. Analysen visade att drivmedelsblandningen till största delen innehöll diesel och smörjolja – sådan som används på bilverkstäder. Sammanlagt rörde det sig om drygt två kubik drivmedel som tippats i pumpstationen. Anna-Karin Lindblad Wieslander vill i dagsläget dock inte kalla det sabotage då hon menar att det kan ha skett av misstag.
– Det kan lika gärna vara någon som inte hade kunskap eller som inte hade råd att ta hand om sitt avfall på ett bättre sätt än att hälla ut det.
Händelsen är dock anmäld som skadegörelse.
Enligt Anna-Karin Lindblad Wieslander upptäcktes föroreningarna på grund av välfungerande rutiner och mätningar i avloppsvattnet och kunde därför stoppas innan de nådde själva verket. Skulle föroreningarna ha nått ända fram hade det inneburit att den biologiska processen hade satts ur spel i flera veckor.
Hoten och skadegörelsen har skapat en osäker stämning bland både allmänheten och de som arbetar på kommunen.
– När det gäller dieselhistorien och vattenledningen har medarbetarna varit väldigt upprörda. I övrigt tycker man att det är en otrevlig situation. Vi har genomfört krissamtal vilket var uppskattat, men det är fortfarande en olustig känsla, säger Anna-Karin Lindblad Wieslander.
Hon berättar att de även har vidtagit försiktighetsåtgärder vad gäller bevakningen av reningsverket och på andra platser där personalen uppehåller sig. De har även köpt in personlarm till medarbetarna och börjat titta på övervakning och intrångsskydd. Men mer än så vill hon inte säga om säkerhetsåtgärderna.
– Det finns en tendens att vänja sig vid en rå ton, men dessa händelser sticker ju ut. Det handlar om en verksamhet som måste fungera, om en verksamhet som är samhällsviktig, säger hon.
I övrigt skannas och kontrolleras numera all post som kommer till kommunen innan den lämnas ut. Tjänsten kostar kommunen drygt 150 000 kronor under en sexmånadersperiod.
Motivet eller motiven bakom skadegörelsen är inte kända. Varken kommunen eller polisen har fått några meddelanden från förövarna som förklarar varför dåden begås. De senaste åren har det dock förekommit en lokal debatt om reningsverkets effektivitet och förmågan i vattenförsörjningen. I somras upptäcktes exempelvis slamklumpar i utflödet från reningsverket i Gnesta tätort, vilket berodde på att reningsverket var »feltrimmat« och inte klarade av att skilja slammet från vattnet. I ett pressmeddelande skriver kommunen: »När för mycket slam cirkulerar i systemet uppstår syrebrist, och då klarar sig inte bakterierna och vattnet som släpps ut får för höga halter av fosfor«.
Tidigare har reningsverket i Gnesta kritiserats av EU-kommissionen för att inte leva upp till EU:s krav på rening och kontroll. Kommunen har även tvingats till akuta förstärkningar och investeringar i samband med risk för grundvattenbrist. Många av problemen är numera åtgärdade och Anna-Karin Lindblad Wieslander menar att skadegörelsen undergräver allmänhetens rätt att ha tillgång till rent vatten.
– Vatten är en utmaning för hela Sverige, både vad gäller tillgången till dricksvatten och hanteringen av avloppsvatten. Att sabotera och försöka göra medarbetarna rädda är respektlöst mot människor, miljön och framtiden. Jag tycker att det är sorgligt att vissa tänker så kortsiktigt genom att försöka förstöra vår mest livsnödvändiga resurs.
–––
Gnesta kommun har fyra reningsverk som renar det kommunala avloppsvattnet. Slam från enskilda avlopp transporteras i dagsläget till Björnlunda reningsverk. Det renoverades 2018 till en kostnad av sju miljoner kronor. Gnesta har också fyra vattenverk. Dricksvattenförsörjningen har under flera år varit ansträngd med temporära lösningar för att klara situationen. I ett projekt som sträcker sig fram till 2026 arbetar kommunen med att förstärka vattenförsörjningen med ny vattentäkt, ett nytt vattenverk, nya råvattenledningar och nya distributionsledningar till tätorten.
