Nu förändras underhållsarbetet i VA-branschen. Genom att få det förebyggande underhållet att dominera ska akututryckningar minimeras. Att nå dit handlar om att besätta och kompetensutveckla organisationerna. Forskningen går också rasande fort, handledningar och rapporter kring underhåll kommer i en strid ström.
2020 kom Svenskt Vattens rapport om investeringsbehovet inom VA. »23 miljarder kronor (i dagens penningvärde) behöver investeras varje år de kommande 20 åren för att kunna säkerställa att infrastrukturens funktion upprätthålls«, börjar rapporten med. Allt är dock inte underhåll. Hälften av det anges vara reinvesteringar i befintliga anläggningar. Investeringstakten anges behöva öka med 40 procent. Höga statsbidrag vid anläggandet, samt en alltför hög avskrivningstakt i förhållande till förslitningen har lett till för låga VA-taxor i decennier och där anges underhållsunderskottet bero på »att organisationerna inte varit utformade för den högre investeringstakt som krävts«.
Cirkulation har varit i kontakt med en lång rad personer i branschen för att undersöka varför det är som det är och hur det kommer att bli. Det har i många år talats om eftersatt underhåll, men ingen vill bekräfta slutsatsen av ett sådant påstående, nämligen att underhållet skulle ha misskötts tidigare, på 1990-talet till exempel. Istället är uppfattningen att inte titta bakåt, utan istället nu verkligen, med hjälp av bland annat digitaliseringen, ta reda på hur det ligger till och hur organisationerna ska kunna bli proaktiva istället för reaktiva.
Det reaktiva handlingssättet kan sägas handla mest om rörnäten. De uppges också vara 75 procent av investeringarna i VA-anläggningar. Till det kommer pumpstationer, reservoarer och processverk, som är de resterande 25 procenten av anläggningarna.
I två nya satsningar från Svenskt Vatten är inriktningen att förändra underhållsstrategierna så att de mer liknar industrins metoder och synsätt. Det betonas att skilja tydligt på förebyggande underhåll och avhjälpande underhåll, samt att strategiskt skilja på ren driftverksamhet från underhållsverksamhet: något som ibland klumpas ihop under beteckningen »drift & underhåll«.
Publikationerna Effektivt underhåll av VA-system (P113), samt Förnyelseplanering för VA-ledningsnät (P116) blev klara i slutet av förra året efter flera års arbete tillsammans med branschfolk.
Walter Jonasson, som nu är underhållschef hos Vakin, har varit med i en referensgrupp som tagit fram material. Han berättar varför han tror att VA-branschen inte utvecklat samma underhållsstrategier som industrin.
– En fabrik finns på ett begränsat område, medan VA-anläggningen har stor och komplex utbredning. Dessutom är anläggningen till stora delar dold under marken. Till det kommer tidsperspektivet. Vi jobbar med saker som ska hålla upp till 100 – 150 år, medan inom industrin så byts en maskin ut kanske redan efter 10 – 15 år. Det vi jobbar med är ofta över 50 år gammalt så det blir som en sorts modern arkeologi, förklarar han.
VA-branschen har satsat mycket på redundans istället, delvis på grund av kravet på leveranssäkerhet. Att ha dubbla pumpar ger då möjlighet att köra tills det rasar och då laga eller byta ut när det blivit trasigt, utan avbrott.
– När vi har överdrivet stor kapacitet i våra anläggningar blir inte proaktivitet lika viktigt. Men om underhållskostnaderna är en av flera viktiga parametrar blir det intressant med ett riskbaserat arbetssätt från idé till avveckling, säger Walter Jonasson.
Ett exempel på förändrat synsätt skulle kunna vara att upptäcka att en läckande ledning är helt onödig i systemet. Istället för att laga läckan skulle man då helt enkelt bara kunna stänga av den.
Magnus Bäckström har varit projektledare för underhållshandledningen och han betonar att ett förebyggande synsätt måste finnas i hela organisationen, inte bara hos en enstaka utsedd underhållsexpert.
– Det gäller att ställa om alla till rätt tänkesätt, mindset, i allt från tidig planering till riskbedömning och konsekvenstänk, säger Magnus Bäckström.
