Sök
Cirkulation 7/20
partners logo

Kenneth M Persson, forskningschef på Sydvatten och professor med ansvar för VA-forskning på Lunds universitet. FOTO: Tomas Carlsson

partners logo

Pär Aleljung, Livs­medelsverket. FOTO: Erik Winnfors Wannberg

Höjd säkerhet ger forskningen extrajobb

Forskning, utbildning och utveckling påverkas av de ständigt ökade säkerhets­kraven kring dricksvattenproduktion. Informationssekretess och begränsad fysisk åtkomst till anläggningarna är dock hinder som går att kringgå med extra administration i projekten. Det finns olika vägar att gå.

Text/Tomas Carlsson

Den svenska säkerhetsskyddslagen skärptes för knappt ett år sedan och ställer höga krav på verksamhetsutövaren att analysera behovet av säkerhet, samt att få personal säkerhetsklassad innan de får tillgång till känslig information eller åtkomst till produktions- eller distributionsanläggningar. Det är processer som tar tid och kan försena forskningen. Samtidigt ingår det säkerhetsutbildning i själva säkerhetsklassningen, så den är samtidigt bra att få genomförd. Kanske ska forskaren själv gå igenom det för att förstå vad som går att publicera och inte.

Utvecklingen har kommit olika långt på olika platser i landet. Det handlar ofta om hur stora organisationerna är och vilka resurser de har tillgång till. Men det beror också på att det saknas en del regler och riktlinjer, eller att de behöver förtydligas. Det märks inte minst på den osäkerhet vi märker hos en del vi pratar med som ibland inte riktigt vet vad som är så hemligt att det inte ens går att berätta att det är hemligt.

Livsmedelsverket, som är central myndighet för dricksvattenproduktion, jobbar med att få fram större tydlighet till stöd för alla aktörer inom dricksvattenområdet. Det arbetet sker i Nationella samordningsgruppen för dricksvatten och framförallt i dess undergrupp för Civilt försvar och Krisberedskap. Under ett höstmöte har gruppens förslag granskats och i januari tas nya beslut om en rad projekt, varav flera finansieringsansökningar är på gång. Inom tre år ska arbetet vara klart.

– Vi har ett förslag om att ta fram ett stöd för säkerhetsklassning och i januari får vi veta om vi får medel till det eller inte. I andra projekt tittar vi bland annat på att föra ut hur den gränssättande hotbilden ser ut, att göra en säkerhetshandbok eller ta fram underlag för att visa var lagstiftningarna inte synkar mot varandra, säger Christina Nordensten, som leder den aktiva undergruppen i Nationella samordningsgruppen.

De har också i en rapport som heter »Livskraft – mätt och frisk« spaltat upp vad Livsmedelsverket, Jordbruksverket och Statens veterinärmedicinska anstalt anser behöver göras på bland annat dricksvattenområdet. Den betonar där vikten av fortsatt forskning och utveckling för att trygga försörjningsförmågan.

– Forskningen vill ha så mycket information som möjligt och i viss mån aggregeras då information, så det finns ett motsatsförhållande, och forskningen måste hanteras med omsorg och eftertanke. Det är en bra övning för forskarna att också göra en säkerhetsskyddsanalys. Då ökar kunskapen om vad som är känsligt och de kan då undvika att publicera sådant som gör en viss anläggning sårbar, säger Pär Aleljung, Nordenstens kollega i arbetsgruppen.

– Livsmedelsverket har, ihop med Säpo, en ­nyckelroll att ta fram riktlinjer och författningsanvisningar när nu allt sådant kommer löpande. Sen kan duktigt folk i branschen få alla regelverk på plats, säger Kenneth M Persson, som både är forskningschef på Sydvatten och professor med ansvar för VA-forskning på Lunds universitet.

