Två tredjedelar av det italienska ytvattnet är förorenat, och en femtedel har värden som kan anses direkt farliga för hälsan. Det visar en undersökning från det italienska miljöverket, Ispra. På en del ställen har nästan allt vatten visat sig vara förorenat.
Inom det italienska jordbruket används över etthundratrettio tusen ton olika bekämpningsmedel varje år. Lägg sedan till alla medel som används inom industrin för att bearbeta olika material, som till exempel arseniken som används inom skogsindustrin, plus allt hushållen gladeligen spolar ner i sina avlopp eller sprider i sina trädgårdar. Det ger en rejäl grogrund för förorenat vatten.
Undersökningen, som gjordes av Ispra för två år sedan, hittade 175 olika förorenande ämnen. Den nya plockade fram 224, mer eller mindre farliga, ämnen.
– Jag tycker helt klart att vi ska larma om situationen. Att två tredjedelar av ytvattnet är förorenat är oerhört allvarligt, säger Pietro Paris, som varit ansvarig för Ispras undersökning.
– Det är dags att vakna och börja förebygga föroreningarna, istället för att hitta dem i vattnet. Vi vet inte exakt vad dessa ämnen egentligen gör med naturen, djuren och människorna i långa loppet, och därför måste vi leta efter sätt som åtminstone kraftigt begränsar deras spridning.
Från 2003, när Ispra började med undersökningarna, till i dag har andelen förorenat ytvatten ökat med en femtedel och grundvattnet med en tiondel. Detta trots att försäljningen av kemiska bekämpningsmedel ständig går neråt, om än långsamt. De senaste 15 åren har förbrukningen gått ner med tio procent.
– Varje gång vi gör dessa undersökningar ökar andelen förorenat vatten, eftersom vi utökar sökningsområdet och även de ämnen vi letar efter. Eftersom vi fortfarande inte har en hundraprocentig täckning är det troligt att siffrorna i verkligheten är ännu högre. Vi hittar alltså inte till största delen nya föroreningskällor, utan upptäcker dem som redan existerar, förklarar han.
Problemet med de här vattenkontrollerna är att de inte fungerar lika bra över hela Italien. Medan vissa regioner gör utbredda kontroller, har andra bara några få. Därför är det svårt att få grepp om hur föroreningarna ser ut över hela Italien, men däremot visar undersökningen att problemet är utbrett och att situationen inte blir bättre.
Området runt floden Po har ett utbrett kontrollsystem och har därför höga siffror när del gäller föroreningen. Men på vissa ställen i Toskana och dess grannregion Umbrien har upp till 95 procent av ytvattnet visat sig vara förorenat.
– Jordbruksområdena, som är en tredjedel av Italiens yta, är oftast de mest förorenade. Men vi får inte glömma spridningseffekten från molnet som kommer under besprutningen och som kan flytta sig även längre bort, säger Pietro Paris.
Den senaste undersökningen visar även att en tredjedel av grundvattnet har problem med otillåtna kemikalier. Det som oroar experterna mest i dag är att en stor del av det förorenade grundvattnet tillhör det som alla trott varit mest skyddat, eftersom det ligger under skikt som inte är det minsta porösa.
Det har även kommit fram att allt fler vattenprover visar upp flera olika förorenade ämnen. Många av proven hade tiotals föroreningar, och ett prov hade så många som 48 olika farliga ämnen. Detta ökar giftigheten av alla inblandade ämnen, jämfört med om de finns en och en, men det finns ingen forskning om hur en sådan cocktail verkligen påverkar oss och naturen.
– Jag ser ett problem med att användandet av dessa ämnen ofta inte är densamma som det var tänkt när tillståndet gavs. Då räknas det med att en viss mängd ämne kommer att användas, men i praktiken blir det ofta mycket mer, och kanske just tillsammans med andra ämnen, förklarar Pietro Paris allvarligt.
Vattenproven tas av de regionala miljöbyråerna, och sammanställs sedan av Ispra. 29220 prov har tagits på 3800 olika ställen, och sedan har 1,35 miljoner olika typer av analyser gjorts på dem. Ispra ville ha svar om fyra hundra olika verksamma ämnen, och har gett noga riktlinjer om hur och när proven skulle tas.
I vattnet har även en rad förbjudna ämnen hittats.
– Det behöver inte innebära att de fortfarande används. Att ett ämne förbjuds innebär ju inte att det försvinner från vårt vatten. De flesta blir kvar länge, säger Pietro Paris.
Alla ämnen söks inte inom alla regioner. Det är till exempel bara två regioner, Lombardiet i norra Italien och Toskana, som sökt efter glysofater, men där har ämnet visat sig vara oerhört spritt och den vanligaste föroreningen. Glyfosaterna finns i närmare 40 procent av det testade ytvattnet, och dess nedbrytningsprodukter i över 70 procent.
Enligt Världshälsoorganisationen är glyfosaterna cancerframkallande, medan Efsa (den europeiska organisationen för livsmedelssäkerhet) inte alls håller med. EU-kommissionen har ännu inte tagit något beslut om bekämpningsmedlet ska förbjudas eller inte.
På det hela taget står växtbekämpningsmedlen för den största delen av föroreningarna. I ytvattnet har det bland annat hittats metolachlor (ogräsbekämpning), tricyclazol (som används mot svamp på risodlingar) och terbutylazin (som används mycket för slybekämpning vid trädodling). I grundvattnet finns även bentazoner (ogräsbekämpning), metalaxyl (svampmedel) och atrazin (som används inom majs- och sockerbetsodling).
– Alla vi som arbetar med vatten vet ju att dessa ämnen agerar på livsnödvändiga processer och att de kan döda även om de inte syns, konstaterar Pietro Paris.
