Annons Kamstrup 2024

Roland Hagelin, Magnus Eliasson och Jonas Ekström är stolta medarbetare i en organisation med spritt ansvar.

Bättre resultat med hjälp av delat ansvar

Cirkulation 1/18

Hos Norrköping Vatten och Avfall delar personalen på ansvar och arbetsuppgifter. Under en tio-årsperiod har arbetet styrts mot det gemensamma målet: ett bra resultat av verksamheten. Idag nås också gräns- och riktvärden mer effektivt än tidigare.

Text/Tomas Carlsson

Utan att tveka säger automationstekniker Jonas Ekström vid Slottshagens reningsverk i Norrköping:

– Jag är här för att rena vattnet.

Här har ansvaret spridits ut till dem som gör det praktiska arbetet och åtgärdar problemen. Det finns inget mellanled med ingenjörer. Alla kan det mesta.

Julen står för dörren när Cirkulation besöker Slottshagens reningsverk mellan Bråviken och huvudfåran av Motala Ström. Snön från senaste nederbörden har nyss smält bort, men fontänen vid entrén liknar mest ett slott av is. Varje morgon samlas hela personalen för att informera varandra om vad de ska ska arbeta med under dagen och tittar på analysresultaten för att se hur gårdagens arbete gick.

– En del har undrat varför vi lägger 30 minuter varje morgon på möte, men jag förklarar att det är för att vi ska göra rätt saker de andra 7,5 timmarna av dagen, säger Magnus Eliasson, gruppchef för avlopp inom Norrköping Vatten och Avfall AB.

– Ibland skrattar vi och har kul. Det är viktigt att ha roligt också. De flesta här åker till jobbet för att de tycker att det är roligt.

Att teknikerna roterar mellan arbetsuppgifter gör också jobbet spännande och befriat från tristess. Dessutom gör det att många vet mycket och kan hoppa in för varandra när det behövs.

Teamet på 18 personer har ansvar för det stora reningsverket dimensionerat för 200 000 pe, samt för nio andra mindre reningsverk. Till det kommer 194 pumpstationer. Ledningsnätet för avlopp sträcker sig totalt cirka 80 mil.

Det var för tio år sedan som dåvarande enhetschefen Maria Rothman introducerade tankarna om att skjuta ut ansvaret på alla. Innan dess fanns det drifts- och processingenjörer som gav order om vad som skulle göras »ute på fältet«.

– Nu åker de alla ut istället och tittar, känner och luktar. Sen bestämmer var och en själv över eventuella ändringar, men efter en gemensam samsyn om hur verket ska drivas, förklarar Magnus Eliasson.

Alla har fokus på en enda sak, rent vatten, oavsett om det är en elektriker eller instrumentansvarig. Varför är vi här och hur jobbar vi? Det är frågorna som varje person i teamet ska svara tveklöst på om de så väcks mitt i natten. Vilket de faktiskt också kunde när Cirkulation lite försåtligt testade att ställa frågan till några medarbetare ute bland bassängerna. »Vi renar vattnet«, blev det blixtsnabba svaret.

– Genom att vara delaktiga, prata med varandra och hjälpas åt har vi blivit duktiga på det vi gör. Man kan komma långt på att förstå problemet istället för att lägga pengar på maskiner som ska lösa det, säger Magnus Eliasson.

Han berättar att från en situation där gränsvärden och riktvärden regelbundet överskridit kravnivåerna, har det fokuserade samarbetet lett till att de senaste tre åren är det bara ett BOD värde på ett mindre verk som har överskridit kraven.

Vid samlingen på morgonen går de laget runt och alla får säga sitt. Och man diskuterar: »varför har kvävet ökat lite?«, »är det dags att höja susp-halterna lite?«, »ventilen behöver öppnas«, och så vidare.

Annons Alnarp Cleanwater Alnarp Cleanwater

Utöver att alla är ansvariga för Slottshagens verk, har alla drifttekniker eget ansvar för varsitt av de nio mindre verken. Dessa verk besöks en gång i veckan.

– Vi är förlåtande mot varandra om något blir fel. Man måste våga för att lära sig. Blir något fel så blir det rätt nästa gång, säger Magnus Eliasson.

Drifttekniker Roland Hagelin, som varit på verket ett par decennier, kan bekräfta:

– Den som aldrig gör fel, gör inte mycket. Vi letar aldrig efter syndabockar, utan fokuserar på hur saker ska bli rätt. Om något fel är återkommande så bildar vi en grupp som undersöker det närmare, säger han.

Han berättar att de exempelvis under de senaste åren lyckats reducera antalet larm från kontroll- och styrsystemen. Även om larmen ofta inte varit av högsta prioritet, så är det irriterande med återkommande larm om att till exempel kommunikationen mellan systemet och givarna inte fungerar. Det tar tid att hantera.

Under dagarna har medarbetarna kontakt med varandra när något uppstår som måste åtgärdas akut. Den som är specialist på just det området kallas då. Är det inte akut läggs istället en arbetsorder i underhållssystemet Idus. Vem som helst kan lägga en order som hamnar på en arbetskamrat. Varje måndag går de igenom arbetsordrarna tillsammans och planerar in dem för veckans arbete.

Varannan onsdag är morgonmötet något de kallar trivselmöte. Då finns det tid att “lufta” sådant som påverkar trivseln. Det kan vara bagateller som ludd i torktumlaren, men också sådant som att tömma bilarna efter varje uppdrag eller se till att de är tankade.

– Det kan verka som ett gnällmöte, men vi tar upp saker som funkar bra också, förklarar Magnus.

De andra onsdagsmötena ges istället tid för någon slags utbildning, då ofta någon kommer och berättar om ny teknik eller någon ny verksamhet. Verket är en del av samma kommunala bolag som även har hand om vatten och avfall. Vid senaste utbildningstillfället kom någon från avfallssidan och berättade.

Är det större projekt så finns det utanför verkets driftsorganisation resurser för projektplan, projektgrupp och projektledning. En sådan jobbar exempelvis nu med att tillsammans med en extern konsult bygga om kvävereningens SBR med aktivt slam till en anammoxprocess där nitritet omvandlas direkt till kvävgas, med rejält minskat luftningsbehov som följd. Det sänker energiförbrukningen rejält. Samtidigt produceras energi med en ORC-anläggning för rötgasen, där både el och fjärrvärme för verket framställs.

– I och med att verket går så bra hinner vi fokusera mera på tekniker för att spara energi och minska kemikalieförbrukningen, säger Magnus Eliasson.

Dokumentationen är dock ett dåligt samvete för Magnus Eliasson. Han för anteckningar i en dagbok vid mötena, men det görs inga protokoll.

– Baksidan med att vara många praktiker är att det inte skrivs så många rapporter som det kanske borde. Risken är att samma misstag görs flera gånger, och det har säkert hänt. Men det viktiga är att växla över erfarenheten när folk går i pension genom att nya får gå parallellt en tid, säger han.

Kemister, process- och driftingenjörer lyser alltså med sin frånvaro bland personalen på Slottshagens verk.

Om du fick anställa en till, vilken yrkeskategori skulle det då vara?

– Då skulle jag välja en kombinerad drifttekniker och mekaniker, avslutar Magnus Eliasson.

Annons Wateraid