Det är den kraftiga befolkningstillväxten i Ikeas högborg Älmhult, som lett till att Älmhults nya vattenverk nu har dubbelt så hög kapacitet som tidigare. Bostadsbyggandet kan ta fart igen när det nu åter går att ansluta nya områden, vilket det vissa år varit stopp för. 200 miljoner har investerats i verket och olika andra sidoprojekt.
På dagtid kan det finnas upp till 20 000 personer i Älmhult tätort med arbetskraftsinpendling och besökare. På natten är bara närmare hälften kvar.
Det är många arbetstillfällen i kommunen. Bara Ikea står för en personalstyrka på runt 5 000 personer. Älmhults kommun har en befolkning på nästan 18 000 invånare, nästan 12 000 bor i Älmhults tätort. Inpendlingen till Älmhult är drygt 3 500 personer dagligen, där flertalet arbetar på något av Ikeas bolag. De reser hit från hela Sydsverige i specialchartrade tåg och bussar. Det innebär att jobbinpendlingen till kommunen är stor, liksom antalet besökare till Ikea-varuhuset.
När första utställningslokalen för Ikea öppnade 1953 i Lagerbladska huset, en gisten gammal snickerilokal, bodde det lika många invånare i Älmhult, som idag jobbar på Ikeas huvudkontor i Älmhult. Premiären blev så välbesökt att de fick stämma upp golven mellan våningarna och oroligt håll koll på att trapporna inte säckade ihop. Därifrån har den den småländska illmarigheten och envisheten varit avgörande för lyckas skapa företaget med över 200 000 anställda och nära 1000 varuhus över hela världen.
De många anställda hänger delvis samman med att den som ska vara chef på något varuhus ute i världen måste komma till Älmhult och lära sig den småländska andan.
Vi möter VA-chefen Kristin Täljsten i de nya fina personalutrymmena och ber henne beskriva den andan. Hon säger att det är sparsamhet, arbetssamhet och uppfinningsrikedom.
Befolkningstillväxten har vissa år varit så kraftig som 2,5 procent. Efterfrågan på bostäder är därför hög, de som flyttar in kommer dessutom ofta från andra länder och har hög inkomst, så bostadsmarknaden liknar inte alls andra småorter i småländsk glesbygd rent prismässigt.
– Det har byggts mycket bostäder de sista tio åren, och också ett helt nytt handelsområde. Till det kommer en ny skola och ett nytt hotell. Till slut fick vi sätta stopp för att koppla på fler områden. Vattenverkets kapacitet räckte inte till, berättar Kristin Täljsten.
Det var året efter att Älmhult utsetts till Årets tillväxtkommun, 2017, som politikerna fattade det slutliga beslutet om att det nya verket skulle byggas. Verket är också en del i ett projekt som pågått sedan 2008 om att göra vattenförsörjningen mera robust.
Älmhults vattenverk hämtar sitt vatten från sjön Möckeln. I utredningar har man undersökt olika möjligheter att skaffa ett reservvattenintag, bland annat undersöktes möjligheten att ta vatten från Bolmen.
– Det är tre mil dit och vi bedömde att vi kunde få tillräckligt med råvatten från närmare håll, berättar Bengt Lexander, processansvarig för verket.
Det slutade med bygget av en elva kilometer lång överföringsledning från Delary med råvatten från Helge å. Samtidigt lades vattenverket i Delary ned och det blev överföringsledningar av avlopp därifrån till Älmhults reningsverk. Samtidigt skickas renat vatten från det nya vattenverket i Älmhult till invånarna i den lilla orten Delary.
Tekniken i det nya verket har inte förändrats särskilt mycket, förutom att det blivit ordentligt med redundans. Verket använder konstgjord infiltration i grusåsen Getryggen till ett underjordsmagasin. Tidigare fanns det för få Dynasandfilter på intaget. Om de kördes för hårt kunde det leda till att infiltrationsbäddarna satte igen.
– Vi kunde inte leverera tillräckligt med vatten på grund av att vi hade för få filter, säger Bengt Lexander.
Vattnet flockas med polyaluminiumklorid och de fyra Dynasandlinjerna är kontinuerligt spolade. Spolvattnet renas sedan i lamellfilter för att återvinna så mycket som möjligt.
När vi tittar runt i verket ser vi hur otroligt trångt och svåråtkomligt det varit i den gamla byggnadsdelen som fortfarande finns kvar. Tillbygget är nu istället påfallande rymligt och det går att bygga ut verket flera gånger till etappvis om behov uppstår.
– Det är dimensionerat för att vi ska kunna klara vattenproduktionen minst till år 2050. Vi kan successivt öka produktionen till den dubbla mot vad vi har idag. Vi klarar även tillfälliga större uttag som vattenläckor eller poolfyllningar, tack vare nya reservoarer, berättar Kristin Täljsten.
Nu finns även två linjer snabbsandfilter med filterbottensystemet Triton som vattnet passerar efter infiltrationen. Efter lågreservoarerna bestrålas vattnet med flödesdoserat UV-ljus
Den stora utmaningen har varit att köra det gamla verket under de tre år som det nya verket har byggts. Det har varit ett ständigt pusslande och också en del sömnlösa nätter för att lösa knivigheterna.
Det har funnits vattenläckor och ibland har det lett till att bostadsområden fått stängas i tvåtimmarsintervaller. Men organisationen har i sann sparsamhetsanda jagat läckor till den grad att mängden odebiterat vatten ligger strax under tio procent för närvarande.
– Vi vill ju inte förlora en droppe egentligen, säger Kristin Täljsten.
Som med alla nya vattenverk nuförtiden går det inte att komma runt hur säkerheten har lösts, dels för verket och dels under bygg- och projekteringstiden.
– Vi har försökt hitta rätt balansgång mellan hur hemligt och säkert det ska vara och hur det går att bedriva arbetet rent praktiskt. Det har blivit en gyllene medelväg som gett en rejäl höjning jämfört med tidigare. Skulle vi gjort det ännu säkrare hade vi fått lägga till ett par år till, till de tre år verket tog att färdigställa, berättar Kristin Täljsten.
Verket är omgärdat av ett högt staket och det finns övervakningskameror överallt. Dörrar är låsta med kodlås och insynen är begränsad till de olika processerna.
Under byggtiden har en kommunal portal med starkt lösenord använts för att ladda upp ritningar till som sedan projektörer och entreprenörer bjudits in till efter att ha skrivit på säkerhetsavtal. Pappersritningar har förvarats i säkerhetsskåp och inga usb-stickor har fått cirkulera runt.
Verket ligger samtidigt mitt i samhället och är svårt att dölja, men det rör sig folk runt i området nästan hela dygnet.
– Allmänheten är de bästa poliserna, påpekar Bengt Lexander.
En stor miss har uppstått när Cirkulation upptäcker att en underentreprenör lagt upp byggritningar med ledningsdragningarna på sin hemsida som reklam för sin delaktighet i projektet. Reaktionen är stark när vi kan visa det med en utskrift.
– Inte alls bra. De har skrivit sekretessavtal om att inte röja några uppgifter alls, säger Kristin Täljsten och ser efter vårt besök till att informationen försvinner från den hemsidan.
– Vi ska nu utreda vilken skada det kan har orsakat och vilka konsekvenser det eventuellt kan få för underentreprenören, säger Håkan Helgesson, säkerhetschef i Älmhults kommun.