Han talar om begreppet asset management, tillgångsförvaltning, och jämför industrin med VA-förvaltningen:
– Oj, en läcka, och så finns det i personalens DNA att åka ut och laga den, istället för att ta reda på varför det blev en läcka och planera för att fler inte ska uppstå. Inom industrin som ofta har vinstintresse är underhållstänket mer välutvecklat så att maskinerna inte står stilla jättelänge, säger Magnus Bäckström.
Han slutade på Svenskt Vatten vid årskiftet för att då istället bli VA-strateg hos Bodens kommun. Då är det intressant att höra hur underhållssituationen är där.
– Vi utvecklar just nu vårt arbetssätt och det finns planering för förnyelse av ledningsnät med en tidshorisont om cirka fem år. Bland kunskaper jag tar med mig är analysen av behoven och fel, samt hur viktigt det är med riskbegreppet. Det finns en hel metoder som man kan börja använda för att ’få ut mer’ av sina data och sin statistik som i princip alla i VA-sverige samlar dagligen och årsvis. Det gäller att skapa en struktur för det här, och få alla med på tåget och se nyttan.
– En särskild krydda just nu är en enorm samhällsomvandling och stora utbyggnadsprojekt till följd av stora industrietableringar och en enorm bebyggelseexpansion på kort tid. Det är en historisk möjlighet att pröva smart samordning med annan infrastruktur, påpekar Magnus Bäckström.
– Poängen är att ta reda på hur det verkligen ser ut och förebygga så att avbrottstiden blir kortare, säger Tommy Giertz, som är strategisk utredningsingenjör på Stockholm Vatten och Avfall.
En enhet på Stockholm Vatten började jobba med den så kallade industrimodellen för underhållet och gick från att vara hundra procent reaktiva runt 2015 till att idag vara nere på tre procent avhjälpande underhåll och 97 procent förebyggande. Ett annat hjälpmedel som kan förbättra det förebyggande arbetet är artificiell intelligens, AI, som efter 2015 utvecklats mer och mer.
– Vår AI-modell funkar så att varje gång vi har en läcka ökar precisionen när vi matar in data om händelsen. AI-modellen är aldrig hemma och är sjuk, eller går i pension, säger Tommy Giertz.
En intressant synpunkt från honom är att VA-näten i svenska städer är väldigt olika. Det är flera parametrar som ålder, komplexitet, materialval, kvalitet, genomfört underhåll, genomförda investeringar och anläggningssätt som skiljer.
– I Stockholm började nätet byggas ut 1856 och i exempelvis Upplands-Väsby i stor skala cirka 1960 – 1970. Det är 120 års skillnad och därför helt olika behov, påpekar Tommy Giertz.
Som Cirkulation berättat tidigare kunde man i ett projekt i Malmö få hög träffsäkerhet genom att erfaret folk var ute och lyssnade på utvalda punkter i nätet för att hitta vattenläckor, men det är mera tveksamt om det fungerar lika bra i de största städernas mera komplexa rörnät.
– Fördelen med exempelvis AI-teknik inom läcksökning är att samtliga ledningar i ett vattenledningsnät kan bedömas på samma vis samt att tillkommande data snabbt kan förbättra analysen. Träffsäkerheten i en modell blir dessutom bättre med tiden. I Storbritannien pågår försök med att förutom att visa vilken ledning som kommer att få en läcka även bestämma tidpunkten för en kommande läcka, berättar Tommy Giertz
Faktorn som påskyndat viljan att ändra synsätt är således att AI de senaste 5 – 6 åren utvecklats på ett närmast framrusande sätt.
– Vi har samlat in data i flera årtionden men inte kunnat använda det fullt ut. Idag inte bara bubblar det kring AI, det fullständigt kokar. Vi kan sammanföra informationen från många olika datalager, exempelvis GIS-information och underhållssystem från verken, och göra smartare analyser för vad nästa åtgärd ska vara, säger Walter Jonasson hos Vakin.
Ett exempel är när de jämförde videoinspektion mellan en operatör och ett AI-system. AI gjorde sex gånger fler noteringar än operatören.
