Annons Kamstrup 2024

Torben Wiess Garbe på Forsikring & Pension.

Köpenhamns dagvatten klimatsäkras

Cirkulation 4/15

Skyfallet 2011 blev en väckarklocka. Köpenhamn storsatsar nu för att rusta sig mot översvämningar. Staden byggs successivt om, och en ny blå-grön infrastruktur ­skapas vid sidan av avloppssystemet. En stor del av kostnaderna finansieras via VA-taxor, något som blivit möjligt efter en lagändring.

Text/Lise-Lotte Nilsson

Skyfallet sommaren 2011 kom som en chock för köpenhamnarna. Himlen öppnade sig, och 100 millimeter regn föll på en timme. Bilar fastnade i meterhögt vatten, tågräls svämmade över. Toaletter på restauranger och i privata hem förvandlades till fontäner, och rulltrappor i tunnelbanan till vattenfall.

Strömmen gick i Köpenhamn och dess förstäder där 10 000 människor blev utan ström. Rigshospitalet var bara tio minuter från evakuering då vattenmassorna hotade reservgeneratorerna. Nöjesfältet Tivoli fick evakueras när vattnet drog in.

– Skyfallet orsakade 90 000 försäkringsskador för närmare åtta miljarder svenska kronor, konstaterar Torben Weiss Garne på branschorganisationen Forsikring & Pension. Utöver det tillkom kostnader för att reparera vägar och annan infrastruktur och – förstås – stora problem och kostnader för privatpersoner och företagare. Köpenhamn har en mängd verksamheter i källarlokaler.

Bara någon månad efter skyfallet presenterades Köpenhamns klimatanpassningsplan. Den utgår från Danskt meteorologiskt Instituts omräkning av IPCC:s klimatmodeller, och visar att skyfallen beräknas öka i intensitet med 30 procent om 100 år. Från politiskt håll har trovärdigheten i nederbördsstatistiken dock ifrågasatts mot bakgrund av de återkommande skyfall som drabbat Köpenhamn de senaste åren. År 2010 drabbades staden av 100-årsregn. 2011 var ett 1 000-årsregn, och skyfallet förra året beräknades ha 400 års återkomsttid.

Från tjänstemannahåll framförs tankar om att klimatförändringarna i Köpenhamn går snabbare än vad IPCC förutsäger. En annan förklaring som förs fram är att sannolikheten för kraftig nederbörd ökar över större städer på grund av lokal uppvärmning, så kallade urban heat islands.

Klimatanpassningsplanen slår tydligt fast att det blir orimligt dyrt att satsa på nya rörsystem i en stad som domineras av kombinerade system. Istället ska vattnet utnyttjas för att göra staden attraktivare genom att skapa blåa och gröna rekreationsytor. Åtgärderna som föreslogs i klimatanpassningsplanen visade sig dock inte räcka mot bakgrund av erfarenheterna från skyfallet 2011.

Därför utarbetades en »Skybrudsplan« som blev klar 2012. Jan Rasmussen, som arbetar på Köpenhamns klimatkontor, berättar om skyfallsplanen:

– Avloppssystemet ska 2100 – precis som idag – klara ett tioårsregn, och staden ska anpassas för att hantera skyfall med 100 års återkomsttid. Det motsvarar ett 100 års-skyfall idag, med en klimatfaktor på 1,3.

– Skälet till att välja 100 års återkomsttid är att en genomförd kostnads-nyttoanalys visar att det är ekonomiskt optimalt. Därefter lönar det sig generellt sett inte att investera mer, eftersom skadereduktionen blir så liten. Vissa nya områden planeras dock för att klara 1 000-årsregn.

– Åtgärderna ska leda till att vattnet i avloppssystemet når marknivå var tionde år, och att ytvattnet vid ett 100-årsregn inte stiger mer än maximalt 10 centimeter över marken. Det minskar risken betydligt för källaröversvämningar och gör det lättare för fastighetsägarna att skydda sig, konstaterar Jan Rasmussen.

– Hälften av de skador på husen som inträffade 2011 bedöms ha kunnat undvikas om husen tålt tio centimeter vattendjup runt om, inflikar Torben Weiss Garne.

Tio centimers vattennivå på gator och vägar är också rimligt för att trafiken ska kunna ta sig fram. Undantaget från kravet på maximalt tio centimeter är de platser som är utpekade för magasinering av ytvatten, och de ytliga huvudavledningsvägar, de så kallade »skybrudsvejer« som pekas ut i planen. De måste tåla högre vattendjup för avledning vid kraftigt regn.

I skyfallsplanen delas Köpenhamn in i sju delavrinningsområden. Under framtagandet av planen har sedan en modell utarbetats där såväl avloppsledningsnätet som ytlig avledning vävts ihop. Denna modell har därefter utgjort en del av indatan till en riskanalys där en tematisk karta skapats med skaderisken uttryckt i danska kronor för geografiska delområden med en storlek av 100×100 meter.

En av målsättningarna är att ledningsnätet inte ska överbelastas så att avloppsvatten tränger upp i källare och på markytan. Efterarbetet med att rengöra mark är såväl arbetskrävande som kostsamt, och dessutom finns ökad risk för smittspridning när klimatet blir varmare. Därför ska skybrudssystemet fungera parallellt med befintligt ledningsnät. Däremot ska vardagsregn kunna hanteras i de ingående delarna i systemet och stuprör kopplas dit.

