EU-kommissionens förslag till revidering av dricksvattendirektivet ger en alltför stor detaljreglering. Det anser såväl SKL som Svenskt Vatten i sina remissvar.
Nu har både SKL och Svenskt Vatten lämnat remissvar angående förslaget till omarbetning av EU:s dricksvattendirektiv. De är båda positiva till delar av förslage men tycker att det är för detaljinriktat. Deras budskap är att det måste lämnas mer utrymme för medlemsstaterna att själva få bestämma över hur kvaliteten på dricksvatten ska regleras.
– Självklart ska alla ha tillgång till säkert dricksvatten. Det är bra att EU sätter de övergripande målen, men Sverige har i grunden ett säkert dricksvatten och en nationell syn på hur dricksvatten ska produceras som skiljer sig från europeisk praxis. Vi anser därför att frågan om tillgång på dricksvatten måste kunna behandlas av varje medlemsland, säger Lena Micko, ordförande för Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), i ett pressmeddelande.
Branschorganisationen Svenskt Vatten skriver att de håller med Sveriges kommuner och landsting om att rapportering, administration och annan byråkrati behöver begränsas och om att EU bör överlåta på varje land att uppfylla initiativet om allas rätt till vatten efter landets egna förutsättningar.
EU:s inställning att rätten till dricksvatten enbart ska utgå från offentligt vatten fungerar inte i Sverige, menar SKL. I Sverige har ungefär 15 procent av befolkningen inte kommunalt vatten och det finns många små vattenproducenter.
– SKL bedömer att det skulle krävas orimligt mycket administration och medföra ökade kostnader för kommunerna om alla vattenproducenter och brunnar skulle omfattas av regleringarna i direktivet. Det skulle drabba hushållen och redan ekonomiskt pressade kommuner, säger Lena Micko.
Kommuninvånare är i regel nöjda med sina enskilda dricksvattenlösningar. Att alla skulle ha tillgång till offentligt vatten är inte rimligt, eller något som invånarna i särskild stor utsträckning efterfrågar.
SKL ställer sig kritisk till ett flertal punkter i det nya direktivet, bland annat saknas det en tydlig flexibilitet för små dricksvattenproducenter. Reglerna kring material i kontakt med dricksvatten måste ha en tydlig hälsoaspekt. Staten bör också ta ett större ansvar när det gäller kontroll av enskilda brunnar och hjälpa till med vägledning till små dricksvattenproducenter.
SKL vill samtidigt ha ett större ansvar från näringslivet. SKL anser att en del av den totala kostnaden för reningen av dricksvatten bör påföras tillverkare av särskilt problematiska ämnen. Dricksvattenproducenter bör stå för en del av kostnaden men läkemedels- och, kemikaliebranschen bör stå för en del av kostnaden, en fråga som även Svenskt Vatten nämner i sitt remissvar. (EW)
Läs mer:
