Det blir mer eller mindre en teknikrevolution för VA-teknikerna i Kungälvs kommun när det nya palatsliknande vattenverket startas och trimmas in från sommaren och tre månader framåt. De gamla verken med konstgjort grundvatten ersätts med nya verkets avancerade processer, bland annat ultrafilterteknik.
I oktober kommer dricksvatten från det helt nya ytvattenverket i Kungälv i kranarna hos kommunbefolkningen där, samt i Ale kommun. Antalet hushållskranar har ökat tack vare en exceptionell befolkningstillväxt, som dessutom väntas fortsätta. Om några år kopplas Stenugnsunds och Tjörns kommuner dessutom också på det nya verket. På vägen kommer en rad nya orter att kopplas på.
Trenden är lik i hela just nu snabbväxande Sverige; de kommuner som är pendlingsnära till storstäderna växer så det knakar. Det är de lägre boendekostnaderna som lockar och byggbranschen har fullt upp.
Kungälv är en sådan kommun och den växer definitivt kraftigt, cirka 10 – 12 procent sammanlagt de senaste tio åren och har idag drygt 44000 invånare. Den politiska ambitionen är att befolkningen ska öka med ytterligare 10 000 fram till år 2025, så det nya verket är nödvändigt bara av det skälet. Just nu produceras 400 nya bostäder varje år, vilket är mindre än det ursprungliga målet för att möta tillväxttakten.
Även om största delen av befolkningen bor i tätorten Kungälv är det till ytan bara en liten del av kommunen. Den sträcker sig verkligen långt ut i skärgården i väster med Marstrand och naturreservaten som västligaste delar.
När Cirkulation kör en sväng runt tätorten är det mycket påfallande att det verkar byggas nytt överallt man tittar. Nya bostäder och ny infrastruktur växer snabbt fram och trafiken av byggfordon är intensiv.
Det är något attraktivt lockande och storslaget med den bohuslänska dalgången där Göta älv ringlande flyter fram. Utanför Marstrand möts två hav, Skagerack och Kattegatt. Redan under vikingatiden och medeltiden var området en central plats i det norska territoriet. Kungahälla, bara någon kilometer sydväst om nuvarande Kungälv centrum, var platsen för åtskilliga kungamöten, åtminstone enligt sådant som finns nedtecknat av Snorre Sturlasson och andra skribenter från de tidsperioderna.
När nu området åter växer i betydelse är det inte bara folkmängdsökningen som varit anledningen till beslutet att bygga nytt, utan även behovet av bättre mikrobiologiska spärrar, samt kravet att minska det naturliga organiska materialet, NOM.
Fram till nu har lösningen varit två mindre verk med konstgjort grundvatten som skapats genom att vatten från Göta älv respektive Kvarndammen passerat infiltrationstäkter. Dösebacka och Lysegården vattenverk har kapaciteter på 60 respektive 30 liter per sekund, vilket inte gått att utöka med ökat behov. Sommartid har produktionen legat på maximalt flöde för att täcka förbrukningen.
Nya verket ska till en början ge ett maxflöde på 200 liter per sekund, men är utformat för en möjlig ökning till 300 liter per sekund, vilket planeras till år 2050.
En isande kall vinterdag när ett lastfordon just kanat ner i diket i branten ner till verket träffar Cirkulation processingengören Andrew Holmes från Kungälvs kommun och Anders Påsse, platschef för huvudentreprenören NCC. De berättar stolt om det nya verkets teknik och tillkomst.
– Det var våren 2016 som bygget startade och nu har vi slutbesiktning i juni, berättar Anders Påsse.
Tekniken i det nya 20 gånger 100 meter stora fyravåningshuset blir rejält avancerad och måste upplevas som en revolution av teknikerna, som tidigare jobbat med betydligt enklare saker i infiltrationsverken. Tre mikrobiologiska barriärer och effektiva ultrafilter, samt effektivt datorstöd för styrning och kontroll, blir den nya arbetsmiljön från den översta våningen i byggnaden. Det är där kontrollrum och övriga personalutrymmen kommer att finnas.
Det kommer att finnas två magasin med vatten, ett på varje sida om byggnaden/processen. På södra sidan där vattnet kommer in finns ett magasin med råvatten från Göta älv så att produktionen kan fortsätta ett tag även om intagsledningarna måste stängas. På norra sidan finns en lågreservoar med renat vatten direkt efter så att det finns vatten att skicka ut även om reningsprocessen stängts av. På det här sättet finns marginal att hantera kortare störningar på råvattenkvaliteten i Göta älv eller ett haveri inne i verket.
Första reningen för att reducera det organiska materialet är en förfällning och biofiltrering genom ett material som heter Filtralite. Det är en lera som torkats till små porösa korn, nästan som lecakulor fast mindre. Här ska de spikar av grumlighet som kommer vid issmältningen på senvintern, och vid stormar på sommar och höst, fångas upp och elimineras under en uppehållstid på cirka 30 minuter.
– Vattnet stabiliseras då biologiskt. Material som annars kan klägga igen membranen i ultrafiltren tas också bort och filtren behöver då förhoppningsvis inte rengöras lika mycket, säger Andrew Holmes, processingenjör i Kungälv.