Inom Sweden Water Research, forskningsbolaget i Lund som ägs av 18 Skånekommuner, finns 15 forskare/doktorander. Som på andra utbildningsställen i landet har en del utländsk härkomst, även om de flesta har svenskt medborgarskap. Frågan om medborgarskap är viktig för vilken säkerhetsklassning som kan bli aktuell när forskarna till slut ska ut i industrin. De högsta säkerhetsklasserna kräver svenskt medborgarskap.

– Vi har kört merparten av vår forskarutbildning med industridoktorander som anställda av bolagen och på så sätt kortsluter vi säkerhetsreglerna. De anställer bara personer som det går att lita på, säger Kenneth M Persson.

Anställningarna är i huvudsak gjorda för att trygga försörjningen av ingenjörskompetens, inte för säkerhetsaspekter, men det har blivit en positiv sidoeffekt. Ofta går forskningen att lösa smidigt genom olika manövrar. Ringsjöverket har exempelvis en egen sal där det finns tillgång till vatten, el och avlopp så att försök kan göras där i princip utan tillgång till driften.

– Man släpper ju bara in folk på verken om de är riktigt prövade eftersom säkerhetsreglerna är så distinkta. Om det är en utländska forskare utan behörighet får man designa försöken så att de kan flyttas från vattenverken till ett laboratorium på universitetet, förklarar professor Persson.

– Jag har hittills aldrig varit med om att någon forskning stoppats för att det inte har funnits behörighet.

Han ser att regelverket blir skarpare och skarpare och ingen vet hur det ser ut om fem år. Kanske måste alla vattenverk ha separata rum avskilda från driften. Kenneth ser också en fara i att traditionen att dela med sig av kunskap och erfarenhet mellan VA-folk i olika verksamheter kommer att begränsas.

– Eftersom VA-verksamheterna i princip har monopol har det inte varit någon konkurrens och man har kunnat vara mycket öppen med detaljerade uppgifter om driftförhållanden. Vi måste i så fall hitta nya sätt att dela med oss av drifterfarenheter, annars blir det mycket negativt för utvecklingen, anser Kenneth M Persson.

Forskningschefen pekar också på att det blir svårare med samverkansprojekt i konsortier mellan flera olika aktörer.

– Vi har blivit mera försiktiga med vilka uppgifter som lämnas ut och vi måste också fundera ut om kanske detaljer som ozondos är mindre känsligt men att volymer, ledningsnät och reservkraft inte kan delas lika lätt, säger han, men frågar sig:

– Hur ska vi göra med stora samarbeten inom EU och samtidigt vara väldigt hemliga? Och hur är det med fjärde och femte ledet av underleverantörer, de som gjuter och lägger armeringsjärn, som ofta är utländsk arbetskraft?

Inte heller hos Norrvatten, i Stockholmsområdet, har säkerhetsreglerna hittills varit något hinder för forskning och utbildning. De har nytt rekord i år med doktorander och exjobbare, ett tiotal, och de har också kontakt med många forskare på annat håll genom nätverket Dricks. Dessutom finns ett nära samarbete med Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, samt Linköpings universitet.

Annons:
VA-mässan 2022


– Det går alldeles utmärkt att driva vetenskapligt arbete och samtidigt ta hänsyn till säkerhet och sekretess. Vi har kontakt med ett ganska stort antal forskare. Vi har tydliga rutiner för att ha kontroll över vilka som jobbar och vad som är säkerhetsklassat, säger Daniel Hellström som är chef för Kvalitet och Utveckling hos kommunalförbundet Norrvatten med 14 medlemskommuner och nästan 700 000 vattenkonsumenter.

Tack vare sin storlek finns det också resurser för säkerhetsarbete, exempelvis en egen säkerhetschef. Analyser har gjorts och allt som någon kan ha nytta av för att skada verksamheten är säkerhetsklassat på olika sätt. Samtidigt finns också en medvetenhet om vad som är mera fritt att hantera, så att forskningen verkligen går att bedriva.

– Mycket är generella frågeställningar. Det kan vara vattenanvändning, hur man optimerar och driftar ett visst processteg eller hur granskog påverkar naturligt organiskt material i råvattnet. Vi är väldigt öppna med vattenkvalitetsdata och det finns utskrivet på vår hemsida, säger Daniel Hellström.

