Brunifieringen ökar i svenska sjöar. I en avhandling vid Lunds universitet om orsaken till brunfärgning av två småländska sjöar argumenterar Petra Bragée övertygande om nyttan av att använda bottensediementsundersökningar för att analysera sjöars variationer under längre perioder. Det kan vara särskilt intressant att genomföra sådana studier om en ny vattentäkt skall väljas ut. Sedan 1990-talet har en rejäl ökning av löst organiskt kol kunnat observeras i sjöar, vattendrag och kustnära vatten i olika delar av det norra halvklotet, bland annat i delar av Nordamerika, Irland, Storbritannien, Baltikum, centrala Europa och Skandinavien.
I Sverige har ökningen främst varit koncentrerad till de södra delarna av landet. Löst organiskt kol i sjöar belägna i den boreala regionen består vanligtvis främst av nedbrutet organiskt material från växter och organismer som löses i vatten och lakas ut ur den omgivande marken. Detta styrs av faktorer som påverkar organisk produktion och nedbrytning, löslighet och transport. Nedfall av surt regn påverkar lösligheten av organiskt kol och försurning av marken leder till ett lägre pH som ger lägre löslighet.