Genom att tillsätta flockningsmedlet polyaluminiumklorid och låta ske direktfällning blir det ytterligare en rening före ultrafiltreringen.
Purac, som är underleverantör för reningsprocessen, har valt ultrafilter från holländska Pentair och deras teknik X-flow. Tekniken medger hög avskiljningsgrad utan traditionellt stora tryckskillnader och därmed rimliga energikostnader för driften. Membranen har under projekteringen testats noga i stor skala med det vatten som finns på plats. Filtren har en ungefärlig porstorlek på 20 nanometer vilket ger en hög avskiljning.
Vattnet pressas in i miljontals porösa spagettiliknande strån i de drygt 240 rörmodulerna som finns på plats. 99,99 procent av alla virus avskiljs då i membranet. För bakterier blir avskiljningsgraden ännu högre. Parasiter som exempelvis cryptosporidium kan i princip bara komma igenom om filtret blivit trasigt.
Rengöring sker med backspolning med väl uträknade intervaller, men filtren täthetsprovas också ofta så att inget fiberbrott har skett.
– Integritetsprovningen sker med hjälp av tryckluft och metoden kan avslöja ett enda fiberbrott bland de tusentals fiber som finns i varje rörmodul, berättar Andrew Holmes.
Efter ultrafiltren finns kolfilter som ska ta bort bland annat läkemedelsrester, samt smak och luktämnen. Eftersom vattnet så här långt i processen är väldigt fritt från organiskt material och annat som kan förbruka det aktiva kolet, är det meningen att kolet ska klara sig länge innan det behöver regenereras. En markör som planeras att användas för att mäta när det är dags för regenerering är i vilken grad ämnet koffein släpps igenom det aktiva kolet.
Två steg återstår efter kolfiltren. Först är det en alkaliseringsprocess så att pH-värdet justeras till en nivå som är vänlig mot ledningsnätet. Efter det väntar så en lämplig dos UV-ljus som en sista barriär innan vattnet når konsumenterna.
– Det finns ytterligare en barriär, men som normalt inte är inkopplad. Vi har också möjlighet till klorering, men det kommer vi bara att använda när det visar sig finnas behov av det, säger Andrew Holmes.
Processchemat för slamhanteringen är minst sagt imponerande och inte helt olikt komplexiteten för slam hos avloppsreningsverk. Ultrafilter används även här för att rena spolvatten.
– Efter förtjockning i centrifug blir det cirka 30 kubikmeter slam varannan månad, berättar Andrew Holmes.
Övervakning och mätning av alla nödvändiga parametrar sker på flera ställen i processen bland annat med avancerade mätare från S::can. Signaltestningen pågår vid tiden för vårt besök så att allt sedan kommer att fungera i SCADA-systemet från Cactus Utilities, som finns för styrning och övervakning av verket.
Vattenverksprojektet har genomförts i den populära formen partnering med NCC som huvudentreprenör. Tanken med partnering är att man tillsammans hanterar den satta budgeten och försöker få så mycket »bygge« som möjligt för pengarna. I Kungälv har det dock visat sig nu att prognosen pekar på en kostnadsökning med 33 miljoner från den satta budgeten på 340 miljoner kronor totalt för projektet. Frågan är vem som ska stå för detta.
– Vi förhandlar just nu med NCC om hur ansvaret för fördyringen ska fördelas. Där är vi inte riktigt överens än, säger Anders Holm, teknisk chef i Kungälv och berättar om vad som i huvudsak ligger bakom kostnadsökningen:
– Det var sämre geotekniska förutsättningar än vad vi kände till när prislappen sattes. Vi fick byta metod och schakta istället för borra för intagsledningarna. Bara det blev tolv miljoner dyrare. Sen har underleverantörskostnaderna för styrteknik, maskin och VVS blivit 17 miljoner dyrare.
Det finns omfattande planer för VA-utbyggnad med ett 40-tal olika projekt vad gäller såväl vatten, som avlopp. Det inventerade behovet för tio år framåt ligger kostnadsmässigt på 1,1 miljard, medan politiken hittills bara har beviljat 600 miljoner fram till år 2024.
Ale kommun, med 30 000 invånare och en större snabbväxare än Kungälv, får redan sedan tidigare vatten från Kungälv och det fortsätter med nya verket. Meningen var att Stenugnsund och Tjörn också skulle ha kopplats på redan i år, men så blir det inte. Bygget av den drygt 20 kilometer långa ledningen dit, i sex delsträckor, är inte klart förrän någon gång 2020 – 2021. I alla fall som planeringen ser ut just nu med vilka orter som är prioriterade.
– Vi trodde vi hade lagt pusslet klart hur projekten skulle prioriteras, men det hade vi inte. En sista genomgång visade att vi måste göra nya prioriteringar. Det är en utmaning att få ihop alla behoven i bästa ordning. Det blir också alltmer klart att vi inte kan bygga i den takt vi önskar för att täcka behoven, säger Anders Holm.
Infiltrationstäkterna Dösebacka och Lysegården kommer eventuellt att sparas för att kunna användas som ytterligare buffertförråd ifall det skulle bli plötsliga större föroreningar i Göta älv, exempelvis dieselutsläpp, som inte hinner åtgärdas eller elimineras på de 24 timmar som magasinen i nya verket klarar.