Det har funnits en medvetenhet i organisationen i många år angående det skärpta säkerhetsläget. Det har till och med hänt att ett tidigare exjobb senare blivit hemligstämplat. Idag blir forskarna ledsagade vid besök på anläggningar och data som lämnas ut säkerhetsbedöms. Det skrivs också sekretessavtal.

– De får det de behöver för att genomföra sitt uppdrag utan att säkerhetens riskeras. I övrigt har de begränsad åtkomst till information, berättar Hellström.

Frågan om vad som kan publiceras och vad som måste anonymiseras diskuteras regelbundet när de etiska aspekterna tas upp vid universitetet i Luleå, där mycket forskning om ledningsnät pågår.

– Det är superviktigt för doktoranderna att deras arbete och forskning blir offentlig. Då måste vi hitta en balansgång mellan vad som måste anonymiseras utan att innehållet blir helt ointressant, säger Annelie Hedström, biträdande professor i VA-teknik och doktorandhandledare vid Luleå tekniska universitet,

De har skrivit sekretessavtal för att få tillgång till data från kommunala organisationer under de senaste två åren och också försökt vara noga med att ha underhandsdiskussioner om vad i innehållet i de kommande exjobben eller avhandlingarna som går att publicera, inte bara när avhandlingen är klar.

Det rör sig ibland om att man får ta bort den underliggande kartbilden när det är en illustration som med olika färger visar egenskaper i olika delar av ett nät. Men det är inte bara en nackdel:

– Ofta kan illustrationerna bli tydligare om den innehåller mindre information. Och någon som saknar lokalkunskap har heller inte nytta av geografiska namn i bilden. Samtidigt kan ibland någon med god lokalkännedom ändå räkna ut vilken anläggning det är, säger Annelie Hedström.

Hon tror inte att publiceringarna kommer att bli något problem framöver, även om det är först nu och framåt som jobben det skrivits sekretessavtal om blir klara. När det gäller att få ut material har det dock inneburit en del begränsningar.

– I ett fall hade det varit praktiskt att få informationen i en cad-fil, men vi fick bara en pdf, så förstudien blev sämre än vad den hade kunnat vara.

Deras doktorander ska göra fem delstudier, och under de fyra doktorandåren är ett år kurser. Säkerhetsdetaljer kan då göra vissa studier är svåra att få igång.

– En säkerhetsprövning kan ta tre månader och det är mycket tid. I ett fall gjordes bedömningen att det inte var värt tidsförskjutningen.

Hon anser också att studiebesök blir svårare och att studenterna inte får se lika mycket. Och att ha nya ingenjörer som inte varit på ett vattenverk är inte alls bra.

– Inget verk är det andra likt. Alla har sina egna anpassningar och tricks. Det är viktigt att studenterna får göra de här besöken och se mycket.

Det har blivit diskussioner på universitetet om vem det är som ska skriva på säkerhetsavtal. Juristerna vill att högsta chefen, prefekten, ska göra det, medan kommunerna vill ha studenternas och handledarnas underskrifter.

De har 24 doktorander och många har utländsk härkomst. Den som får en tjänst rekommenderas att söka svenskt medborgarskap så fort det är möjligt, för att lättare få jobb och stanna kvar i Sverige, men också för att för att de ska vara behöriga till tjänster som kräver viss säkerhetsklass. Ofta tar det dock längre tid att få medborgarskap än det tar att doktorera.

– Det är jättesvårt att rekrytera svenska forskare till Luleå. När vi annonserar ut tjänster sprids det på något obegripligt sätt över hela världen. Till en tjänst hade vi 160 sökande och inte en enda var svensk.

Till hjälp för att forskare och doktorander utan svenskt medborgarskap ska stanna i Sverige och därmed bevara sin kompetens inom landet är specialregeln om permanent uppehållstillstånd för doktorander. Enligt den ska man ha bott i Sverige med uppehållstillstånd för studier på forskarnivå i sammanlagt fyra år under de senaste sju åren, samt planera att även framledes bo i Sverige. Permanent uppehållstillstånd är en hjälp när man söker medborgarskap.