– Bland annat noterade inte operatören en liten vattendroppe som kom uppifrån, vilket AI-systemet noterade som ett inläckage av mindre allvarlig art. Killar och tjejer på universiteten studerar sånt här och i framtiden kanske vi anställer mer folk som är duktiga på analyser eller AI, säger Walter Jonasson.
Inom industrin görs vibrationsanalyser på maskiner för att förutse kommande underhåll, men sådana är inte vanliga på exempelvis pumpar inom Vakin. Frågan är om det behövs ett annat synsätt även hos leverantörerna av utrustning.
– Vi som anläggningsägare kan ställa krav på utveckling av ny teknik. Idag kan leverantörerna tillhandahåll spårningsutrustning för underhåll både på anläggningar och ledningsnät. Ställer vi inte frågan så kommer det inte, förklarar Walter Jonasson.
Alla vi talat med är övertygade om att vinstintresset inom industrin är det som drivit fram mera strategiskt underhåll. Inom kommunal organisationer finns inget vinstintresse, men med industriella nyckeltal även inom VA skulle underhållskostnaderna kunna ge en bild av hur effektivt anläggningarna förvaltas.
– Det är ju ett monopol och kunderna måste betala vad det kostar. Men vi behöver jämföra vår verksamhet med nyckeltal inom exempelvis processindustrin för att värna våra anläggningar, resurshålla med våra tillgångar och arbeta hållbart. Då skapas ett verkligt yttre tryck som hjälper oss att påverka där det gör störst nytta, säger Walter Jonasson.
Just nu finns det rader av forsknings- och utvecklingsprojekt som rör underhåll, men det är inte helt klart hur mycket pengar som satsas på det. En drygt ett år gammal promemoria från Svenskt Vatten sammanfattar då VA-relaterade forskningsmedel de senaste tio åren till cirka 100 miljoner per år i statliga pengar, främst då från Energimyndigheten, Formas och Vinnova, men även Forte, Hav, MSB, SIVL och Vetenskapsrådet. Till detta kommer en uppskattning om drygt 60 miljoner från aktörer som SVU, Sweden Water Research och VA-huvudmännen. Privata aktörers forskning går inte att uppskatta.
– Vi kommer under våren att göra en omvärldsanalys av alla nationella FoU-projekt som är kopplade till VA-sektorn, berättar Anna Norström, utvecklingsledare hos Svenskt Vatten Utveckling, SVU.
Det kan bli en komplex bild då många projekt och plattformar hakar i varandra. Vi har de fyra forskningsklustren med sina kopplingar till universiteten och VA-aktörerna. Till det forskningsprogrammet Mistra Inframaint med sina många delprojekt, varav många hakar in i andra aktörers aktiviteter.
– VA-branschen är väldigt bra, för det finns ingen konkurrens och man kan alltid fråga någon annan. Det finns ett nätverkande kring arbetssätt, metoder och processer. Det gäller att få den kunskapen som finns hos enskilda person in i de nya digitala smarta systemen, säger Anna Norström, som tror stenhårt på att AI och maskininlärning kommer att bidra till att vi arbetar smartare med underhållsfrågor.
– Det är viktigt att sprida den kunskapen så att alla kommuner kan vara med och slippa göra hela utvecklingsresan själva.
Underhåll, har stort fokus på rörnätet, men det finns även skrifter för andra delar av VA-installationerna. En sådan är SVU-rapporten »Underhållsplanering för betongkonstruktioner i vattenverk«. 85 procent av vattenverkens bassänger är byggda i betong, som mycket långsamt bryts ned även av vatten. Rapporten är tänkt att minska akuta eller oväntade underhållsinsatser och därmed också minska underhållskostnaderna.
Under våren kommer också Kontroll- och bygghandledarboken VA, en fortsättning på Projekthandboken VA, till hjälp för byggledare inom VA. På gång är också rapporterna Utveckling av strategiskt beslutstöd kring tillskottsvatten, samt Säkra och snabba ledningsnätsarbeten.
Det jättestora forskningsprogrammet Mistra Inframaint, med sina 25 delprogram med stark koppling till underhåll, går snart in i en helt ny fas. De projekt som är igång är i avslutningsfasen och våren 2023 startar fas två med helt nya forskningsprojekt.