Annons Abonnemangspaket Abonnemangspaket

För att klara det måste i framtiden 30 procent av dagvattnet tas om hand lokalt. Vid intensiva skyfall räcker det dock inte, och vattnet måste då ledas vidare ut till hamnområdet. Tre huvudlösningar har valts:

  • Forsinkelseveje, fördröjningsåtgärder längs med vägarna, exempelvis svackdiken eller regnträdgårdar.
  • Forsinkelsepladser, större fördröjningsmagasin på strategiska platser där vatten kan brädda ut vid höga flöden.
  • Skybrudsveje, avledningsstråk där ytavrinnande vatten ska kunna transporteras utan risk för omgivningarna.

En viktig utgångspunkt i arbetet har också varit att problemen inte ska flyttas runt i staden. Erfarenheterna från de inträffade översvämningarna visar att det i många fall inte har funnits några platser att pumpa vattnet till när allt varit översvämmat.

– 2011 började vi pumpa frenetiskt, vilket ledde till att ambassadkvarteren översvämmades. En uppseglande översvämning vid Tivoli 2014 skulle förhindras med slangar till hamnen. Men det innebar att slangarna medförde trafikkaos i ett redan påverkat trafikflöde, berättar Magnus Mattson vid Köpenhamns brandförsvar.

– Det är alltid svårare att genomföra åtgärder i befintlig bebyggelse så det går inte att hitta lösningar som fungerar i alla lägen, konstaterar Jan Rasmussen. Därför innehåller skyfallsplanen allt från små lokala gröna lösningar för hantering av vatten från enstaka stuprör till tunnlar på fyra meter i diameter för att kunna föra ut stora mängder vatten i hamnen.

Flera av Köpenhamns gator kommer också att byggas om. Vissa förses med omvänd bombering, med en linjeavvattning i mitten för att ta hand om lågflöden och/eller förhöjda trottoarkanter för att avleda dagvattnet. Längs en del gator anläggs regnträdgårdar för punktvis hantering av dagvattnet.

Ett spännande exempel är det pågående projektet vid St Annas Plads, som ligger vid Nyhavn med dess många barer och restauranger. Den ligger lägre än omgivningarna och drabbades hårt av översvämningarna 2011. Nu håller området på att förvandlas till en regnträdgård vid vattnet. Fyra nya ledningar byggs under mark, två stora »skybrudsledningar« och två mindre dagvattenledningar ska leda regnvattnet ner till hamnen efter rening. Även privata fastigheter har möjlighet att koppla dagvatten till de nya ledningarna.

Ovan mark planteras träd och växter i försänkningar där regnvattnet kan rinna ner till ledningarna. Trottoarerna görs bredare med plats för kaféer och restauranger medan gatorna görs smalare och anpassas till cyklister och fotgängare. En lekplats byggs och det kommer att finnas mängder av aktiviteter för såväl mindre som större barn.

Det kommer att ta många år innan Köpenhamn är skyddat mot extrema regn. Arbetet kommer först att genomföras i konstaterade riskområden där åtgärderna kommer att ha störst effekt.  Även områden där det är relativt lätt att genomföra åtgärderna prioriteras. Kostnaderna för att motverka översvämningar minskar också betydligt om de genomförs samtidigt med pågående renoverings- och nybyggnadsprojekt eller i områden där synergieffekter uppstår genom kombination med andra åtgärder.

Det finns flera orsaker till att Köpenhamns klimatsatsningar fått så stort genomslag. Först och främst ledde skyfallet 2011 ledde till att frågan hamnade högt upp på den politiska dagordningen. Politikerna löste snabbt en av knäckfrågorna – finansieringen – genom att göra ändringar i VA-lagen. Tidigare fanns det, precis som i Sverige idag, begränsade möjligheter för vilka åtgärder som kunde finansieras via VA-taxorna. Genom en lagändring kan nu vattentjänstföretagen ta ut kostnader för klimatåtgärder som till exempel att anlägga »skubrudsvejer«.

– För köpenhamnsborna resulterar det i en höjd taxa per år med närmare 1 400 kronor för en villa om 170 kvadratmeter och knappt 900 kronor för en lägenhet om 110 kvadratmeter, säger Jan Rasmussen.

Det innebär att Hofor, som är Köpenhamns VA-bolag, nu kommer att stå för drygt hälften av de runt tolv och en halv miljarder svenska kronor klimatanpassningen beräknas kosta. Resten ska privata fastighetsägare, kommunala och statliga aktörer stå för.

För det andra har frågan lyfts upp till kommunledningsnivå genom att Köpenhamns kommun bildat en klimatgrupp med represesentanter från kommunens förvaltningar. I Danmark är det också lag på att kommunerna ska ta fram klimatanpassningsplaner, vilket samtliga danska kommuner nu gör.

För det tredje har information varit en röd tråd genom hela projektet. Planerna har fortlöpande presenterats för allmänheten via hemsidor och press. Det har också hållits ett stort antal välbesökta informationsmöten.

Självklart återstår flera frågor att lösa. Vattnet följer inte alltid de administrativa och juridiska gränser vi människor skapat. Hur ska samarbetet mellan kommuner lösas när vattnet rör sig över kommungränserna? Hur ska man hantera privata vägar och mark som man vill använda till skybrudsvejer? Hur påverkas miljön av att leda vatten direkt ut i Öresund via hamnbassängen?

Annons Wateraid