– Jag tänker att de nya reglerna kanske gör att det blir färre studenter som kan göra exjobb på dricksvattensidan. Vi hade även en intervju till en doktorandtjänst med en person som kom från ett afrikanskt land, men där rekryteringen drog ut flera månader på grund av säkerhetsprövningen. Han hann istället få ett annat jobb och dra sig ur. Där tappade vi tid i vårt projekt, berättar Annelie Hedström.

På Chalmers i Göteborg har mycket fungerat smidigt även efter att nya säkerhetsregler införts. Thomas Pettersson är biträdande professor vid avdelningen för vatten, miljö och teknik, samt föreståndare för Dricks, centrum för dricksvattenforskning.

– Vi behöver gå igenom mera procedurer för att få information eller ta prover. Även om det är lite besvärligare så påverkar det inte forskningen så mycket. Tidigare var det mera svängdörrar och vi förstår fullt ut att det behövs lite mera byråkrati för säkerhetens skull, säger han.

Deras forskare blir ledsagade när de knackar på hos vattenverken och vill ta prover. Thomas Pettersson berättar om en doktorand som forskar på filter och behöver ta prover från dessa filter:

– På det större vattenverket var det en person som ledsagade doktoranden runt på alla ställen och under hela tiden och varje tillfälle som hon var där. Det krävdes även att hon lämnade sitt personnummer till ledningen innan hon fick tillträde. Numera så kräver de också att alla som skall få tillträde ska vara svenska medborgare.

– På de två mindre verken och  kommunerna var det i ena fallet en i personalen som visade doktoranden vid två tillfällen var och hur hon skulle ta proverna, men sedan efter det fick hon ta proverna helt själv. I det andra fallet fick hon ta prover helt själv hela tiden.

Dessa skillnader är också något som Cirkulation märker av vid besök på vattenverk runt om i landet. Försiktigheten kan skilja sig markant mellan olika platser och hur hög säkerheten är kan ofta kopplas till storlek och tillgång till resurser.

Forskare inom Dricks har alltid en dialog om innehållet i allt material som ska presenteras eller publiceras publikt.

– Det gäller även material till konferenser eller presentationer. Många gånger är personal från vattentjänstbolagen själva med och presenterar materialet. Vi har aldrig haft något problem eller stött på någon som varit missnöjd, berättar Thomas Pettersson.

Han har heller inte sett att erfarenhetsutbytet påverkats i de samarbeten som finns i Dricks med fyra universitet och 12 medlemsorganisationer.

– Vi träffas sex-sju gånger per år och pratar om erfarenheter. Det finns ett upparbetat förtroende och samarbete, så det rullar på av bara farten. Men det är klart om en okänd forskare dyker upp blir det kanske lite försiktigare tills förtroendet byggts upp, säger Pettersson.

–––

Nationella samordningsgruppen för dricksvatten har beslutat att Arbetsgruppen för krisberedskap och civilt försvar ska arbeta med följande på säkerhetsområdet:

  • Öka förståelsen och ta fram riktlinjer gällande informationssäkerheten för uppgifter inom dricksvattenförsörjningen.
  • Skapa samsyn om dricksvattendatas känslighet och behov av sekretess eller andra åtgärder.
  • Nå ut med den gränssättande hotbilden för byggandet av totalförsvaret till de aktörer som behöver kunskapen – identifiera problembilden och ge förslag till/vidta åtgärder.
  • Framtagande av stöd för informationsklassning inom dricksvattenområdet.
  • Se över branschens och ansvariga myndigheters förmåga att kommunicera säkert över digitala plattformar och ha krypteringsmöjligheter.
  • Seminarieserie.

    Läs mer:
    Revolution inom vattensäkerhet (Cirkulation 5/20)

Publicerad 2020-11-04 08:00

Uppdaterad 2020-11-04 08:00