– Vi håller på och förbereder en halvtidsutvärdering inklusive programplan inför den andra fasen, säger Lars Marklund, forskare på Rise och sedan ett år programchef för Mistra Inframaint.
Första fasen hade en budget på cirka 80 miljoner, och andra fasen väntas bli ungefär i samma storleksordning.
– Vi samlar in olika projektidéer, dels från de som är med i programmet, men även från andra aktörer som har kunskaper som är viktiga. Inriktningen blir densamma, men det har hänt saker i samhället som vi behöver beakta, exempelvis mer fokus på klimatanpassning och utvecklingen inom digitalisering och AI, förklarar Lars Marklund.
De kommer att fokusera mycket mera på organisationernas kapacitet och förmåga att ta till sig ny teknik, samt hur man bäst säkrar att det finns rätt kompetens.
Ett konkret exempel på pågående projekt är att titta närmare på värdet av att minska tillskottsvatten i avloppet.
– Det som är bra med programmet är att det är konkret tillämpbar forskning som är behovsstyrd och ligger nära användarna, säger Lars Marklund.
De tittar också närmare på hur man sprider kompetens inom branschen.
– Ordning i Rörann togs fram av Stockholm Vatten, men hur gick spridningen till flera andra VA-organisationer till? Det är något vi undersöker, berättar Lars Marklund.
Exempel på andra nya projekt som startat är:
• Metoder att identifiera läckage i dricksvattennät med hjälp av AI och IoT.
• Historisk studie av regimer och dominerande modeller för byggande och förvaltning av kommunalt VA respektive gata/väg.
• Användning av hållbarhetsindex för utvärdering av kommuners VA-underhåll.
• Färdplan för digitalisering av VA-organisationer.
Ett av de slutförda projekten hos Inframaint handlar om hur företag påverkas av avbrott i vattenförsörjningen. Rapporten heter Värdet av vattenförsörjning. En studie av hur svenska företag påverkas ekonomiskt vid avbrott i vattenförsörjningen. 1400 företag tillfrågades 2019 – 2020 om hur ett avbrott på några timmar upp till en månad påverkar det mervärde som företaget kan producera, samt hur lång tid det tar innan verksamheten flyter på normalt efter att vattnet kommit åter. Resultatet kan användas för att räkna ut nyttan av riskreducerande arbete i underhållet.
Annika Malm var Inframaints första programchef och den som drog igång projektet. Hon är nu verksamhetschef för vatten och avfall i Kungsbacka kommun. Annika är också en av dem som var med i arbetet med handledningen Förnyelseplanering för VA-ledningsnät.
– Det jag tog med mig hit är hur viktigt det är att ha koll på sin anläggning och tänka framåt. Vi har gjort klart planen för förnyelse och investeringar, samt sett till att det finns en organisation som kan genomföra det, berättar hon, men tillägger:
– När jag tittade på nyckeltalen såg jag att ojdå här är allting bra redan. Det fanns mycket kompetens här, men vi är en växande kommun så vi måste ha strukturer för fler och fler medarbetare.
Cirkulation har tidigare berättat om projektet Pipe status, som gick ut på att utvärdera möjligheten att hitta de sämsta delarna av en ledning utan att behöva gräva eller avbryta driften. Det är nu avslutat och slutrapport har gjorts. Via Sweden Water Research har det projektet sedan levt vidare i andra projekt.
– Pipestatusprojektets grundtankar är idag nära kopplat till frågan om digitalisering, att med hjälp av AI och andra metoder förstå var de svaga punkterna i nätet är. När Pipestatus formulerades 2015 var digitaliseringen inte så långt kommen. Det konkreta arbetet bedrivs idag ute hos våra ägare. Future City Flow, Ordning i Rörann, Mistra InfraMaint med flera, är exempel på projekt, medan det även utförs en hel del försök med nya metoder i form av »proof of concept« eller liknande, säger Jesper König som tidigare var projektledare för Pipestatus, men nu är senior projektledare på Sweden Water Research, det gemensamma FoU-bolaget för NSVA, Sydvatten och VA Syd.
Det är bra fart i underhållsbranschen med andra ord!
