Ämnen från klorering vid vattenverk kan reagera med naturligt organiskt material (NOM) så att biprodukter skapas. Med avancerad teknik har forskare vid Linköpings universitet kunnat detektera nya ämnen – i unika kombinationer för enskilda vattenverk.
Även om användningen av klor vid vattenverk gått ned markant i Sverige sedan 1900-talet, så används klor fortfarande på sina håll inom dricksvattenberedningen. Forskare vid Linköpings universitet har undersökt problem som kan uppstå med att potentiellt hälsoskadliga biprodukter bildas när klorrester reagerar med naturligt organiskt material i vattenförsörjningen.
– Klorering är inte alls dominerande idag som mikrobiell barriär. Det är många vattenverk som har gått bort ifrån klorering. Däremot är monokloramin ganska vanligt för att motverka tillväxt ute på distributionsnätet, berättar Daniel Hellström, kvalitets- och utvecklingschef vid Norrvatten, för Cirkulation. Norrvatten har ett av de vattenverk som ingår i studien.
Idag kontrolleras några biprodukter från klorering i dricksvattnet. Det gäller bland annat trihalometaner som är reglerade i vattenlagstiftningen. I den aktuella forskningsstudien har forskare vid Linköpings universitet samverkat med fyra vattenverk för att hitta tidigare okända effekter och ämnen.
– Med hjälp av avancerade tekniker har vi kunnat spåra ytterligare ämnen, som detekterats på molekylär nivå. Det visade sig att den största delen av biprodukterna var unika för varje vattenverk. Det innebär att specifika förutsättningar på varje vattenverk påverkar vilka biprodukter som bildas, säger Anna Andersson, doktorand vid Tema Miljöförändring vid Linköpings universitet, i ett pressmeddelande.
Under ett års tid har hon i tätt samarbete med de deltagande vattenverken, som har olika råvatten och reningsprocesser, utfört provtagning på vatten. Såväl ytvattenverk som grundvattenverk finns med i den undersökta gruppen. Resultatet visade att även vid de vattenverk där de reglerade trihalometanerna inte kan uppmätas, fanns en stor variation av biprodukter.
Forskarna kunde också spåra en stor variation av biprodukter hos de vattenverk som använder kloramin, en mildare form av klorering, i reningsprocessen. Norrvatten har en låg dos monokloramin som sista åtgärd i beredningsprocessen när vattnet egentligen är färdigrenat. Ett av huvudskälen till det är att följa lagstiftningen i dricksvattenföreskrifterna.
– Vi är inte bekymrade över de här resultaten som sådana. Vi följer utvecklingen när det gäller kemiska ämnen generellt. Därför är vi med i forskningsprojektet Safedrink och vi kommer fortsätta ett samarbete med SLU för att titta på olika testmetoder. Det finns idag ingen standardiserad testmetod utan det utvecklas nu i olika forskningsprojekt, berättar Daniel Hellström.
Forskarna i Linköping menar att den stora variationen av biprodukter gör det svårt att veta hur man på bästa sätt ska minska den eventuella hälsorisken från dessa ämnen.
– Ibland talar man om cocktaileffekten, och det är vad detta handlar om. Vad vi behöver förstå är hur vi kan minska risken från hela blandningen av ämnen. Risken från biprodukterna som nu kartlagts är okänd, men den potentiella risken är motiv nog att arbeta mot minskad biproduktsbildning, säger Anna Andersson.
– Vi har omfattande mätning på många kemiska ämnen och försöker ligga så nära forsknings- och utvecklingsfronten som möjligt för att kunna göra så bra bedömningar som möjligt av eventuella hälsostörande ämnen. Just den här forskningsstudien känner vi oss inte oroade av. Det här är istället intressant kunskap som tillförs, kommenterar Daniel Hellström.
Klorering är historiskt ett av våra viktigaste skydd mot bakterier i dricksvattnet och kloret har fortsatt en viktig funktion för att ge god vattenkvalitet genom ledningsnätet hos många vattenproducenter. Linköpingsforskarna vill nu fortsätta studera hur man ska fortsätta använda kloreringen effektivt och samtidigt minska exponeringen av oönskade biprodukter.
– För vår del är det viktigt att följa den här utvecklingen och vi vill ha ett fortsatt nära samarbete med forskare, både på Linköpings universitet och SLU och på andra ställen där man är duktiga på att hjälpa till med den här typen av bedömningar. För oss är det viktigt att alltid kunna leverera ett hälsosamt dricksvatten, avslutar Daniel Hellström.
De vattenverk som bidragit till forskningen är Tekniska verken i Linköping, Nodra i Norrköping, Norrvatten i Stockholm och, VA Syd i Malmö. Analyserna genomfördes i samarbete med forskare vid Helmholtz forskningscentrum i München, och vid University of Maryland, USA.
Den teknik som forskarna använt för att analysera vattnet är ultrahögupplöst masspektrometri. Tekniken innebär att man inte behöver leta efter kända ämnen. Istället kan massan hos molekylerna i ett prov bestämmas så exakt att man får reda på vilka atomer varje molekyl består av.
Studien har finansierats av Formas (statens forskningsråd för hållbar utveckling). Resultaten är publicerade i Environmental Science: Water Research & Technology. (EW)
Läs mer:
Waterworks-specific composition of drinking water disinfection by-products (Environmental Science: Water Research & Technology)
