Den besvärliga vattensituationen på Tjörn med många klagomål på lukt och smak har lösts. Tolleby vattenverk är bland de första i Sverige med ett mikrobiologiskt reningssteg i början av processen. Fler verk följer nu snabbt efter.
Klimatförändringar och ökad humifiering på grund av ökad nederbörd har satt många vattenverk med ytvattentäkter i en allt mer besvärlig situation. Tolleby vattenverk på Tjörn, med sina fyra grunda ytvattentäkter är inte förskonat.
– Vi hade tidigare mycket klagomål på både lukt och smak. Vattnet smakade mossa, säger Jan Svensson, drifttekniker för Tolleby vattenverk, när Cirkulation en vårlik januaridag följt de slingriga småvägarna fram till verket på ön. Det är den här bygden som de flesta i Sverige ätit inlagd sill ifrån.
Efter installation av två helt nya reningssteg har antalet klagomål minskat med mer än 90 procent. Och vattnet smakar verkligen gott när vi testar, helt neutralt till lukt och smak.
Det var 1961 som kommunalt vatten kom till natursköna Tjörn och de omgivande småörna Åstol, Dyrön och Klädesholmen. På senare tid har även Herrön tillkommit. Förr fanns ett antal borrade brunnar och många fick gå och hämta vatten från närmaste sådan. Folk samlade också in vatten från takrännor för att använda till annat än som livsmedel, exempelvis tvätt. Då bodde det bara drygt 8 000 personer på ön, med en föregående avtagande befolkningsutveckling. I och med att vattenverket byggdes syns en stadigt ökning varje år av befolkningen ända fram till 1982. Efter det har det varit en minimal utveckling och idag finns 15 000 bofasta invånare.
Som på alla öar behöver det hushållas med färskvattnet även i dessa dagar. Särskilt på sommaren då det bor närmare 45 000 människor på ön, lockade av spännande dramatisk natur och mötet mellan Kattegat och Skagerak utanför klipporna i väst.
Vattenproduktionen behöver ökas till från 2 500 till 4 000 kubikmeter per dygn sommartid. Detta under den period som är känsligast för vattenproduktion, med en råvattentemperatur på 25 grader och påtaglig algtillväxt.
– Under torra år är det ett gränsfall att vi klarar produktionsmängden. Det är därför vi har en ledning från Stenugnsund också om det skulle bli kris, säger Jan Svensson.
Den ledningen är visserligen ständigt igång, men mest för att hålla cirkulation för att få omsättning i ledningen.
Det är Bo Berghult och Ann Elfström Broo på Miljökemigruppen som kommit med idén att utnyttja förutsättningar med att börja reningen med mikrobiologi. Temperaturen ökar aktiviteten och det finns också gott om saker att käka upp för bakterierna.
– Förr var det vanligt med mikrobiologisk rening när vattnet passerade långsamfilter i slutet av processen. Det nya nu är att vi efterliknar naturen och istället sätter det biologiska steget i början på processen medan det finns liv och mat så att det blir riktig fräs på aktiviteten, säger Bo Berghult
Från början var Tolleby vattenverk traditionellt naturhärmande med långsamfilter och sandbäddar. 1988 lades snabbfilter till i början av processen för att ta bort föroreningar. Knappt tio år senare lades ozon till, främst för att få bättre färg. Men 2005 försvann ozonet och med nya dynasandfilter kunde kapaciteten ökas från 40 till 70 liter per sekund. I samband med det försvann också tre långsamfilter. Senare har också pH- och alkalinitetshöjande soda tillkommit i processen.
Inkommande råvatten hämtades från början från fiskesjöarna Tolleby tjärn och Bö tjärn. Successivt har fler täkter behövts. 1978 tillkom den konstgjorda sjön Olsbymagasinet och 1992 Häle mosse, från vilka vatten pumpas till de ursprungliga sjöarna.
Då sjöarna är grunda och omblandning kan ske på grund av pumpningarna är det också svårt att ta vatten under ett markant språngskikt, vilket påverkar både lukt och smak på råvattnet.
Hösten 2013 kom så de mikrobiologiska reaktorerna. Efter silning kommer vattnet till dessa tre torn som innehåller den vulkaniska bergarten basalt. Det är ett material med stor skrovlig yta lämpliga som boplats för mikroorganismer.
– Allt som är gott käkas upp där nu och de små lättnedbrybara organiska materialen eliminineras, bland annat luktämnen. Behandlingstiden är bara mellan tio och femton minuter, säger Bo Berghult.
I den nya hallen där reaktortornen står luftas vattnet och ökad syresättning i det ljumma vattnet satte verkligen snabbt fart på organismerna i biofilmen. Det befarades att det skulle ta lång tid att få igång reaktorerna, men redan efter två månader kunde vattnet från reaktorerna släppas på i processen.
Tack vare rikligheten av organiska ämnen renas reaktorn kontinuerligt under drift. Övervuxna basaltkorn från botten av reaktorn renas och tillförs i toppen.
– Det som renas bort skickas tillbaka till sjön, som mat till de mikrobiologiska processer som sker där, säger Jan Svensson.
Efter tillsatts av flockningsmedlet polyaluminiumklorid, PAC, kommer vattnet från bioreaktorn till åtta stycken dynasandfilter. Tack vare den mikrobiologiska reningen i försteget kan mängden flockningsmedel minskas markant.
Kolfilter, som funnits sedan tidigare, följer flockningssteget för att fånga upp flockrester. Effekten av det aktiva kolet finns inte kvar längre, eftersom det inte är bytt sedan 2006, men sannolikt sker även här en viss mikrobiologiskt aktivitet. En mindre delmängd går parallellt till de fyra långsamfilter som finns kvar.
– Nästa förändring kan vara att ersätta långsamfiltren med snabbfilter för att ta restflocken. Nya snabbfilter kan också vara kolfilter, men eftersom luktämnena redan är borta kan det lika gärna vara sandfilter, anser Bo Berghult.
I samband med de nya bioreaktorerna installerades även UV-ljus på utgående vatten som en sista mikrobiologisk barriär.
– Vi vill ju inte råka ut för parasiter som i Östersund, säger Jan Svensson.
Med 400 J/m2 dör nästan allt hälsofarligt, inklusive de flesta virus. Det är två parallella UV-reaktorer som slutsäkrar Tjörnbornas vatten sedan 2013. Men det sker också långsamverkande klorering med klordioxid som ska eliminera mikroorganismer ute på det numera gamla ledningsnätet.
– Ambitionen är att så småningom slippa, eller åtminstone minska rejält på kloreringen. Det blir möjligt när alla svagheter i ledningsnätet är bortbyggda, säger Bo Berghult.
Sedan försöken började 2007 och över byggnadstiden och inkörningstiden, har Vattensverige visat intresse för idén om en mikroreaktor i början av processen. På senare tid har flera kommuner också varit på studiebesök på verket och fler står i kö.
Det verkar som om det kommer att bli en ny trend för verk med ytvattentäkter.
– Partille har redan handlat upp biologiska reaktorer och är i byggstadiet. Det ska följas av membranrening. Flera andra kommuner är också på gång där det sannolikt också blir reaktorer, berättar Bo Berghult.
————
Tolleby vattenverk: Fyra sjöar och en djupborrad brunn finns på råvattensidan. Försörjningen är kompletterad med en reservledning från Stenungsund. Åtta vattentorn utgör högreservoarer. Till det kommer två lågreservoarer. I nätet finns 12 stationer med högtryckspumpar. Driften sköts med hjälp av Uniview-systemet.
