Lilla Falköping är i full gång med ett komplicerat byte av inkommande avloppsledning till reningsverket. 25 miljoner läggs på att ersätta den idag nedsjunkna ledningen i den sanka mossmarken. Bygget ska stå pall i minst 100 år.
Redan i ortsnamnet antyds vilka marker man kan förvänta sig i Falköping. Fala är gammelsvenska för odugliga marker, nästan obeboeliga. Platån mellan Mösseberg och Ålleberg är idag sannerligen inte obeboelig, men nog är det besvärligt att anlägga i markerna med mossa och torv, mellan gyttja, lera och artesiska källor. Den rika halten av silt, flytjord, gör inte situationen lättare.
Vid Cirkulations besök en oväntat somrig dag i sena september noterar vi att schaktmassorna ser mycket speciella ut med sin gyttjeblandade torv. Här och var i schaktgroparna har vatten trängt fram. På marknivån yr det torra dammet när vi vandrar längs byggvägen som är grunden till vad som i framtiden ska bli väg för slamtransporter.
Redan från början stod det klart att projektet skulle bli en utmaning. Det var inte bara att det handlar om inkommande huvudledning som ska byggas under drift, utan också att denna ska korsas i marker som på sikt inte kan bära stora betongrör lastade med avloppsvatten.
– För en liten kommun med en så liten organisation som vi är, så är det här ett stort projekt och mycket pengar, säger Stig Säll, VA-chef i Falköping.
Den gamla intagsledningen från 1950-talet är visserligen pålad, men dålig självfallslutning och att den sjunkit vid inloppet har lett till upprepade driftstörningar, bland annat bräddningar och uppdämning av spillvatten. Detta, i kombination med att det saknades en väg för mottagning av externt slam på reningsverket, ledde till ett beslut om rejäla åtgärder som löser flera problem på en och samma gång. Ett projekt som framtida efterträdare i organisationen kommer att vara tacksamma för.
Totalt rör det sig om 700 meter ledning som ska ersättas, och sträckningen blir till största delen helt ny. Därigenom kan den gamla ledningen vara i bruk under byggtiden. Lösningen har blivit en helt ny 1 200 millimetersledning med mycket bättre självfall, en ny pumpstation med skruvpumpar vid reningsverket, samt en byggväg längs hela sträckningen som snart ska permanentas med hårdgjord beläggning. Vägen blir i framtiden transportlösningen så att externt slam kan lämnas vid reningsverket och inte som nu i en brunn uppströms på intagsledningen.
– Detta är en följd av att vi för cirka fem år sedan fick politikerna att besluta att vi ska gå över från en förnyelsetakt på 400 år till 100 år. Sedan dess har vi investerat omkring 30 miljoner om året på förbättringar, säger Stig Säll, VA-chef i Falköping, och nämner en rad projekt som genomförts, håller på eller är planerade, så att en procent av nätet förnyas om året.
Eftersom det inte är möjligt att påla ned till fast berggrund har valet istället blivit friktionspålar av betong som drivits ned som mest 14 meter i marken och ger samma stadga som om de stod på fast berg.
– Lösningen är rejäl och väl genomtänkt, men så ska det också hålla i 100 år. Vi började med utredning och projektering förra året, då även förarbetet började. Men vi har stött på flera utmaningar under byggtiden så här långt. Största problemet har varit grundvatten, säger Adela Kapetanovic, projektledare.
Krister Wallin, platschef för entreprenören NCC fortsätter:
– Platsen ligger ju mellan två berg och det uppstår källdrag. När en påle punkterar en sådan artesisk källa med enormt vattentryck kommer det stora mängder vatten.
Det har varit att omöjligt att förutse var källdragen finns så därför har arbetet ibland stoppats upp för länspumpningar och stabilisering av vattentillskottet.
Pålarna slås i från marknivå två och två, med cirka åtta meter mellan varje par av pålar. Först när en sträcka är färdigpålad sker schaktningen ner till rätt djup. På varje pålpar gjuts ett armerat fundament på vilka en åtta meter lång förgjuten T-balk i betong ska ligga. Betongrören läggs sedan på avvägda stöd innan de gjuts mot T-balken. Naturligtvis återfylls med kapillärbrytande material, men konstruktionen är gjord för att stå pall även om material under balkarna eroderar bort.
