Schweiz är det land i världen som kommit längst med att införa läkemedelsrening vid avloppsreningsverk. Frågan uppmärksammas också bland annat i Nederländerna, Tyskland och Danmark.
Det finns en uppfattning i Sverige att Sverige alltid ska försöka vara bäst i klassen när det kommer till vattenmiljö. När det gäller rening av läkemedelsrester vid reningsverk är det dock Schweiz som har räckt upp handen tydligast, och flera andra europeiska länder sitter och småhoppar på stolarna för att få svara de också.
Schweiz satte igång en nationell satsning kring att utreda hur så kallade mikroföroreningar som reningsverk inte bryter ned idag påverkar omgivningarna och vilka möjligheter som finns att åtgärda problemen.
Arbetet ledde fram till att Schweiz i januari 2016 fick en lagstiftning om avancerad rening vid reningsverk. En utbyggnad över hela landet ska vara klar senast år 2040.
Totalt omfattar utbyggnaden cirka 100 av landets cirka 750 reningsverk. Kostnaden beräknades vid tillfället till 1,2 miljarder euro, motsvarande över 13 miljarder kronor.
– Vi bör egentilgen tala om organiska mikroföroreningar i ett vidare sammanhang, även om det ibland kan finnas en poäng ibland att tala enbart om läkemedel, säger Michael Cimbritz, universitetslektor inom VA-teknik vid Lunds tekniska högskola.
En fond har inrättats för att hjälpa till med finansieringen men redan när lagen infördes höjdes också VA-taxorna med motsvarande knappt 100 kronor per person. De samlade kapital- och driftskostnaderna beräknas öka 10 – 15 procent för landets avloppsrening.
Utbyggnaden av de schweiska reningsverken är graderad utifrån volym och recipienter. I första hand gäller det verk med belastning från mer än 80 000 personer. Även verk med belastning från minst 24 000 och som använder sjöar som recipient, eller släpper ut renat avlopp i tillrinningsområdet till sjöar, ska byggas ut för att skydda vissa vattentäkter. Även mindre verk kommer att byggas ut om recipienterna betraktas som känsliga eller om utspädningseffekten inte bedöms som tillräcklig. En av lösningarna för mindre verk är att lägga ned dem och bygga överföringsledningar till större reningsverk.
De schweiziska reningsverken ska i grunden klara rening motsvarande 80 procent och reningsgraden utgår från tolv stycken indikatorsubstanser som tagits fram. För några av de mer svårrenade substanserna gäller 50 procents rening.
Michael Cimbritz har följt satsningen länge och tycker att schweizarnas målsättningar och modellen med indikatorsubstanser är intressant.
– Om Schweiz finns det både nyfikna röster och en del kritiska, som menar att de verkar ha förenklat tillvaron ganska mycket. Jag tänker att de vet precis vad de gör och att man måste förenkla. Det går inte att prata om hur många ämnen som helst. Deras indikatorsubstanser är inte utvalda av en slump utan de har egenskaper som gör dem värda att föra ett resonemang utifrån. De är inte så problematiska att analysera heller, säger Michael Cimbritz.
De tekniker som dominerar nu i början av utbyggnadsperioden är aktivt kol i pulverform (PAC) och ozonering. Ett par verk använder kombinationen aktivt kol med sedimentation och sandfiltrering, andra ozon med efterföljande sandfilter. På senare tid har även intresset för rening med hjälp av granulerat aktivt kol (GAC) ökat. Den senast färdigställda anläggningen, i Altenrhein, har ozon i kombination med GAC-filter. Den avancerade avloppsreningen beräknas komma att öka energiförbrukningen med 5 – 30 procent.
– De ansvariga menar att de genom att börja jobba i fullskala kommer att lära sig mer snabbare. Det är en intressant ingång. Att köra piloter och småskaliga studier i lab är nödvändigt i början men ska det bli aktuellt i större sammanhang så måste man ut och köra det på riktigt och lära sig av det. Det tror jag är en klok ingång i det hela, menar Michael Cimbritz.
