Annons Kamstrup 2024

Utjämningstankarna i Deammonanläggningen blir ett blickfång i den nya kvävereningen. FOTO: Tomas Carlsson

Gislaved har byggt ny kväverening

Cirkulation 4/22

På reningsverket i Gislaved balanserade kvävehalten i utgående vatten på gräns­värdet i tillståndet, så nu har de byggt ut en avancerad slamavvattning och kväve­rening av rejektvatten och fått ner värdena.

Text/Tomas Carlsson

Reningsverket i södra utkanten av Gislaved ligger strax intill slingrande ån Nissan som är slutrecipient för utgående vatten, men först släpps det i en 18 hektar stor våtmark där naturlig retention sker i den 200 000 kubikmeter stora bufferten. Dammarna anlades 2004 då utgrävningen började. Området har blivit populärt som ströv- och motionsområde. Även fågelskådare lockas dit.

Det är från denna våtmark som vattnet sedan släpps till Nissan idag. Men utgående värde för kväve har cirkulerat runt 15 mg/l, som är gränsvärdet i tillståndet för reningsverket, så något behövde göras.

– Det var ett lätt beslut, Länsstyrelsen hotade med böter om vi inte fick ned värdena, helt enkelt, berättar Stefan Rosander, projektledare för utbyggnaden.

Upphandlingen skedde i två entreprenader, en för slamavvattningen och en för rejektvattenbehandlingen. Men det kom inte in många anbud, bara ett.

– Purac var det enda företaget som vågade svara på upphandlingen, förmodligen för att vi hade höga krav på TS-halt för avvattningen och också krav på låg polymerförbrukning. Vi ville också ha en anammoxprocess, berättar Stefan Rosander och fortsätter:

– Syrebehovet är lägre och det behövs ingen kolkälla, så driftkostnaderna blir mindre eftersom det inte går åt så mycket energi för luftning. Dessutom alstras det mycket lite slam.

Vattenfasen i reningsverket är traditionell med galler, luftat sandfång, försedimentering, biobädd och efterpolering med flockning och slutsedimentering.

Slammet från slutsedimenteringen går tillbaka till försedimenteringen och sedan avvattnas det i en Kicab förtjockare, eller »pingpongbordet« som personalen kallar det. TS-halten in till rötkammaren är cirka 7 – 8 procent. Det är en mesofil rötprocess som håller cirka 38 grader i aktivitetstemperatur. Den gasen som bildas omvandlas sedan till värme för hela verket och också nu till den nya personalbyggnaden som vi berättade om i Cirkulation 3/22.

– Utgående rötat slam håller bara en TS på cirka 2,5 procent. Vi jobbar på att få upp den till tre procent så att ammoniumhalten ökar. Kanske genom att avvattna lite hårdare redan innan, berättar ­Stefan Rosander.

Den gamla Bellmerpressen behövde bytas ut och valet föll på den enda som matchade kraven, en press från danska Hjortkaer. Under byggtiden lånades en mobil press in från Hjortkaer, så att processerna kunde fortsätta ostört. Nu är den permanenta pressen på plats, kompletterat med en mikrofiltermaskin, också från Hjortkaer. Den tar bort onödig susp, innan rejektvattnet från avvattningen går vidare till den kvävereducerande anammoxprocessen.

– Den nya utrustningen är enklare och lättare att sköta rent arbetsmiljömässigt än den tidigare. Det är färre smörjtillfällen och färre nipplar att smörja i. Det är också färre delar som behöver bytas regelbundet, säger Stefan Rosander.

Annons Abonnemangspaket Abonnemangspaket

Puracs variant av anammoxprocessen har de döpt till Deammon. Andra företag har andra namn på sina sätt att lösa den genväg som ska tas förbi nitrifikation. Processen i en vanlig nitrifikation/ denitrifikation går vanligtvis från ammonium till nitrit, varvid vätet frigörs och ersätts med syre. Därefter tillsätts ännu mera syre så att nitrat bildas. Efter tillsats av kolkälla bildas så slutligen kvävgas. I anammoxprocessen går det direkt från nitrit till kvävgas och vatten genom den bearbetning som olika sorters bakterier gör i en miljö där det omväxlande är underskott, respektive överskott på syre.

I Gislaved kommer rejektvattnet först till en utjämningstank på 80 kubikmeter för att skapa ett jämnt flöde till anammoxprocessen i Deammonreaktorn. Där sitter bakterierna som en biofilm på små bärare, istället för att vara i suspension.

– Vi kör med intermittent luftning i vår patenterade process. Trixet är att hitta balansen mellan nitritbildningen och anammoxen, och det är vår hemlighet, säger Annika Nyberg, processingenjör hos Purac som ansvarat för det biokemiska i projektet.

Meningen är att komma upp i 70 procents reduktion av kväve i rejektvattnet, som vi har garanterat. Just nu under uppstarten ligger reduktionen på 50 procent.

– Det rejektvatten vi jobbar med nu fanns inte när projektet startade, så vi hade inga data att gå på när vi skulle skapa processen för rejektvattnet från den nya utrustningen. Intrimningen sker nu, säger Annika Nyberg.

Efter Deammonreaktorn går rejektet tillbaka till inkommande. Meningen är dock att det senare ska passera några vassbäddar med specialutvald vass, som ska stå för ytterligare reduktion.

– Vi ska gräva ut och lägga om vassbäddarna som den gamla pressen använde. Det blir nog klart till hösten, säger Stefan Rosander.

Nu i uppstartfasen har utgående kvävehalt från våtmarksdammarna gått ned till cirka 12 mg/l. Målet är att komma ned ytterligare två milligramenheter.

Under Cirkulations besök kunde vi konstatera att det avvattnade slammet var mycket torrt och fint. Runt 25 procents TS, men ibland ända upp på 27, gör det mycket lätthanterligt när det görs till jordförbättring.

– Det blandas med torv och sand i lika delar och läggs ut i långa limpor där det sedan får bränna i sex månader. Vem som helst får hämta det gratis för att använda i gräsmattor och andra odlingar som inte är växter man ska äta, berättar Stefan Rosander.

Förutom att ställa i ordning vassbäddarna för slutpolering av rejektvattnet, har det också varit diskussioner om att rensa våtmarkerna på slam som sedimenterat. Vid höga flöden kan nämligen sediment släppa och läcka ut. Bottenslamprover ska tas som sedan visar hur man går vidare.

Ett kommande projekt är också att börja ta emot externslam från slutna tankar runt om i kommunen. Tidigare har det körts till Borås reningsverk, men nu ska en slammottagning byggas till så att det kan tappas i en bassäng vid rensgallret och portionera in det vid nattkurvan, så att det svarta, döda och oluftade slammet inte slår ut processerna i verket.

Hach ska också sätta in givare för automatisk styrning av fosforreningen mot ett börvärde, istället för den manuella styrning som sker idag. Då väntas också kostnaden för flockningsmedel minska.

Annons Wateraid