– Eftersom arbetet sker på stort djup krävs försiktighet och slänterna måste vara tillräckligt flacka så att vi undviker skred under arbetet. Arbetet med en sektion tar ungefär en vecka, inklusive härdning av betongen, säger Krister Wallin, som inte varit med om tidigare att en avloppsledning pålats så grundligt.
700-metersledningen består i princip av två olika sträckningar, ungefär lika långa vardera. Den svårast biten har varit sträckningen närmast reningsverket. Här är lutningen på självfallet bara 3,5 promille, vilket enligt beräkningar ska räcka med aktuellt flöde. Större lutning var inte möjligt, dels för att den korsar befintlig ledning och dels för att pumpstationen skulle hamna för djupt. Merparten av denna sträcka är också färdig.
Sträckan längst från verket får istället 6,3 procents lutning. Här är marken bättre och bättre beskaffad i takt med att avståndet till verket ökar och längderna på pålarna blir därför också kortare och kortare.
Gropen för pumpstationen är, så när som på två meter, färdiggrävd på djupet, pålad och invallad vid vårt besök. Här ska stå två skruvpumpar med en sammanlagd kapacitet på 36 000 kubikmeter per dygn. Det är en rejäl kapacitet då medelflödet för närvarande är bara en bit över 5 000 kubikmeter och maxflödet ungefär det dubbla.
Det pågår också ett målmedvetet och fokuserat arbete med nätet uppströms för att separera dagvatten och dräningsvatten från det vanliga avloppsvattnet för att minska ovidkommande flöden in till verket. Framtida förändringsplaner inbegriper också förbättringar i förmåga att hantera stora flöden vid ovanligt omfattande regn.
Spillvattnet som lyfts till skruvpumparna går vidare till en Parshallränna för mätning och sen vidare till rensgallren.
– Vi har kvalitet som huvudtanke i projektet, så att det blir rätt från början. Ledningarna ska vara självrensande och underhållsfria. Skruvpumpar är en konstruktion som är lätt att underhålla, förklarar Adela Kapetanovic.
Projektet genomförs i partneringform, men budgeten har behövt utökas ett par gånger. Nu ligger kalkylen på 25 miljoner fram tills allt är klart i maj nästa år. Pumpstation och mottagningsstation för externt slam står för cirka sju miljoner.
– Arbete har tillkommit jämfört med den ursprungliga kalkylen, och så har geotekniken gjort att det tagit längre tid än vi trodde, säger Adela Kapetanovic.
Den nya slamstationen och den nya vägen dit för slambilarna gör att hela den hanteringen kan ske utanför reningsverkets område.
– Den tidigare lösningen var inte bra, men nu kommer denna hantering inte alls att störa verksamheten inom reningsverket.
–––
Grunderna till Hulesjöns reningsverk i Falköping kom till efter ett kolerautbrott 1953. Men trots att det byggdes så pass tidigt, ligger verket ovanligt väl placerat utanför centrum och med gott om expansionsutrymme. Dessutom är det väl dolt i ett skogsparti, strax intill avfallsanläggningen. Detta till skillnad från många andra svenska reningsverk från den tiden, som ligger trångt insprängt i vad som blivit central bebyggelse.
Det bor över 32 000 personer i kommunen men bara 17 200 i centralorten. Verket är dimensionerat för 50 000 pe, men har cirka 20 000 anslutet, så det finns gott om utrymme att successivt tillföra spillvatten från kringliggande reningsverk (sju stycken) och enskilda avlopp, när behov uppstår.
Falköpings mejeri står för över 8 000 pe och har en förbehandlingsanläggning inne på reningsverkets område som de betalar för.
Totalt finns 200 kilometer ledningar för spillvatten, samt runt 440 kilometer sammanlagt för vatten och dagvatten. I anläggningarna ingår också 33 pumpstationer.