Det första reningsverket med avancerad rening var i full drift i Schweiz redan 2014. Idag är tio reningsverk uppgraderade och erfarenheterna är positiva. De tekniker som används optimeras allt eftersom och de kräver allt mindre utrymme och ytterligare 27 är för närvarande i planerings- eller byggstadie.
– Det rör sig mycket inom teknikutvecklingen och det kommer mycket nyheter kring avancerade oxidationsprocesser, kolsorter, enzymer och membran. Det måste vara svårt för en anläggningsägare när många knackar på dörren och vill starta piloter. Om det kommer en lagstiftning så kan det vara svårt att hänga på alla nya tekniker utan då ska det ju fungera direkt. Det är inte lätt för svenska anläggningsägarna att gissa exakt vad som händer framöver. Kan man bygga nytt utan att tänka med avancerad rening? frågar sig Michael Cimbritz.
Tyskland hade redan under 2015 17 stycken fullskaliga anläggningar som använde kombinationen ozon och sandfiltrering för avancerad avloppsrening. Trots att det inte finns någon nationell lagstiftning om läkemedelsrening så finns ett politiskt tryck via strategier som är framtagna i några av de tyska delstaterna. Det märks tydligt på utbyggnaden som är kraftigt koncentrerad till sydvästra Tyskland och delstaten Baden-Württemberg. Idag finns över 20 anläggningar med avancerad rening i drift och ett tiotal är under uppförande.
I Frankrike finns fem fullskaleanläggningar igång, de flesta med ozonteknik och Nederländerna har för närvarande en fullskaleanläggning igång med en typ av aktiv kol-filter.
I Danmark testas för närvarande olika tekniker för avancerad avloppsrening i pilotskala. Samtidigt har landet redan på plats en fullskalig reningsanläggning för sjukhusavlopp vid Herlevs sjukhus där avloppsvattnet behandlas lokalt. Vid reningsverket i Herning invigdes en pilotanläggning för rening av läkemedelsrester under sommaren 2019 som istället för ozonering eller aktivt kol använder en biologisk rening baserad på biofilmsbärare (MBBR) i ett efterpoleringssteg där bakterier med anpassade egenskaper odlas. I piloten testas 15 utvalda substanser under olika cykler.
Inom EU har frågan också kommit upp på den politiska dagordningen. I mars 2019 antog EU-kommissionen ett strategidokument kring läkemedelsrester i miljön. Där är förbättrad avloppsrening bara en av sex områden som EU vill uppmärksamma, andra områden är till exempel mer miljövänlig design av läkemedel och skapa återhållsamhet i användandet av läkemedel. Den synvinkel delas även av Svenskt Vatten och deras europeiska paraplyorganisation Eureau.
– Jag tror att reningsverken ändå är viktiga. Historiskt har vi i Sverige varit framgångsrika med uppströmsarbete men att läkemedel inom en nära framtid skulle kunna bli mer miljövänliga verkar inte så troligt. Innan vi når dit ska vi ägna oss åt avancerad rening. Vid reningsverken har vi en möjlighet att göra något åt detta. Det chansen bör vi ta, tycker Michael Cimbritz.
Bäst i klassen eller inte, så har ändå det svenska Naturvårdsverket i uppdrag att under tre år fördela bidrag (totalt 145 miljoner kronor) till åtgärder som förbättrar vattenmiljön, kopplat till investeringar för läkemedelsrening vid reningsverk. Sverige har för närvarande två permanenta fullskaleanläggningar för avancerad avloppsrening, i Linköping, invigd 2017, och i Simrishamn, invigd 2019.
– Ibland får jag en känsla av att det pratas om den här frågan som om det finns väldigt stora osäkerheter. Det gör det på några områden, framförallt på ekotox-sidan, i vattentäkter och i viss mån en del teknik, men det är fortfarande så att det idag finns säker tillämpbar teknik för att avskilja väldigt många substanser vid reningsverk, avslutar Michael Cimbritz.
